Vid den här tiden varje år har det blivit en tradition med äppelbröd på Solhaga. Här har ni årets version – med en skållning på rostade havregryn och äppelbitar i lite olika storlekar.
Skållning
90 g rostade havregryn
200 g vatten
150 g syrligt, fast äpple i olika stora bitar.
Rosta havregrynen i ugnen tills de blir gyllenbruna. Häll över det kokheta vattnet, och rör ner äppelbitarna. Plasta över och låt stå över natten.
Bortgörning
260 g vatten
450 g vetemjöl
90 g grovt rågmjöl
170 g vetesurdeg
15 g honung
10 g jäst
14 g salt
Blanda allt utom saltet på låg hastighet i cirka 8 minuter. Blanda i saltet och kör ytterligare 5 minuter.
Låt degen vila i en plastlåda med lock i cirka 120 minuter, stöt samman degen en gång under tiden. Dela degen i två bitar. Forma till runda bröd och lägg med skarven neråt i mjölade korgar. Om du har små äpplen, testa att trycka ner ett helt äpple mitt i skarven innan du lägger ner det i korgen. Låt bröden jäsa några timmar i rumstemperatur eller en natt i kyl.
Värm ugnen till 275°. Vänd upp bröden på en brödspade eller liknande. Sätt in dem i ugnen samtidigt som du sprutar in vatten. Sänk till 225° och baka i 30–35 minuter. Öppna luckan några gånger mot slutet av baktiden för att bygga upp skorpan.
Det är verkligen magiskt vackert på Solhaga för tillfället, men ibland behöver man åka härifrån några dagar. Här kommer lite bilder från helgen som gick:
Först ett gästspel på bokmässan i Göteborg. Jag och Mikael på Ugglarps Grönt blev intervjuade av Gunnel Carlsson på trädgårsscenen om våra gemensamma experiment med ovanliga råvaror.
Sedan vidare till familjehelg hos mamma i Stenungsund. Jag och mina syskon hade gett henne i födelsedagspresent att vi göra en total makover på hennes kaosrabatt. Här har ni före och efter.
Före: Ingenting och ogräs. Några höga gula blommor som vi tog vara på och flyttade till ett annat hörn. Efter: Tema rött, orange gult och limegrönt. Daggkåpor som vi grävt upp på Solhaga ska täcka rabatten framtill, och så kommer röda tulpaner och narcisser till våren. I hörnet gula, orange och röda rosor i olika storlekar.
Före: Gräs och ogräs. Efter: Ett litet parti med bärbuskar, små rosenkvitten och aronia.
Mamma hade riggat upp en superproffsig familjeloppis i sitt garage, där jag och mina syskon Kaspar och Susanna fick dela upp olika prylar som blivit över när vår lilla mormor flyttade till lägenhet häromsistens.
Varje familj hade sin egen färg på klisterlappar, och så fick man sätta en lapp på de objekt man ville ha. Som ni ser blåste det upp till storm när det var dags att göra upp om mässingsbarometern. Och duken som får mig att minnas varma sommarkvällar med gin & tonic i mormors trädgård. Efter en tuff byteshandel blev det jag som fick ta hem dem.
Jag är också väldigt nöjd med den danska tygpåsen med propaganda för grovt bröd.
Jag kan inte fatta att ingen annan ville ha de här ljuvliga ugnsformarna i glaserad keramik. Tur för mig!
Blått är inte min favoritfärg, men jag kände ändå att den måste bli min.
Inte heller kunde jag motstå denna tallrik från Villeroy & Boch och ett par fina tyger att spara till den dag då jag har tid att sätta mig och sy små kuddar.
Framåt kvällen var det dags för nostalgi på riktigt. Det är nästan exakt femton år sedan vår pappa Daniel Helldén gick bort, men han lever kvar genom sin musik. I många år var han dirigent för Lidingö Kammarkör som nu hade rest hela vägen från Stockholm för att hålla en konsert i Stenungsunds Kulturhus. Det var något av det finaste jag har upplevt på länge.
Min pappa gjorde kördansen till en trend bland nordiska körer på 70-talet. Och där är jag uppväxt, bland utsvängda byxben i manchester som rör sig i takt till folksånger från hela världen. Det låter lite lustigt kanske, men det var väldigt fint.
Och som avslutning på helgen blev det Liseberg med stora fina solhagafamiljen som fått slita hårt hela långa sommaren. Äntligen blev det vår tur att komma iväg och åka lite karusell! Linnea, jag, Gustav, Matilda O, Charlotte, Mathilda S, Tilda och Moa.
Glad i hågen satte jag degen till äppelbrödet igårkväll och fixade till det i morse, la i en låda och det fick jäsa. Nu precis innan lunch skulle jag sätta in brödet i ugnen, tog hundarna och gick ut en runda i skogen och halvvägs kom jag på, jag glömde ju jästen…i ugnen stod ett bröd på bara surdeg som tyvärr inte orkade hela vägen upp och bli bra. Men men , man lär sig nåt varje dag…hihi. Nu står en ny omgång på bänken i köket, denna gången hällde jag i jästen genast för att inte glömma den…
Ett klassiskt misstag! :D Det har hänt även oss några gånger här i bageriet, man står och väntar på att det ska jäsa men så händer ingenting… men om man upptäcker det precis när degen är klar, så kan man lösa upp jästen i lite vatten och blanda i degen. Lycka till nästa gång! :)
Det här var ett väldigt mustigt och gott höstbröd! Hälsningar Charlotta
Åh vad gott det låter! Jag är ny i surdegsvärlden, fick en surdeg av min svägerska i somras som jag bakade på ett par gånger, sedan frös jag den när jag åkte på semester, men nu känner jag att det är dags att tina den igen (hur nu det går…).
Hej,
Var kan man få tag på en sån där tygpåse? Skulle gärna vilja köpa en!
Tack för en fin blogg!
Bästa,
Frida
Hej Frida, tack! Påsen finns bara i ett exemplar, så tyvärr! :(