Vi har det lite julstökigt för tillfället. Alla är trötta och bleka, en lång höst är snart slut, men den sista spurten ligger ännu framför oss. Då är det tur att mamma rycker ut och styr upp de sista läxorna, gympapåsarna och middagarna. Hon rensar skafferi och kyl, hänger tvätt och handlar flingor så att Ante och jag kan ta hand om alla små katastrofer. Ringa kylrumsreparatörer, räta upp omkullblåsta staket och städa efter musfamiljen som har bott i vår matkällare ett tag och ätit så intensivt av en påse jordnötter att det blivit stora märken i trähyllorna efter deras tänder. Det tog en hel eftermiddag att sanera och dessutom hade jag sällskap som lurade bakom kartongerna. Det var jag, musen och en flaska klorin.

När jag väl fick krypa upp ur källarhålan väntade varm dusch och god middag. Utan mamma vet jag faktiskt inte hur vi hade klarat av alltihop.

Vildsvinsstek från Gudmundsgården.
Köttet fick ligga över natten i en marinad på rödvin, lagerblad, salt och peppar. Sedan stekte vi den i ugn på 150°C till en innertemperatur på 65°C. Den fick vila en kvart i folie innan vi skar upp den.

Till steken serverade mamma sin allra godaste potatisgratäng. Lukten av den här gratängen är en av mina viktigaste barndomsdofter. Den betyder att gästerna snart kommer och nu blir det fest.

Gratin Dauphinois
Smörj en gratängform med smör och en pressad vitlöksklyfta. Varva sedan tunna potatisskivor med ost, grädde, salt och peppar. Var generös med grädden! Avsluta med ost och gratinera i 225°C tills ytan är gyllenbrun och krispig.

Till kött av den här kalibern krävs ett lite kryddigare tyngre vin, därför fick en flaska A Amarone från Valpolicella följa med upp från källaren, perfekt kryddigt med fatkaraktär. Det är helt vanliga slitiga vardagar som man behöver det här som mest.

Strax ska jag gå och sova min skönhetssömn, för i morgon väntar julavslutning både i skolan och bageriet.

En liten bild från bygget får avsluta den här dagen. I förrgår morse gjöts bottenplattan, så nu kan vintern komma om den vill.