Man hittar mycket i ett gammalt hus när man river upp golv och tittar i mörka skrubbar. Som ett helt intakt nummer av Svensk Damtidning från 1954. Apelsinjuice från 2004. En hög med gamla inbetalningskort till Särdals energiförening.
Senaste fyndet är en sten som låg precis där vi skulle plantera rosenbusken vi fick av herr och fru F på vår tennbröllopsdag i somras. Det var en väldigt stor sten visade det sig efter en stunds grävande. Grannen M kom med järnspett och tillslut fick vi upp den. Det är ju en gammal trappsten, kanske det har varit en dörr här, spekulerade hon. Vi lade den under fönstret, det såg lite trevligt ut.
Några veckor senare har regnet spolat bort jorden från stenen, och helt plötsligt ser vi det. Det finns en inskription. Död 1833, står det. Det var 67 år innan Solhaga byggdes. Undrar vem det kan ha varit.
Kanske fanns en ännu mindre stuga där innan? Eller en jaktkoja eller liknande? Kanske jägarens hund som dött?
Ja, vi var också inne på att det kunde vara ett djur. Men frågan är, skulle verkligen en jägare år 1833 lägga så mycket tid på att hylla sin döda hund? I går fick vi veta av grannen att det har funnits ett gravstenshuggeri i Slöinge. Så den troliga, men inte så väldigt spännande förklaringen, är nog att man har lånat lite sten därifrån till en trappa.