Då var det dags för nyårskalas, vi åker strax till Göteborg för att titta på fyrverkerier och fira med Manilla och Jacob på Näset. Givetvis fick jag baka ihop en liten fin brödkorg till kalaset. Den bygger på en enkel ljus deg som man kan baka ut på en mängd olika sätt.

Dag 1 – poolish
250 g vatten
250 g vetemjöl
5 g jäst
Blanda, plasta över och låt stå till nästa dag, det tar 12–16 timmar ungefär. Den ska vara riktigt bubblig. Man ser på en poolish att den är färdig när den börjar sjunka lite i mitten. Du kan ta mer om du vill att poolishen ska bli klar på några timmar, 20 g går bra.

Dag 2 – bortgörning
500 g vatten
150 g rågsurdeg
850 g vetemjöl
150 g grahamsmjöl
10 g jäst
28 g salt

Knåda allt utom salt i degblandare i cirka 10 minuter. Tillsätt salt och knåda ytterligare 5 minuter på lite högre hastighet. Låt degen vila i en inoljad plastlåda i cirka 2 timmar, vik ihop och pressa ur luften en gång under tiden.

Jag bakade ut bröden i olika storlekar, det viktiga är att man bakar av samma storlek i samma omgång i ugnen, så att de blir jämnt bakta. De minsta bitarna gjorde jag 30 g, det är lagom för kuvertbröd. Vill man ha lite större är 60 g en bra storlek. Baguetterna gjorde jag 100 g, och klippte sedan till veteax. Dessutom hade jag gröna oliver, cheddarbitar, riven parmesan, bitar av grillad paprika och blandade frön att baka in och dekorera med. Lägg bitarna att jäsa upp och ner på en mjölad bricka.

Låt jäsa i rumstemperatur tills de är klara, eller i kyl över natten. Värm ugnen till 275°, gärna med baksten eller plåten inne. Vänd upp bröden på en bricka med bakplåtspapper, motsvarande den yta du har i ugnen. Snitta de bröd du vill, strö parmesan över andra, klipp med sax till kottar, eller vad du vill.

Skjutsa in hela pappret med bröden rakt in på stenen eller plåten samtidigt som du sprutar in vatten. Sänk till 225° och baka av i 30–35 minuter, eller till en innertemperatur på 98 grader.

För övrigt känns det skönt att 2012 är slut om några timmar. Det har varit ett fantastiskt år på många sätt, men samtidigt har något slags baksmälla infunnit sig efter det stora Solhagaprojektet. Vi skulle egentligen ta det lite lugnare, men allt rullade på i ett rasande tempo och det var bara att åka med.

Max hade önskat sig att huset skulle bli färdigt…

Och det blev det! Vi målade som galningar på all vår lediga tid, och i januari fick Max och Myra fick flytta in i sina nya ljusa rum.

Samtidigt var det dags att säga farväl till huset i Jörlanda, där jag växte upp. Vi hjälpte min mamma Bodil att flytta till ett mindre betungande radhus. Min bror Kaspar baxar med flyttlådor samtigt som jag undrar vad tusan vi ska göra med mammas miljardmånga prylar. Till exempel den lilla ankan i en korg.

En annan sorglig händelse var att Max älskade katt Sebastian hamnade i slagsmål och förlorade ett öga. Som tur är fick han väldigt fin vård på Hallands Djursjukhus här i Slöinge.

Allting rullade på i bageriet. Moa, som var praktikant hos oss hösten innan blev fast anställd som bagare. Det här är dagens bästa stund, frukosten kvart över åtta. Och med semlor dessutom eftersom det är februari.

Väldigt mycket ny kunskap har vi fått också från olika håll. Här är det kurs på Lyckans Stenugnsbageri med Jan Hedh och Hantverksbagarna.

Vi har delat vidare kunskapen också. Sammanlagt har mer än 200 kursdeltagare har lämnat Solhaga det här året med fulla brödpåsar och massor av inspiration. Det blir fler kurser nästa år, jag har inte satt några datum än bara. Det kommer!

Priserna regnade över Solhaga Stenugnsbageri och det kändes makalöst och fantastiskt. Ante, jag, Gustav och Elin åkte till Malmö för att ta emot Skåneländska Gastronomiska Akademiens diplom. Senare fick vi även pris av Hallands Akademi.

Väldigt fin middag på Rådhuset i Malmö. Jag har ringat in mig själv, där jag sitter och pratar med Hans Bergsten på Region Halland.

Slöingerundan är är något av det bästa som hänt det här året. Redan i fjol var det påfallande många kunder som pratade om att de brukade göra en runda här i Slöingtrakten för att handla en massa gott och vackert. Jag ringde runt till de andra företagen, fixade själva kartan och succén var given. Det kom så mycket folk att flera av oss inte riktigt visste hur vi skulle hantera det.

Vi öppnade trädgårdscafé med gammalt skrammelporslin och goda smörgåsar med pålägg från de andra matproducenterna runtomkring. Det blev fullt ös, mycket tack vare det dåliga strandvädret. Här är det Tilda som serverar.

Vattenavbrott och panik mitt i högsäsongen. Jag fick åka till Slöinge Pensionat, där Anna stod som en räddande ängel med vattenslangen.

Släktkalas. Vi bjöd in Ingegärd, Bo-Gunnar och Kärstin, som är uppväxta på Solhaga. Och hela deras stora familj. Jag som just har lämnat mitt barndomshem vet vad det betyder att få komma tillbaka och se hur livet har gått vidare.

Det är så fantastiskt med alla dessa människor som passerar Solhaga, men ibland är det gott att vila en stund. Till exempel med lite vintageshopping på Prästgården 101, som kommer att öppna sin butik igen till sommaren. Mitt absoluta favoritställe i Slöinge.

Bagare kommer, bagare går. Det här året slutade Gustav, och Moa tog över som bagerichef. Hon är grym! Här firar vi högsäsongens slut på Glommens Fiskekrog. Snart slutar även Bea, vilket betyder att vi kommer att börja leta efter en bagare till.

Vi har tävlat också! Här är Moa på väg till finalen i Mack-SM i Stockholm. Det blev en fjärdeplats.

Jag och Mikael Jidenholm på Ugglarps Grönt gjorde krutonger till tävlingen Matverk 2013. Det blev också en fjärdeplats faktiskt.

Visst var det mycket jobb det här året, men vi hade faktiskt en del fritid också. Vi skaffade till exempel båt med Anna och Andreas i Ugglarp. Här premiärseglar vi vår P28 Astarte efter en hel sommar av strul med motor och annat.

Både Myra och jag började rida på Susedalens kör- och ridklubb. Här är jag och Mousse.

Och så en vacker höstdag hände det märkvärdiga – Solhaga blev färdigt. Ola och Mats från Falkenbergs Plåtslageri har lagt ett fantastiskt vackert tak i rheinzink.

En annan sak som jag är väldigt glad över är vårt nya bagarnätverk. Vi och Kustbageriet i Varberg sökte och fick pengar från Region Halland för att kunna ordna två träffar med inspiration och ny kunskap. Här sitter Jan Hedh i Solhagas salong och myser med Martin och Patrik från Kustbageriet efter en intensiv dag med julkonfekt i långa banor.

Det blev en december, med ganska mycket snö som bäddade in vårt fina Solhaga. Gott nytt år och världens största tack till alla er som har varit med mig det här året, vid bakbordet, bakom disken, i butiken, på bloggen och i tankarna. Vi ses nästa år. Då ska jag ta det lite lugnare, det har jag tänkt i alla fall. Men det blir ju sällan som man har tänkt. Kanske blir det till och med bättre.