Man tager vad man haver, tänkte vi och gjorde slut på en låda tranbär som fanns kvar sedan i julas. Och det skadar ju verkligen inte, eftersom tranbär dessutom är ett fantastiskt bär för alla som vill äta nyttigt nu i kölvattnet efter alla nyårslöften. Resultatet blev gott. Generöst med nötter och bär ska det vara.

600 g vatten
800 g vetemjöl special
50 g fullkornsdinkel
300 g vetesurdeg
30 g jäst
20 g salt
150 g valnötter
150 g tranbär

Blanda allt utom salt, valnötter och tranbär i maskin,  cirka 8 minuter på låg hastighet. Tillsätt saltet och kör ytterligare 5 minuter. Blanda i valnötter och tranbär allra sist, ett par minuter på långsam hastighet borde räcka.

Låt degen vila i en plastlåda med lock i cirka 90 minuter, stöt samman degen en gång under tiden. Dela degen i tre bitar, eller så stora du nu har lust med. Rundriv och lägg med skarven neråt i mjölad korg. Nyp inte ihop skarven för hårt, bröden ska spricka fint i ugnen senare. Låt bröden jäsa i korgarna i kylen över natten, eller några timmar i rumstemperatur om du vill baka av dem samma dag.

Värm ugnen till 275°. Vänd upp bröden på en brödspade eller liknande. Sätt in dem i ugnen samtidigt som du sprutar in vatten. Sänk till 225° och grädda i 30–35 minuter, eller till en innertemperatur på 98 grader. Öppna gärna luckan några gånger mot slutet av baktiden för att bygga upp skorpan.

En rolig sak som händer i veckan – Solhaga utökar samarbetet med di Mare Delikatesser i Halmstad. Hittills har vi bara levererat dit fredag och lördag, men många frågar efter brödet även andra dagar. Så från och med nu kommer vi att fylla vårt eget brödskåp på Klammerdammsgatan 13 onsdag–lördag med både bröd och söta godsaker.

Själva skåpet har jag valt med omsorg på Antikstället, varefter vår stjärnsnickare Peter har byggt om och snyggat till. Det har tagit mig nästan hela helgen att gnida in det med ZAR-bets i nyansen Moorish Teak, och sedan stryka tunt med halvmatt möbellack.

Det blev tusan så mycket stiligare än ett standard bake-off-skåp med plastdörrar. Säkert billigare också, även om det troligtvis kostade mig några hjärnceller medan jag stod där i ångor av bets och lack. Jag blev så snurrig att jag började bråka med Max om thermobyxor (vårt ständigt återkommande favoritgräl) och alldeles missade att både äta middag och komma iväg till tennisen, som annars är en helig händelse varje måndagkväll. Men jag tror att det var värt det. Vi får väl se på onsdag.