För fem år sedan satte jag fem kvittenträd här i trädgården. Det var ett impulsköp när jag var på Löddeköpinge plantskola, jag blev helt enkelt förtjust i det lilla trädet med sin fina bark och nästan runda löv. Tänkte att det kunde vara coolt att ha en frukt som nästan ingen annan har. Kvittenfrukten visade sig vara så okänd att jag fick hänga upp en informationsskylt i somras för att informera gästerna om vad det var för en mystisk luden sak.

Det blev en liten lund med de fem träden placerade ganska nära varandra. Ska jag vara ärlig visste jag inte heller så mycket när jag satte träden i jorden.

På våren blommar de med rosa blommor, och sedan kommer den ludna frukten som med tiden växer till enorma gula päronformade frukter. Så många kunder som har frågat den här hösten hur i allsin dar vi lyckas med att odla citroner här. På långt håll kan man nästan tro det, faktiskt.

Kvitten (cydonia oblonga) är en uråldrig frukt som man tror kommer från Asien, och den har odlats i Europa i tusentals år. Namnet cydonia sägs härleda till Kydonia (Chania) på Kreta, då den var mycket vanlig under antikens dagar. Den användes bland annat vid bröllop, om bruden tog ett bett skulle hennes kyssar bli välsmakande. Jag har provat att bita i den stenhårda frukten, och det smakade så beskt att kyssar nog var det sista jag tänkte på den kommande halvtimmen. Frukten innehåller mycket c-vitamin, och sockerlag av kvitten sägs ha medicinska effekter mot diarré och dysenteri. Den passar sig alltså inte att äta, utan endast för marmelad, sylt och chutney. Ordet marmelad kommer faktiskt från portugisiskans ord för kvitten – marmelo.

Årets skörd var så stor att de tunna grenarna nästan gick av. Så räkna med att denna klassiska marmeladfrukt blir ett återkommande inslag i vinterns bakverk och mackor. Här kommer lite recept på vad vi har gjort med frukterna.

Karamelliserad kvittensylt med päron och kardemumma
400 g socker
150 g vatten
400 g kvitten
400 g päron
1 msk grovmalen kardemumma

Rensa bort kärnhusen från både kvitten och päron.
Lös upp sockret i vattnet och koka till gyllenbrun färg.
Lägg i kvitten, päron och kardemumma. Koka till syltprov (låt lite sylt svalna på en tallrik, och dra med en sked i mitten av klicken. Färdigkokt sylt ska inte flyta ihop).

Karamelliserad kvittensylt med äpple och citron
400 g socker
150 g vatten
400 g kvitten
400 g äpplen, syrliga och fasta
1 citron, skal och saft

Rensa bort kärnhusen från både kvitten och äpplen. Vikten i receptet gäller rensade bitar, kuber på ca 1×1 cm.
Lös upp sockret i vattnet och koka till gyllenbrun färg.
Lägg i kvitten, äpplen och citronsaft. Koka till syltprov.

Den färdiga sylten brukar vi ibland mixa innan vi häller upp i spritspåse, det beror lite på vad den ska användas till. Smart att frysa in i sprits, då är det så mycket enklare att använda när vi ska göra många mackor samtdigt till exempel.

Till ostbricka hemma föredrar jag däremot lite större bitar i marmeladen.

Förra året gjorde jag också en skuren kvittenmarmelad, också en höjdare till ostbricka, eller som godisbitar rullade i strösocker. Har bitar kvar och de är fortfarande lika goda ett år senare!

Kvittenpuré
Det vi inte hinner ta hand om av både kvitten och äpple brukar vi göra till puré och frysa in. Jag brukar inte ens rensa frukten, jag skär den i kuber med kärnhus och allt och kokar sedan frukten mjuk. Om vattnet kokar bort får man tillsätta nytt under kokningen. Sedan passeras purén genom en sil. Jag brukar väga purén och sedan tillsätta tio procent socker, som rörs ner och löses upp medan purén är varm.

Den frysta purén använder vi sedan till allt möjligt, bland annat årets saffranssnurra. Recept kommer snart!