Det blev dags för en radikal förändring i Solhagas trädgårdskafé efter pandemisommaren 2020. Ibland bestämmer man inte riktigt själv över vad som händer, det faller sig naturligt. Tio år i rad har vår gräsmatta stått pall för det ena besöksrekordet efter det andra. Men nu gick det inte längre. Här ska ni få se hur det gick till när vi gjorde förvandlingen från grönskande matta till varmgrått singel. 

Egentligen var det aldrig någon bra gräsmatta från början. Det ser trevligt ut så här på håll, men tittar man kritiskt så var den ganska ojämn och med olika sorters gräs i olika färgnyanser. 

Det finns andra nackdelar med gräs. Här ser vi Ante en typisk sommarkväll efter stängning, när vi är ute och sköter om trädgården. Flyttar alla möblerna, klipper gräs och tar hand om allsköns växtlighet. När vi egentligen borde vila upp oss inför nästa dag. 

På sensommaren efter att tusentals fötter trampat omkring i både torka och regn, hade vissa partier förvandlats till stenhårda lerfläckar. Som blev kladdiga pölar så fort det regnade, se hur det ser ut under stolarna här till exempel. Fula märken efter parasollfötter blev det också. 

Inte en chans att det här växer igen till nästa säsong, tänkte jag i augusti. Varenda bricka som skulle ut måste passera den kladdiga pölen, och det kändes inget vidare fräscht att dra in smuts i bageriet på vägen tillbaka. Så jag frågade min trädgårdsvän Susan Hübel om hon inte trodde att det kunde vara en bra idé att gräva upp hela gräsmattan och göra om till en grusträdgård? Joo, sa hon med eftertryck, varpå jag genast ringde till vännerna på Maskintjänst i Boberg som hjälpt oss i alla år. De hade en lucka och kunde ta sig an jobbet i samarbete med Trädgårdsfirman på Bjäre, vilken tur! Jag som var beredd på att få vänta till nästa höst blev överlycklig. Älskar när sträckan från idé till verklighet är så kort som möjligt.

Susan hjälpte oss med ritningar och växtval. Jag funderade först på att behålla delar av gräsmattan, men nej. Erfarenheten säger mig att det ofta blir bäst när man satsar fullt ut och vågar gå hela vägen. Lite läskigt känns det alltid med revolution, men det är en bra känsla.  

Vissa saker fick behålla sin plats, andra flyttas, och några saker skulle väck. Till exempel den stora lagerhäggen som visserligen är trevligt vintergrön, men blir väldigt dominant. 

Kanske tänker man att grus är hårt och tråkigt jämfört med gräs, men kontrasten ger ännu större möjligheter att uttrycka sig i grönt.  Ett ställe som jag inspirerats mycket av är Löddeköpinge plantskola utanför Lund. En magisk plats, och ett exempel på hur man kan bygga fantastiska rum och öar i ett hav av grus. Här har vi köpt nästan alla växter och en del keramikdetaljer och växtställningar till Solhagas trädgård, jag rekommenderar varmt ett besök där!


Jag gillar hur växtligheten blir synlig på ett annat sätt med det lugna och neutrala gruset som bas. 

Därför var jag inte heller det minsta orolig när Conny och Håkan kom med grävskoporna i slutet av oktober för att schakta bort nästan en halv meter tjockt lager matjord, även om det ser helt galet ut. Jag vet inte hur många ton jord det blev totalt, men det fyllde flera lastbilar. 

Först lades fiberduk för att förhindra att jorden blandas med gruset. Därefter ett bärlager som toppades med stenmjöl och paddades till en hård och jämn yta.

Susan var med oss hela vägen och såg till att alla linjer blev rätt. Vi gjorde alla rabatter större, för att maximera grönska och blomning. Conny och Håkan från Trädgårdsfirman på Bjäre kom också med många bra idéer under arbetets gång, till exempel såg de till att dra rör för el till strategiska ställen för belysning.  Bevattningssystemet som fanns nedgrävt sedan tidigare kunde vi också återanvända. 

I kanterna till alla rabatter sattes gatsten som vi sparat från det gamla stallgolvet vi hittade i uthuset när bageriet byggdes. 

Allt toppades slutligen med natursingel 8-16 från Folkared, en varmgrå nyans som vi har på alla våra grusytor i trädgården. Resultatet blev precis som vi tänkte oss – att den stora ytan knyter ihop bageriet med bostadshuset på ett fint sätt. Vi har ju som plan att man ska kunna boka plats i huset för lyxfrukost och annat gott från midsommar till augusti. 

Vilken lycka det är att jobba med personer som verkligen förstår visionen och de värden vi vill förmedla. Susan har jobbat på Zetas trädgård i Stockholm i många år, och driver numera Harplinge Blomsterodling inte så långt härifrån. Hennes kunskap och erfarenhet är verkligen guld att få ta del av. Det var tur att början på vintern var så pass mild att vi hann få ner både lökar och växter i början av november. Men det var i sista sekund. 

Trädet i mitten är ett Prunus Svea, ett prydnadskörsbär med vita blommor, som ska ge skugga under varma dagar. Det gamla klarbärsträdet vid vägen (till vänster i bild) sjunger på sista versen och det är dags för oss att tänka på nästa generation träd. Runt trädet kommer rosenbuskar och en ny sorts lavendel som heter Phenomenal. Den blommar rikligt från sommar till höst om man beskär den rätt, och har ett härdigare bladverk som är vackert även under vintern. Tulpanlökarna som ligger utspridda här är min favorit sedan många år…

… La Belle Epoque. Tröttnar aldrig på den, så jag satsade på 70 lökar bara runt trädet. 

Vi får många frågor från gästerna om vilka växter vi har i rabatterna, så nu skissar jag på en trädgårdskarta som man ska kunna låna. Som tur är har jag varit noga med att dokumentera allt under åren och har namn på det mesta, jag återkommer med fler bilder nu under våren när vi ser vad som tittar upp!

Att ta farväl av gräsmattan var inte bara en praktisk historia, det har också med varumärket och hela Solhagas uttryck att göra. På samma sätt som en grafisk profil speglar företaget, så förmedlar även trädgården vår berättelse. Den tidigare trädgården gav känslan av något ursvenskt och gammaldags romantiskt med krispig äppelblom, falurött med vita knutar, hembakt och kaffe i mormors gamla porslinskoppar. Men det är inte hela bilden. 

Det romantiska uttrycket har dämpats något och ersatts av en högre stilnivå som bättre speglar det vi gör i bageriet, och den riktning vi rör oss i just nu. I höstas när kvittenträden fällde sina gula löv gick jag här och tänkte på framtiden, drömde om sommarkvällar med gäster som dröjer sig kvar med det sista glaset vin. Ni vet när det är så där ljuvligt och ljummet att man bara vill att tiden ska stanna. 

Det har blivit som ett nytt rum, en trädgård att trivas i hela året runt. Jag är så glad att vi fick det gjort i höstas eftersom restriktionerna kommer att gälla ett tag till och mötesplatser utomhus är viktigare än någonsin. Ytor av sten håller också värmen på ett annat sätt, vilket kommer att förlänga utesäsongen. 

Som kronan på verket fick vi också hjälp av BMT Eltjänst att sätta armaturer från Hide a lite på alla våra större träd och buskar. Vilken rumskänsla det blev, och extra vackert när snön föll och bäddade in huset. 

Men nu är vintervilan över, så härligt det kändes att få ta fram utemöblerna igår och öppna vår nya uteservering för säsongen. Det är väldigt viktigt att stolarna står i rät vinkel mot fasaden, tycker Ante som jobbar med grafisk form och har blick för olika slags linjer. Vi får väl se hur det blir med den saken när gästerna tar denna plats i besittning. Som jag längtar efter att få se allting blomma, snart är vi där!