Ibland kan det bara vara så skönt att inte konstra med en massa udda mjölsorter och frön. Här fick det bli gammal hederlig vete och råg rakt upp och ner. Jag tycker att det blir både fint och gott att blanda lite grovt rågmjöl i en ljus deg. Det blir färg och lite struktur på inkråmet, fast det fortfarande är ett ljust bröd.

600 g vatten
900 g vetemjöl
130 g grovt rågmjöl
360 g vetesurdeg
30 g honung
10 g jäst
30 g salt

Blanda allt utom salt på låg hastighet i cirka 8 minuter. Blanda i saltet och kör ytterligare 5 minuter.

Låt degen vila i en plastlåda med lock i cirka 120 minuter, vik ihop degen en gång under tiden. Dela degen i tre bitar. Vik ihop dem försiktigt och lägg med skarven neråt i korgar som du mjölar med vetemjöl. Låt bröden jäsa några timmar i rumstemperatur eller en natt i kyl.

Värm ugnen till 275°. Vänd upp bröden på en brödspade eller liknande. Sätt in dem i ugnen samtidigt som du sprutar in vatten. Sänk till 225° och baka i 30–35 minuter, eller till en innertemperatur på 98 grader. Öppna luckan några gånger mot slutet av baktiden om du vill ha en hårdare skorpa.

Annars är allt bara fint, skolan har slutat och det märks att tempot i bageriet är på väg upp. Tyvärr befinner sig våra nya cafébord i en container på fel ställe i världen. Men som tur är får vi låna lite möbler av Slöinge pensionat, för det är många som vill fika i Solhagas trädgård.

MC-tjejer från Varberg på besök.

Hela klanen Gotare från Getinge bokade bord för att fira skolavslutningen med en hejdundrande fika. Och vi fick vara med vid bordet.

Och redan nästa dag var delar av klanen tillbaka för att inviga vår nya innergård. JB och Peter har byggt ett jättefint plank mellan bageriet och huset. Nu när Solhagas framsida mot Ågatan blir trädgårdscafé behöver vi skärma av  för att få vara lite privata. Det bästa med den här platsen är den gamla fina stenläggningen, som blir otroligt varm under soliga dagar och fungerar som ett jättelikt element när det blir kyligt om kvällen. Möblerna i furu är helt nya, men vi har behandlat dem med en blandning av järnvitriol och Herdins silverbets. Så redan efter ett par veckor blev de sådär vackert grå.

Livet er ikke det værste man har, og om lidt er kaffen klar. Vissa stunder blir jag så gråtmild av lycka att jag (som den halvdansk jag är) måste citera Benny Andersens text till Svantes lykkelige dag. Dessert, kaffe och konjak i salongen. Eld i kaminen, fina vänner, öppna dörrar mot trädgården och en liten tjyvrök på det.

Han sjunger verkligen inte vackert, men ändå är det så fint.