Nu har vi hållit på med köket sedan i oktober, och jag börjar få nog. Jag har väldigt svårt för oavslutade projekt. Nu får det ta mej tusan bli färdigt, sa jag till mamma, och då följde hon med till Solhaga. Hela helgen har hon lagat mat och lekt med barnen, medan jag och Ante har arbetat. Vi har tvättat den gamla pärlsponten vi hittade när vi rev fula 80-tals-taket. Vi har duttat på alla kvisthål med shellack. Vi har skrapat axlarna trötta i hallen och målat tak så våra nackar nästan gick av. Vi har planterat om 17 pelargoner och ett lagerbladsträd och sått 127 solrosfrön i små byttor. Målat hela hallen i gröngrått och järnoxidrött. Oljat foder till bakstugans nya fönster. Spelat tennis i Slöingeskolans idrottshall. Kört skräp till container och städat hela huset inför det stora påskfirandet nästa helg. Och faktiskt haft riktigt roligt under tiden. Vi älskar det här huset, så är det bara.

Men utan de små fina pauserna hade vi aldrig fixat det. Jag och mamma gick till Antikstället och köpte lite möbler till barnens rum. Det var strömavbrott och vi fick låna en ficklampa. Just som vi skulle gå föll ljuskäglan på några tekoppar från Rörstrand och jag föll pladask. När vi kom hem invigde vi dem. Och så hittade jag resterna av den här i frysen.