När jag tittar igenom alla mina foton från 2019 ser jag att det har funnits påfallande mycket att fira, både i det stora och det lilla. För vår del har det varit ovanligt många större fester och upptåg, särskilt där man klär ut eller upp sig rejält. Kan det vara något slags slutet-av-årtiondet-stämning? Men det har också funnits ett mörker att ta sig igenom. Fortsätt läsa Mitt 2019 – fest och mörka skuggor
Bloggen byter skepnad, ber om ursäkt om det ser lite rörigt ut just nu! Jag blev nämligen hackad och fick flytta alltihop till en ny plattform, det tar lite tid att komma i ordning. Men annars är det bra. Fortsätt läsa Under konstruktion
2018 blev året då jag satsade på att fokusera min energi till färre saker, och försöka återhämta mig efter ett omskakande 2017. I hela mitt liv har jag varit en person som tackat ja till det mesta, men nu drog jag mig tillbaka och vände mig inåt för att reparera, bygga upp och utveckla. En viktig och värdefull erfarenhet, visade det sig. Fortsätt läsa 2018 – mitt introverta år
Den gick så fort, julen. Alldeles för fort, jag hann inte riktigt med. Granen tändes för första gången redan på tisdagen i julveckan, då jag ordnade julmys för alla ”solisar”. Sedan gick allting i ett rasande tempo, med crescendo på juldagen då hela släkten var här. Fortsätt läsa Julen och mellandagarna på Solhaga
När det är som mörkast blir det som viktigast att fokusera på ljuset. Senaste tiden har det varit mörkt på vissa fronter, ärenden och projekt som drar ut på tiden och blir som det heter i folkmun – surdegar. (Nu skulle jag ju själv aldrig använda det ordet som något negativt, men ni förstår vad jag menar.) Då hjälper det med hälsosam frukost, tid för egna tankar och långa promenader i novemberljuset. Fortsätt läsa Novemberljuset
Ibland händer det bara. Saker samlas på hög och tillslut får man ett riktigt bryt. Jag gillar ordet. Jag tänker mig det som att regissören i livets teater plötsligt bara skriker – BRYT!!! och sedan stannar allting upp. Nu är det nog, vi behöver samla ihop oss inför nästa scen. Eller ta om den som just utspelade sig och göra den annorlunda. Den senaste tiden hade diverse saker inte gått min väg och nu var tålamodet slut. Riktigt jävla skitslut. Fortsätt läsa Ett klassiskt bryt
Det här kan vara den lyckligaste dagen hittills i Myras liv. Som vi har längtat efter dig, lille Benny. I november förlorade Myra sin älskade katt Pojken, han blev påkörd precis här utanför. Det enda som kunde trösta var tanken på ett nytt liv. Ett hundliv. Vi har tänkt på det länge, att en hund kunde få det fint på Solhaga med oss som alltid är hemma. Fortsätt läsa Välkommen hem, Benny
Jo, den där bilden som jag lovade att visa hur den blev? Idag kom den, på en helsida i Hallands Nyheter. Jag är nöjd med att den inte är så där trevligt feminin som det ofta brukar bli när jag ska porträtteras. Jag ser liksom mäktig och stark ut, och just nu känns det faktiskt precis så. Fortsätt läsa Närvarande
Hej alla julstressade vänner därute, idag blir det ett annorlunda recept som gör gott och ger sinnesro på många sätt. För varje år som går känner jag allt större motvilja mot julhandeln som bara tycks växa. Köpfesten fortsätter medan isarna smälter och skogarna brinner. Årets julklapp till mina medarbetare på Solhaga blev därför något som jag gjort själv, av saker som jag redan hade. En ögonkudde fylld med ekologiskt korn från Limabacka Kvarn, avsedd för vilsamma stunder. Fortsätt läsa Ögonkudde med korn från Limabacka Kvarn
Det hände något förfärligt idag. Grannflickan knackar på vid femtiden, en katt är påkörd på Järnvägsgatan precis utanför och hon säger att det kan vara en av våra. Jag bara springer ut och förtvivlan vet inga gränser när jag tar upp Pojkens varma kropp i min famn. Han är död. Mannen som kört på honom säger att han är så ledsen, och mitt i allt hinner jag tänka att det är fint att han inte bara åkte iväg. Jag säger att det är ju svårt att se i mörkret, och sånt kan ju hända vem som helst av oss. Fortsätt läsa En älskad lussekatt har lämnat
