Det finns en sak jag är lite känd för internt här på Solhaga och som de andra brukar skratta åt. Det är att jag bara äter den del av bullen som är godast. Mitten alltså. Vid stängningsdags i bageriet kan jag hämta kraft till det sista städet genom att hugga in rakt i mitten på exempelvis en vaniljbulle. En enda himmelsk tugga.
Just kanelsnäckor blir ofta lite torra och ointressanta längst ut. Så idag när det är kanelbullens dag och Max 11-årsdag dessutom, firar jag med att duka upp 11 stycken härliga kanelbullefiléer, enligt det här receptet.
Sara was here. Men var nu inte oroliga över att resterna ska gå till spillo. De ska få ligga här och torka över natten så ska ni få se vad vi gör med dem i morgon…
Finaste Max, med sin minsta kusin Laura.
Och ute i trädgården hörs nu det trivsamma mullret från en grävskopa. Anders och Anders från Maskintjänst i Boberg hjälper oss att dra igång projekt trädgård 2014. Nästa vecka åker jag till Löddeköpinge plantskola för att hämta sanslöst mycket plantor som ska ner i jorden. På den här platsen ska det bli ett buskage med korneller och skuggröna som marktäckare framför. Allt för att skärma av vår privata trädgård så att vi får vila oss från allt bagerispektakel ibland.
Här ska det skapas rum med hjälp av en vintergrön ligusterhäck. Vi mjukar upp formerna också, här ska den raka rabatten få böljande konturer istället.
Håller absolut med. Inkråmet är godast!
Kul att du kallar det för bill-filé, det heter det här med! En kollega till mig myntade uttrycket för några år sen, o sen har det spridit sig på kontoret. Och visst är det så att bullfilén är godast. Den ska sparas till sist när man äter bulle.