Om ni får chansen tycker jag att ni ska ta en tur till Vänga kvarn i Västergötland någon dag. I olika sammanhang har träffat Malin Jagetun och Oskar Lorentzon som driver det, och vi har blivit nära kollegor som kan prata om allt. Och nu äntligen fick vi chansen att komma dit och se verksamheten på riktigt, prata om personlig hållbarhet och smaka på den bästa semlan hittills i år.

Så mycket historia på detta ställe, som Malin och Oskar hyr av hembygdsföreningen. Kvarnen drivs dock i annan regi, och levererar färskt hantverksmjöl till bageriet. Vilken lyx!

Jag ska bara ta en bild utanför bageriet, och precis då tittar Malin ut och hälsar oss välkomna.

Inne i bageriet håller Oskar på att styra upp det sista för dagen, det är fredag eftermiddag och brödhyllan gapar som sig bör tom.

Vågar man ens tävla i SM om Malin och Oskar är med? De har tagit hem så många diplom nu att det inte finns plats för fler. Vi pratar om vad hemligheten kan vara, och kommer fram till att det färska mjölet definitivt bidrar till att göra både bröd och bullar till något utöver det vanliga. Färskt mjöl ska man baka på direkt, eller också behöver det mogna, och här bakas alltid direkt.

Vi får en liten rundtur i lokalerna, Oskar passar på att växla några ord med en stammis som tar årets första utefika vid Säveån på baksidan.

Vi får se den gamla kvarnen också. Det är helt otroligt med sådana här miljöer, som är både museum och produktionsanläggning på samma gång.

Tänk att det har varit igång sedan 1800-talet och fortfarande funkar tack vare mjölnare som i många år tagit hand om stället.

Maskiner var snyggare förr, helt klart.

Följesedlar också. En hel vägg är tapetserad med dokument från 1974.

Dags för fika, och vi slår oss ner vid den gamla frönötaren med prisbelönt kanelbulle och supergoda biskvier. Och så pratar vi resten av vistelsen i princip oavbrutet om våra erfarenheter av att driva bageri. Vi har alla gått igenom den där första rosenskimrande fasen när man går på ren entusiasm och energi. Förr eller senare behöver företagandet bli mer stabilt och hållbart för att man också ska kunna åldras med företagandet. När jag startade Solhaga var jag 36, nu är jag 51, och det är en enorm skillnad i vad kroppen tål, särskilt efter behandlingar jag gått igenom. Malin och Oskar har en liknande situation, där det är dags att utvärdera och omgruppera.

Diskussionen fortsätter hemma vid middagsbordet i Oskar och Malins nybyggda hus i skogen, helt klart besläktat med vårt. Självklart måste vi äta varandras bröd också, här har vi Vänga kvarns sesambröd bredvid Solhagas Slöingebröd. Ett fint möte.

Malin är även en otroligt duktig keramiker, bordet står dukat med hennes egna porslin. Vilken dröm!

Nästa dag är det strålande sol, Ante och jag lämnar det mysiga gästhuset och åker ner till bageriet.

Lördag morgon och hyllan är full! Ser ju strålande ut.

Malin och Oskar har fullt upp med semla i alla dess stadier. Lagom till fettisdagen håller de på att finjustera rutinen kring den nya rundrivaren. Man sparar otroligt mycket när axlar och armar slipper rulla dessa tusentals bullar under en säsong.

Nu kommer det kunder, och Ante och jag blir genast igenkända av denna familj som följer mig på instagram och är stammisar även på Solhaga. Det är något med den familjära stämningen i ett hantverksbageri, som att både bagare och kunder är besläktade med varandra. Vi pratar länge och väl med Harald, Anki och Arabelle, och kommer överens om att ses på Solhaga nästa gång.

Det har blivit dags för bagarens bästa stund – frukost. Malin har lagat havregrynsgröt med bär och fröer, frallor med ost och marmelad och kaffe som smakar himmelskt. Samtalsämnena tar aldrig slut, har vi egentligen hunnit prata om allt och vad kom vi fram till?

Det är verkligen både roligt och nödvändigt att träffas så här och reflektera, jag har massor av tankar som jag tar med mig hem till Solhaga. Att i lugn och ro få sätta ord på saker tillsammans med likasinnade är ovärderligt och vi bestämde oss för att fortsätta samtalet hos oss i Halland nästa gång.

Och semlan… alltså. Så utsökt i alla sina delar med en mandelmassa som hade perfekt rostad smak.

Jag ska försöka sammanfatta alla mina tankar om det hållbara företagandet i nästa inlägg, återkommer snart med det. Nu har det blivit dags att åka till Håkan och Emelie på HGM Revision för bokslut, och det är alltid lika spännande att se exakt hur det har gått. Vi har lite schemapyssel att ta tag i också, två bagare har inluensa och imorgon är det fettisdag. Men jag är som vanligt optimist och tänker att det här går bra.