Idag, på fettisdagen 2021 är det precis tio år sedan vi öppnade Solhaga Stenugnsbageri. Vad kan jag säga, annat än att det har varit mitt livs äventyr och en resa jag aldrig ångrat. Hela historien finns ju här på bloggen, men jag tycker ända att en snabbrepris kan vara på sin plats. Särskilt för er som är nya här, så följ med! Fortsätt läsa Tio år med bageriet
Allting är egentligen väldigt bra just nu, men just den här veckan blev det lite tvära kast. Vi begravde min finaste faster Maria, och jag fick anledning att sakna min mormor lite extra. Tänkte att jag skulle dela hennes pomeransmarmelad med er. Fortsätt läsa Betydelsen av pomeransmarmeladen
En ny tapet har gjort entré på Solhaga, det är William Morris som stövlat in med dunder och brak. Många känner till hans tapeter och tyger, och tittar man lite närmare på honom som person blir det ännu mer intressant. En ny tapet har gjort entré på Solhaga, det är William Morris som stövlat in med dunder och brak. Många känner till hans tapeter och tyger, och tittar man lite närmare på honom som person blir det ännu mer intressant. Men innan vi går loss på att tapetsera om salongen vill jag visa er runt i huset, för att ni ska få se det lapptäcke av mönster vi på något sätt försöker att sy ihop till ett hem. Fortsätt läsa Höstfint steg tre: Morris i salongen
Idag ska ni få följa med på en tio år lång resa i vårt kök hemma på Solhaga. Vanligtvis brukar man visa upp före och efter i inredningsreportage, men idag tänkte jag att ytterligare en viktig fas skulle lyftas fram, nämligen mellan. Det där otroligt jobbiga läget mitt i röran när allting blir fel, och man måste ändra riktning. När man egentligen vill lägga sig ner och tokböla men ändå tar sig samman. Fortsätt läsa Höstfint steg två: Köket förvandlas
Nu i juni har vi genomfört ett större byggnadsvårdsprojekt på Solhaga, lagom till vårt tioårsjubileum här i huset. Med ett gammalt vykort som förebild har jobbat under åren med att återställa så mycket som möjligt till original. Snickarna Jan Bengtsson och Peter Persson har varit med oss från början och hjälpt oss att gräva i alla dessa lager av tid. De upptäckte tidigt att den gamla liggande fasaden fanns kvar under den stående panelen som någon spikat på. Ända sedan dess har de haft som framtida drömprojekt att ta fram den gamla fasaden och återskapa de fina snickerierna runt fönstren. Nu var det äntligen dags för den stora ansiktslyftningen. Fortsätt läsa Nygammal fasad på Solhaga
Det finns ingen högtid som kan göra mig så nostalgisk som påsk. Inte ens jul faktiskt. Påsken var högtiden då vi packade ihop oss i bilen och åkte till mormor och morfar i Danmark. De bodde i en lantligt belägen gammal skola i Egtved på Jylland, där de drev ett förlag med tryckeri och diverse musikalisk kursverksamhet. Det var stora luncher med hela det danska smörgåsbordet och härliga middagar på kvällarna. Promenader på eftermiddagarna i det böljande danska vårlandskapet. Rätt som det var kunde påskharen dyka upp och plötsligt var det fullt med små godisägg överallt i trädgården. Och så målade vi ägg. Fortsätt läsa Älskade ägg
Idag skulle min pappa Daniel Helldén ha fyllt hundra år. Det är overkligt att tänka sig. Han var tonsättare och musikpedagog, och under hela min barndom spelade vi tillsammans varje dag. I kväll hedrade vi honom med en enkel sammankomst, där vi sjöng och spelade några av hans verk. Efteråt blev det en enkel supé med bröd, ostar och vin. Kvällen till ära hade jag komponerat ett kumminbröd, likt det bröd som han alltid köpte till oss i Saluhallen. Fortsätt läsa Kumminbröd till pappa 100 år
Dags för ett nostalgirecept! Häromdagen lyssnade jag på Meny med Tomas Tengby i Sveriges Radio P1, och programmet handlade om att fritera. Jag blev så inspirerad att jag genast rotade fram min fritös ur gömmorna. Sedan dess har jag friterat allt möjligt, bland annat svartkål, grönkål och färgglad blomkål från Ugglarps Grönt. Och så en av mina favoriter bland retro-bakverk, nämligen struvor. Om du går på loppis kan du ha turen att hitta järn i olika vackra former. Fortsätt läsa Struvor
Jag har fått klagomål från mina barn. De tycker att vår frukostmeny är för tråkig, måste vi bara äta BRÖD hela tiden? Så igår kväll ställde sig curlingmamman vid spisen och gjorde ett rejält grötkok som kommer att räcka i några dagar. Fast jag kan inte låta bli att smyga in ett bröd ändå på ett hörn, för i min familj fick vi nämligen alltid barkis till gröten, med mycket smör på. Och den stadiga barkis som bakas på Solhaga är betydligt bättre än luftlimpan jag fick som liten, på det viset kan man iallfall inte säga att det var bättre förr. Fortsätt läsa Mera nostalgi med risgrynsgröt och barkis
Hösten är nostalgisk för mig, av många skäl. Högsäsongen är över, inga husprojekt igång och bageriet rullar på utan att jag måste vara där jämt. Oktobersolen är varm och runt Solhaga står träden som ett tyst fyrverkeri. På fenomenet nostalgi som verkar ha blivit en av vår tids folksjukdomar. Så i tidens anda tänkte jag dagarna framöver ge er några riktigt nostalgiska recept. Sådant som mormödrar gjorde. Vi börjar med jitterbuggare. Fortsätt läsa Nostalgia
Sara bakar 