Sköna maj gjorde entré, och det föll sig naturligt att utvärdera vad som gått bra under våren, och vilka misstag som bör undvikas till nästa år.

Jag hade satsat extra mycket på tulpaner, tyckte jag själv iallafall. Men när blommorna väl stack upp tyckte jag att de kunde varit ännu fler. Här i mitten har vi Royal virgin, Tabledance och Queen of night.

I rabatten vid entren hade jag blandat White Triumphator med Black Hero.

Men årets favorit är nog ändå denna, Copper image, i rabatten till höger om verandan.

En raring som troget tittar upp varje år, Black Parrot.

… och White Parrot har vi också vid entrén.

Queen of night poppar upp lite varstans i rabatterna.

Men vad hände med vår lavendel Phenomenal? Bara enstaka gröna skott här och var, det såg riktigt trist ut. Tydligen har det varit ett svårt år för lavendel, och vad jag förstår är den extra känslig om man inte klipper ner den ordentligt på våren. Då bildar den vedaktiga grenar och dessa fryser lättare sönder. Nej, här behövdes det ett omtag.

Så snart frostrisken var över blev det dags att arrangera sommarens rabatt med dahlior. Jag grävde upp tulpanerna, tog vara på dem som bildat sidolökar och tänkte testa att spara dem i källaren till nästa år. Jag kommer att sätta dem i kruka, så får det bli som det blir. Och köpa nya lökar att gräva ner i rabatterna i höst.

Dahliorna hade jag haft stående utomhus i plastlådor med jord från början av maj, men jag ville vänta med att plantera tills tulpanerna blommat över. Vattnade försiktigt när skotten började visa sig och detta funkade utmärkt faktiskt!

Den femtonde maj fick dahliorna komma i jorden. Passade också på att beställa nya lavendel att gräva ner här, och spara de som inte mår så bra på en mindre synlig plats. Så får vi hoppas att de tar sig till nästa år.

Ska vi fortsätta kika på det som inte gick så bra? Ja, låt oss riva av plåstret bara. Det gör lite ont att erkänna, men jag antar att det beror på all perfektion vi matas med via Instagram. Jag hade verkligen läst på om hur man skulle göra med sommarblommor och förodling, ändå gick det mesta åt pipsvängen. Det är som med bakning – att tid, temperatur och hantverk måste finslipas för att det ska bli så bra som möjligt. Jag har mycket kvar att lära, och insåg att jag kanske inte riktigt hade de bästa förutsättningarna heller. Blå hallen mot nordost var det närmaste ljust och svalt jag kunde komma, men helt klart var detta för mörkt. Kanske också för varmt. Kanske hade jag också för mycket annat att tänka på.

En sorglig syn. Några klockrankor, några späda luktärter och solrosor som satts för tidigt.

Av kallsådderna blev det en stor kruka med Slöjsilja Bishops Flower, och tre mindre med Blomstermorot Dara, Spetsblommor Lacy pink och Lacy Blue.

Och det ser minsann ut att bli lite solrosor ändå, jag stöttade upp dem med blomsterpinnar och nu sträcker de sig mot solen i kryddträdgården.

Jag hade en plan B också för min no-dig-rabatt, Emily som jobbar på Ugglarps Grönt hade lovat att skänka bort lite av sina förodlingar om jag skulle misslyckas. Jag fick lejongap och zinnia. Tusen tack!

Men låt oss nu titta på allt det fina istället. Det gäller att inte deppa ihop över misslyckanden, jag försöker att klappa mig själv på axeln för att jag faktiskt lyckats bygga upp och vårda denna blomstrande oas i alla år parallellt med allt hårt jobb i bageriet. Denna magnolia Gold Star är en fröjd, och trivs verkligen på sin plats vid det röda planket. På tolv år har den växt upp till ett riktigt högt träd.

Tidigt i juni blommar också rhododendron på vår baksida, någon har varit så smart att sätta två olika buskar tillsammans som blommar i tur och ordning så att blomningen förlängs.

Alldeles intill har vi doftolvon, och som namnet antyder vill man gärna stanna här en stund och insupa den milda doften.

Äppelblom i min lilla frukt & bärträdgård, detta är Rosa Fabian-trädet som jag fick av My Feldt för ett par år sedan. I år har jag varit så noga med att rensa bort allt ogräs här tidigt på säsongen…

…så att smultronen ska kunna ta all plats. Det är så fint att kunna plocka och lägga på frukostyoghurten eller wienerbröden.

Lyfter vi blicken ser vi en explosion av körsbärsblom. Detta träd fick jag i present av medarbetarna på Solhaga en sommaravslutning för tio år sedan.

Och det här prydnadskörsbäret har varit med ända sedan starten för tretton år sedan. När man sätter ett träd känns det alltid så litet och tunt, sedan går tiden väldigt fort ändå.

Mot slutet av juni kommer de, pionerna. Den här sorten fanns i Solhagas trädgård när vi flyttade hit, jag har placerat dem på lite andra ställen bara. Jag gissar att det är den klassiska sorten Sara Bernhardt.

Så fint att gå ett varv runt huset i skymningen. Här lyser blå iris i kryddträdgården.

Detta hörn av trädgården är min tillflyktsort när jag behöver vara ifred, eller ta en fika med mina närmaste. Här är mamma Bodil på besök.

Jag håller ett öga på att det är snyggt och ordnat i återvinningen på baksidan också. Hur vi har det bakom kulisserna påverkar väldigt mycket hur vi kan leverera utåt. Bilder på blommor i all ära, men för mig är detta också vackert på sitt sätt.

Vi får väldigt många frågor om växterna på Solhaga. Nu när man ser vad som kommit upp är det dags att uppdatera årets trädgårdskarta, som gästerna kan kika på. Om du vill kan du ladda ner kartan här.

Det har varit fantastiskt att få ägna sig åt trädgården så mycket, men nästa säsong blir det annorlunda. Från september till mars kommer jag att trappa upp gradvis till heltid, så 2025 kommer jag inte att kunna lägga lika mycket tid här.

Så insikterna jag gjort inför nästa år är följande:

1. Mera tulpaner. De ska ner på hösten och då har jag tid att gräva hur mycket som helst.

2. Ingen förodling, möjligtvis kallsådder till krukorna. Ibland måste man välja vad man vill göra med sin tid, och just nu upplever jag livet som ett enda stort smörgåsbord av kreativa möjligheter. Det kanske blir bättre utdelning om jag skriver och spelar musik på min fritid.

3. Bara perenner i rabatterna. Stora delar av trädgården är väldigt lätthanterlig eftersom perennerna i princip sköter sig själva. Mittcirkeln framför verandan med dahlior ser tyvärr lite tråkig ut i maj när de ska växa till sig, så jag tänker att jag antingen slutar med dahlior eller sätter dem på innergården i stället för att ha till buketter.

Förbereder mig redan nu, genom att spara lite olika plantor som frösått sig.

Tacka vet jag rabatter som den här på baksidan, med kransveronika, daggkåpa, aklejor, höstflox och ormhassel. Jag behöver inte göra något alls med den, annat än att rensa på våren. Och det är väl detta som är det fina med trädgård – att man kan ändra sig, tänka om, prova allt möjligt och sedan lägga sig på den nivå som passar tillvaron bäst. Vi ses igen i juni!