I går fick jag följande mms från Huskorset som är gift med Filmstjärnan, min motståndare i Knäckebrödskampen. Bilden föreställer Filmstjärnans knäckebröd liggande på en gräsmatta i Jonsered. Inte ens fåglarna vill ha det. Man ser ju för tusan inte ens att det är knäckebröd. Jag blir helt moloken och känner mig inte alls som en vinnare. Hur kunde det sluta så illa?

Jag tror att jag vet svaret. Man ska inte hålla på och tävla. Då får man bagarkramp. Man ska samarbeta i stället och vara goa vänner. Jag tror att jag ska ringa Filmstjärnan och fråga hur han tänkte sig att det skulle bli. Jag måste få honom att fortsätta kampen, och den här gången ska vi göra det tillsammans. Ingen av oss har vunnit förrän det finns ett recept på universums godaste knäckebröd.

För ska jag vara helt ärlig så blev mitt knäckebröd inte tillräckligt salt. Och det hade en liiiite konstig eftersmak, kan ha varit äpplena eller för lång jästid. Plus att det skulle varit krispigare, kanske borde jag haft mer mjöl eller en kruskavel? Eller innehöll det möjligtvis lite för mycket prestationsångest?