Kaka med kaffesump i stormens öga

Hur gick det för Solhaga egentligen, den märkliga våren 2020? Det är som att vi hade turen att hamna i stormens öga. Kris i omvärlden, men just precis här har det varit vindstilla och lugnt. Som en bubbla där tiden stannar. På många sätt påminner Solhaga om en svunnen tid. Huset, trädgården, snickarglädjen. Löjtnantshjärta och pioner, rosor och lavendel. Men det finns andra dimensioner av den tiden, som blivit ännu tydligare för oss den här våren. Att man fick ta vara på det som kom i ens väg, och slita ganska hårt för att göra det bästa av situationen. Vi hade övat på det redan innan, ställt om till en smartare produktion utan svinn, och nu kändes det viktigare än någonsin att fortsätta på den vägen. Kaffesumpen till exempel, ska vi verkligen slänga den? Nej, vi bakar en kaka istället! Fortsätt läsa Kaka med kaffesump i stormens öga

Höstfint steg tre: Morris i salongen

En ny tapet har gjort entré på Solhaga, det är William Morris som stövlat in med dunder och brak. Många känner till hans tapeter och tyger, och tittar man lite närmare på honom som person blir det ännu mer intressant. En ny tapet har gjort entré på Solhaga, det är William Morris som stövlat in med dunder och brak. Många känner till hans tapeter och tyger, och tittar man lite närmare på honom som person blir det ännu mer intressant. Men innan vi går loss på att tapetsera om salongen vill jag visa er runt i huset, för att ni ska få se det lapptäcke av mönster vi på något sätt försöker att sy ihop till ett hem. Fortsätt läsa Höstfint steg tre: Morris i salongen

Höstfint steg två: Köket förvandlas

Idag ska ni få följa med på en tio år lång resa i vårt kök hemma på Solhaga. Vanligtvis brukar man visa upp före och efter i inredningsreportage, men idag tänkte jag att ytterligare en viktig fas skulle lyftas fram, nämligen mellan. Det där otroligt jobbiga läget mitt i röran när allting blir fel, och man måste ändra riktning. När man egentligen vill lägga sig ner och tokböla men ändå tar sig samman. Fortsätt läsa Höstfint steg två: Köket förvandlas

Nygammal fasad på Solhaga

Nu i juni har vi genomfört ett större byggnadsvårdsprojekt på Solhaga, lagom till vårt tioårsjubileum här i huset. Med ett gammalt vykort som förebild har jobbat under åren med att återställa så mycket som möjligt till original. Snickarna Jan Bengtsson och Peter Persson har varit med oss från början och hjälpt oss att gräva i alla dessa lager av tid. De upptäckte tidigt att den gamla liggande fasaden fanns kvar under den stående panelen som någon spikat på. Ända sedan dess har de haft som framtida drömprojekt att ta fram den gamla fasaden och återskapa de fina snickerierna runt fönstren. Nu var det äntligen dags för den stora ansiktslyftningen. Fortsätt läsa Nygammal fasad på Solhaga

Tio år på Solhaga

Idag firar vi här på Solhaga, inte bara för att det är valborgsmässoafton. Det är nämligen även exakt tio år sedan Ante och jag hyrde en golvslip och åkte ner till vårt nya hus i Slöinge för att påbörja renoveringen av en riktig pärla. Idag tog jag en bunt gamla bilder och gick runt och försökte ta samma bild på exakt samma ställe. Så här ska ni få följa med på en tidsresa. Fortsätt läsa Tio år på Solhaga

Mitt 2015

Väldigt många årskrönikor om 2015 handlar om vilket mörkt år det har varit. Det har varit den ena katastrofen efter den andra. Det som händer i världen är så ofattbart att det inte går att ta in. Så scrollar jag igenom årets bilder i min dator, tittar på min lilla Slöingebubbla där bageriet står i centrum. Jag ser mest ljusa och vackra saker. Det bästa året någonsin i mitt liv, som jag vill glädjas åt med stor tacksamhet. Fortsätt läsa Mitt 2015

Före och efter: Runt verandan

Det var en solig dag, fredagen den 15 februari 2008. Vi hade nästan kommit över besvikelsen över en förlorad budgivning på ett litet gulligt gult hus i Okome, och begav oss till Slöinge för att undersöka om Solhaga på Ågatan 2 kunde vara svaret på våra husdrömmar. Svaret var ett enhälligt och jublande JA. Där låg hon som en enda stor oslipad diamant och glimmade i solen. Sju år senare, i juli 2015, grönskar det runt verandan. Fortsätt läsa Före och efter: Runt verandan

Hemmets väggar

Det är kanelbullens dag, men ännu viktigare för mig är att min Max fyller år. Han blir tolv idag, och vi firar genom att inte åka till Skördefest på Tjolöholms Slott som många andra av mina matkollegor. Det hade i och för sig varit väldigt roligt, men vi håller oss inom hemmets fyra väggar istället. Och det är inte vilka väggar som helst, utan nytapetserade sådana. Fortsätt läsa Hemmets väggar