Jag hade en vision om hur den här bloggen fullkomligt skulle blända hela mänskligheten med ett fyrverkeri av läckerheter här sista veckorna innan jul. Jag skulle spruta ur mig den ena fantastiska godsaken efter den andra. Men jag fick helt enkelt ge mig.

Filmstjärnan (även kallad Eric Ericson) bjöd på lunch i fredags och förärade mig dessutom ett fint drinkunderlägg med en pin-up-version av superwoman. Han tyckte att det kunde vara en påminnelse om vad jag inte behöver vara hela tiden. Bra att tänka på nu när det är dags för bokslut efter Solhagas andra år, och planer för hur jag vill att det tredje ska bli. Ja, nu blir det lite allvarligt här, men det får det lov att vara.

När jag tänker efter vill jag nog ändå fortsätta vara superwoman, fast mer på hemmaplan än i rampljuset. Jag önskar mest av allt att Max och Myra ska få lite lugn, ordning, en fin jul och en skön vardag som bara puttrar på efter de här två åren av bageristök och byggkaos. Det är deras tur nu.

Därför satte jag mitt självförverkligande åt sidan i några dagar och lät bloggen och diverse annat förfalla en aning. Istället gick jag hem och började med att röja bland prylar, tvätt och gammalt skrot. Sedan köpte vi gran, putsade äpplen som vi hängde upp i den, gick på bio, åt korv på julmarknad, läste läxor, köpte nya kläder, hade sovmorgon, såg på julkalendern tillsammans och långa stunder gjorde vi faktiskt ingenting alls. Alltför ofta har det varit som att själva livet har hamnat längst ner på Supersnabba Surdegsaras kilometerlånga att-göra-lista i excel.

Men nog om detta, man ska inte underskatta vikten av ett bra vörtbröd bara för att man möblerar om i sina inre rum. Och jag har lovat Filmstjärnan receptet som tack för lunchen, så här kommer det. Det här receptet innehåller ganska stor andel surdeg, vilket ger en väldigt fin balans mot allt det söta.

Vörtbröd

400 g vatten
720 g vetemjöl
200 g grahamsmjöl
400 g rågsurdeg
80 g flytande vört
40 g farinsocker
6 g pomerans, malen
4 g ingefära, malen
4 g kardemumma, malen
2 g nejlika, malen
20 g jäst
20 g salt
180 g russin (kan givetvis uteslutas om du inte gillar russin i bröd. Jag brukade inte heller göra det, men här tycker jag faktiskt att de funkar riktigt bra!)

Blötlägg russinen i kallt vatten i cirka en timme.

Knåda allt utom salt och russin i blandare i cirka 10 minuter. Tillsätt salt och knåda ytterligare 5 minuter på lite högre hastighet. Sila bort vattnet från russinen och blanda in på låg hastighet i ett par minuter.

Låt degen vila i en inoljad plastlåda i cirka 2 timmar, vik ihop en gång under tiden. Häll ut degen på mjölat bakbord och dela i tre bitar. Rundriv först och låt vila under duk i 15 minuter. Forma sedan till limpor och lägg med skarven uppåt på bricka eller duk som du mjölar med vetemjöl. Man spänner alltså upp brödet två gånger, för att det ska få höjd och inte bli så platt.

Låt jäsa i rumstemperatur i ett par timmar, eller i kyl över natten. Värm ugnen till 275°. Vänd upp bröden på en brödspade eller liknande. Gör ett snitt på längden.

Sätt in bröden i ugnen samtidigt som du sprutar in vatten. Sänk till 220° och baka av i 30–35 minuter, eller till en innertemperatur på 98 grader.

Och nu när jag ändå är igång med bloggandet kan jag gärna passa på att dela med mig av senaste tidens händelser.

Vi tävlade ihop med Ugglarps Grönt och Berte Qvarn i tävlingen Matverk 2013, vars regionfinal gick av stapeln förra veckan. Här står jag och och Mikael Jidenholm och prestenterar våra Hallandskrutonger. Tanken var att återvinna halländskt lantbröd från bageriet och smaksätta dem på olika sätt. I det här fallet hade vi rökt dem med fläderspån. Men det blev Wapnö som tog hem segern, och vi kan bara gratulera.

Jag har varit på julklappsturné. Peter på Peters konditori i Falkenberg fick ett hjärta som Jan Hedh hade gjort, som tack för att vi fick komma och paniklåna kakaosmör till kursen förra helgen.

Ralf på Gudmundsgården fick det enda exemplaret av kvinnobenen i marsipan från ovan nämnda kurs. Samt en gris förstås.

Benen i närbild. Kvinnoben, formade av Jan Hedh. Tillägnade Ralf Teebay och Matilda (den berömda lättklädda korven som fick mediadrevet att gå för ett par veckor sedan). Den här påsen står numera precis vid kassan på Gudmundsgården, där den väckt ett enormt intresse. Allt pekar på att vi bör sätta dessa ben i produktion på allvar nästa jul.

Jullunch på Solhaga med godsaker från Laxbutiken och snaps till det. Moa, jag, Emma och Bea.

Igår kom Sofia the Star på högtidlig fika och ljuspremiär i granen. Hon var parant och glamourös som tusan, så jag fick genast byta bagartrasorna mot favoritklänning från Twist & Tango, högklackat och fjäder i håret. Sofia och jag har en årlig tradition som går ut på att hon har glömt att beställa julskinka på Gudmundsgården, men att jag följer med dit och övertalar Linda eller någon annan god människa bakom disken att trolla fram en extra. Det lyckades även i år.

Sofia hade givetvis julklappar med sig, jag fick en personlig strumpa. Och i den låg ett paket med stickade handledsvärmare. Jag blev väldigt glad, fast det inte syns på bilden. Bisterheten kommer sig av att Sofia precis har sagt åt mig att inte göra fotominen.

Ante fick också en strumpa. Jag vet precis vad jag ska lägga i den!