Jag visste att det skulle bli några tuffa dagar. Rent teoretiskt hade jag superkoll i form av listor och stora excel-ark med recept, ingredienser, inköp och detaljerade tidplaner. Men sedan kom verkligheten in i bilden. Låt mig ge er en liten inblick i hur det kan se ut när man befinner sig så här precis i början av något nytt och allting händer på en och samma vecka.

ONSDAG: Mathallands branschdag på Ugglarps grönt, där jag var med som utställare och dessutom levererade bröd till kvällens kräftbankett för 100 personer. Och inte vilka personer som helst, utan riktiga matproffs allihop.

TORSDAG: Leverans av mellanmålsmackor + bröd till kräftbankett för 75 personer på Ugglarps Grönt.

LÖRDAG-SÖNDAG: Skördefesten Det goda i Livet på Tjolöholms slott, med cirka 500 smakprover och försäljning av bröd på marknaden.

Ante har verkligen gjort sitt bästa för att hindra mig från det här vansinnesprojektet, jag har ju inte ens ett bageri ännu. Men vafasen, tänkte jag. Jag lånar köket och kylrummet på Slöinge Pensionat, och Alis ugn på pizzerian. Och med lite smarta inköp av bagerivagnar, plåtar och transportlådor ska det nog gå.

Veckan började med att dumma dumma Schenker inte lyckades köra hit min nyinköpta bageriutrustning. Jag fick åka till Halmstad och hämta själv och blänga på damerna i receptionen. När åkaren kom hit och för tredje dagen i rad missat att få med sig bagerivagnarna fick jag nog och grinade som ett småbarn. Kändes sådär moget, men jag blev så fruktansvärt arg.

Annars gick allting fint till att börja med. Lite smånervöst, men som tur var svarar Jan Hedh nätsan alltid i mobilen när man behöver lite stöd och goda råd. Jäskorgarna från Tyskland var försenade, och hur skulle jag då fixa bröd till 100 personer? Lösningen blev att låta degen kalljäsa i plastlåda över natten, sedan välta ut den försiktigt och snitta i bitar som sedan vreds ett halvt varv och sedan rakt in i stenugnen.

På branschdagen kryllade det av härliga och trevliga människor. Jag hade en egen station dit alla deltagare kom i grupper, och jag fick berätta om mig själv, bageriet och bjuda på smakprover. Brödet till banketten blev helt ok, jag var inte hundra procent nöjd men alla verkade tycka att det var gott.

Nästa dag bakade jag precis samma bröd till ytterligare en bankett, nu var det dags för högtidlig invigning av Gateway Ugglarp, det första officiella stoppet på den framtida cykelleden Kattegattleden. Den här gången gick det bättre, jag hade lärt mig av gårdagens småfadäser och kunde rätta till några saker i produktionen. Efter tre vändor med eldning och bak i stenugnen hann jag precis ut till Ugglarps camping när det var dags att servera mellanmålsmacka med viltpaté från Gudmundsgården.

Planen för fredagen var att sätta så mycket deg jag någonsin kunde, för att ha något att sälja på helgens skördefest på Tjolöholm. Till min hjälp hade jag Bea, som är mamma till Myras bästis på dagis, och dessutom hängiven surdegsbagare.

Vi hade precis slängt i den första omgången bulldeg i blandaren när Anne från hantverksbagarkursen ringde och sa att hon var på väg för att hjälpa till. En skänk från ovan måste jag säga, för vi fick hålla på som galningar för att hinna med allting: Mörka dinkelbröd, havrebröd, graham & rågbröd, frukt & nöt, pumpa & solrosbröd, Solhaga levain, sockersnurror och kardemummabullar. Sent på eftermiddagen ställde vi ner allt i kylrummet för nattjäsning.

Det var nu de verkliga problemen började. När jag gick över till pensionatet senare på kvällen för att kolla hur bröden jäste hade det inte hänt särskilt mycket i korgarna. Ante fick komma över och vi kånkade upp alla plåtarna ur källaren i hopp om att påskynda processen. Sedan var det ingen idé att gå och lägga sig, jag skulle ju upp klockan två.

Jag kommer aldrig aldrig mer att göra så här mot mig själv, tänkte jag när jag i nattens mörker rullade min bagerivagn mellan Slöinge Pensionat och Ayas Pizzeria där jag skulle grädda mina bröd i en ugn som jag aldrig förut hade använt. Bullarna blev brända ovanpå och råa undertill, jag vred på olika rattar och kände mig fruktansvärt ensam. Fyllningen rann ut vid sidan av plåten och hur skulle jag hinna med att städa upp efter mig? Marken gungade under mina fötter. När sista omgången bröd sattes in i ugnen rusade jag hem och duschade. Frukost hann jag inte med, för halv åtta kom Ralf från Gudmundsgården och hämtade upp mig, Bea och alla bröden. Dags att åka till Tjolöholm.

Mot alla odds blev bröden väldigt fina, så det kändes väldigt roligt att duka fram och ställa iordning bordet på marknaden. Bea fick sköta ruljansen medan jag gick upp till slottet för att ta emot grupper på smaksafarin.

Jag och Gudmundsgården hade en gemensam station i tjusiga gamla rökrummet, där jag serverade en viltsmörgås med mörkt dinkelbröd och vildsvinspaté, toppad med örtdressing. Sammanlagt kom mer än femhundra personer och smakade under de här två dagarna. Trots att jag inte hade sovit kändes det helt fantastiskt att få stå där och berätta om brödet och patén och se hur glada alla blev av den goda smörgåsen. Och trevligt sällskap hade jag också, i form av Agneta och Mikaela från Regnér Garden som serverade äppelmust i rummet intill. Under tiden sålde Bea slut på allt bröd nere på marknaden där det var ännu mera folk. En härlig och välbehövlig bekräftelse på att vi är på rätt spår och att hårt arbete från morgon till kväll verkligen ger resultat. Dessutom var det fantastiskt kul att träffa de andra utställarna, hela tiden öppnas dörrar till nya roliga samarbeten.

Sammantaget tycker jag att det här var en väldigt lyckad premiärvecka för Solhaga Stenugnsbageri. När vi åkte hem på söndag eftermiddag kände jag mig otroligt lycklig och full av energi. Men det hade aldrig gått om det inte hade funnits fantastiska personer i min närhet:

Ante som stöttar mig även om jag inte lyssnar på honom så mycket som jag borde
Mamma som var här och passade barn, lagade mat och asissterade vid stenugnen
Bea som med gott humör gjorde en otrolig insats med både bakning och försäljning
Anne som dök upp i grevens tid för att hjälpa till med degarna
Anna och Daniel som lät mig invadera pensionatets kök
Ali på pizzerian som har förlåtit mig för att jag stökade ner i hans ugn
Ralf på Gudmundsgården som gav mig skjuts, bärhjälp, goda råd och uppmuntran

Stort tack till er, säger jag. Nu tänkte jag vara lite ledig, men först ska jag bara över till pensionatet och städa, röja undan här hemma, ringa några hantverkare, göra lite frilansjobb, öppna post, svara på mejl, klippa gräset, leta bil på blocket, planera flytten från vår lägenhet på Norra Liden och åka och köpa lite skyddsutrustning så att vi kan riva bort de sista asbestskivorna ute i garaget lite senare idag…