Semestern har börjat, och Solhaga Stenugnsbageri har bommat igen för i år. Vi öppnar igen den 9 januari, så nu får alla ni som brukar handla hos oss hitta på något annat så länge, eller baka själva.

Om du vill bli riktigt vass på att baka kan det vara en bra idé att baka efter samma recept om och om igen. Dokumentera gärna, du kan till exempel notera temperaturen på degen (ska gärna ligga mellan 24–26°, hur varmt det var i rummet, hur fin surdegen var, om degen kändes vek eller fast, hur snabbt det jäste klart och så vidare. Allt handlar om tid, temperatur och känsla. Det är inte lätt att skriva exakta recept, för det är så mycket som beror på olika omständigheter. Men om du lär känna en deg ordentligt kommer du att kunna använda den kunskapen när du börjar experimentera med annat.

Det här är ett väldigt trevligt surdegsbröd med lite grov råg, som jag tycker passar fint att öva på. Du kan gärna experimentera med att tillsätta lite mer vatten och se hur brödets karaktär kan variera.

600 g vatten
900 g vetemjöl
130 g grovt rågmjöl
360 g vetesurdeg
30 g honung
10 g jäst
30 g salt

Blanda allt utom salt i degblandare på låg hastighet i 8–10 minuter. Tillsätt salt och knåda ytterligare 5 minuter på lite högre hastighet.

Låt degen vila i en inoljad plastlåda i cirka 2 timmar, vik ihop en gång under tiden. Häll ut degen på mjölat bakbord och dela i tre bitar. Testa att forma på olika sätt och lägg dem att jäsa på väl mjölad duk eller bricka, med skarven upp (ska sedan snittas precis innan avbaket) eller med skarven neråt (kommer att spricka upp i ugnen). På Solhaga jäser vi alltid bröden upp och ner. Låt jäsa i rumstemperatur i ett par timmar, eller i kyl över natten.

Värm ugnen till 275°. Vänd upp bröden på en brödspade eller liknande. Snitta och sätt in dem i ugnen samtidigt som du sprutar in vatten. Sänk till 225° och baka av i 30–35 minuter, eller till en innertemperatur på 98 grader.

Det här brödet bakades av Rebecka Unosson och Kikki Johansson på helgkursen i oktober. Det är alltid spännande att se om bröd som slås upp med skarven neråt kommer att spricka fint i ugnen. Ett bra tips är att inte nypa ihop skarven för hårt, och mjöla lite i skarven. Särskilt om degen är vek, den kan lätt jäsa ihop annars. Men det här gick ju jättefint!

Och så lite bilder från julen.

Tilda, Mathilda och jag hade en jättefin sista dag i bageriet, mycket beställningar att packa och många glada kunder som önskade god jul och fin semester.

Sedan åkte vi genom snöovädret till Skåne, och Värpatorp mitt ute i skogen utanför Bjärnum. Mina morföräldrar köpte huset på 60-talet, numera är det min danske kusin Christian som tar hand om det.

Hela släkten drog ut i skogen för att hitta den perfekta granen. Inte det lättaste trots att det fanns några hundra tusen att välja på. En efter en fick våta fötter, blev kinkig, föll ifrån och gick hem. Tillslut var det bara Ante, mamma och jag kvar, envist kämpande i blötsnön med iskalla tår. Efter en ganska lång stund hittade vi den.

Aksel, Myra och Max i full fart med att klä granen.

Mamma, Ingrid och Christian i köket.

Uppklädda för julafton. Myra, jag och Aksel.

Dans kring granen. Enligt traditionen får alla välja varsin sång. Jag tog En sockerbagare.

Och för er som blev nyfikna på vad Ante skulle få i sin strumpa kan jag berätta att det blev en äkta gammaldags dammvippa med parfymerade strutsfjädrar, inköpt på ett av mina favoritmuséer – Hallwylska palatset i Stockholm. Jag bara älskar detta ställe, jag var där för några veckor sedan och tittade på utställningen med kläderna från Downton Abbey. Nu har vi ju tyvärr ingen stab av tjänare som kan använda detta vackra redskap, men som tur är gillar Ante att städa.