Det är så kallt nu. Gamla hus har sin charm, men just nu känns det som om det blåser iskalla vindar rakt in i huset. Jag skottar snö varje dag och fryser hela tiden, det hjälper inte ens att vara i bageriet. Men det finns saker som värmer, kanske är det just därför som det blev ett helgbröd med oliver och rosmarin. Det här tar oss långt söderut på något sätt.

500 g vatten
700 g vetemjöl
150 g grahamsmjöl
300 g vetesurdeg
12 g olivolja
10 g jäst
23 g salt
15 g rosmarin
200 g gröna oliver utan kärna

Knåda allt utom salt, oliver och rosmarin i cirka 10 minuter i degblandare. Tillsätt saltet och knåda lite snabbare i några minuter till. Blanda i oliver och rosmarin allra sist ett par minuter på låg hastighet.

Låt degen vila i en inoljad plastlåda i cirka 2 timmar, vik ihop en gång under tiden. Häll ut degen på mjölat bakbord och dela i tre bitar. Forma sedan till runda bröd som du lägger med skarven uppåt i korgar, mjölade med vetemjöl.

Låt jäsa i rumstemperatur i ett par timmar, eller i kyl över natten. Värm ugnen till 275°. Vänd upp bröden på en brödspade eller liknande. Sätt in bröden i ugnen samtidigt som du sprutar in vatten. Sänk till 225° och baka av i cirka 30 minuter så att de får rejält med färg och hållbar skorpa.

Något som också värmde mig väldigt mycket den här veckan var återföreningen med gamla körvänner från Mölndals Kammarkör där jag var med i 14 år. För några år sedan drabbades vår dirigent Jan Ivar Blixt av en hjärnblödning, som det tagit lång tid och mycket kraft att läka. Vi är några stycken som har samlats hemma hos honom på Långaberget i Kållered en gång i månaden. Som något slags väldigt opretentiös musikalisk arbetsterapi till stor glädje för alla inblandade. Vi kallar oss Coro di Montagna Lunga (Långabergets kör) och i söndags fick vi inviga det alldeles nybyggda Ceremonihuset i Mölndal med ett meditativt och stillsamt konsertprogram. Det var helt otroligt att se Jan Ivar stå där och dirigera som om ingenting någonsin hade hänt, inför fullsatta bänkrader. Här har ni ytterligare en bit sommarvärme i form av Så skimrande var aldrig havet av Ebert Taube i arrangemang av Anders Edenroth.