Det bakas inte särskilt mycket just nu. Ante och jag har nämligen varit på en tre dagar lång konferens i Barcelona. Nej, jag skojar inte. En av mina käpphästar är att ett litet företag minsann ska drivas enligt samma seriösa principer som ett stort. Alltså: man åker på konferens. Man intar helikopterperspektiv och ser sig själv utifrån. Analyserar utifrån olika perspektiv och ritar preliminära kartor. Planerar storslaget och obegränsat, utan minsta hänsyn till Jantelagen eller tyngdlagen eller några som helst andra tänkbara hinder. Och så dricker man cava i tid och otid.

Här har vi hela styrelsen i Solhaga Stenugnsbageri AB, jag är verkställande direktör och Ante är styrelseordförande. Vi köar för att komma in och se La Sagrada Familia från insidan. Känns särskilt passande att hämta inspiration från Antonio Gaudís arkitektur med tanke på att bageriet eventuellt ska få ett uthus med frysrum.

När vi väl var inne blev jag tårögd. Det är så oändligt komplext och genomtänkt, på gränsen till vansinne. Gaudí var med och byggde det här under nästan hela sitt liv, med vetskapen om att det skulle ta flera hundra år att fullborda verket. Det kommer inte ens att bli färdigt medan vi lever.

Här står jag utanför det makalösa Casa Batlló, ett av Gaudís andra mästerverk, byggt i början av 1900-talet. Huset kallas i folkmun även för Casa dels ossos (huset av ben) på grund av fasaden som liknar ett skelett.

Självklart var vi runt och tittade på lite bagerier och brödbutiker, de flesta ser ut så här, ett hål i väggen. Tyvärr var det mest ljusa tråkiga baguetter i överflöd. Inget större fel på dem så länge de är färska, men jag tycker verkligen att bröd ska smaka mer än så här. Det är så konstigt att vi hittade så otroligt mycket andra fina delikatesser, men inte ett enda vettigt bröd. Vad hände?

Det här stället hade i alla fall ansträngt sig för att göra lite fina skådebröd.

Om jag får ett hål i väggen någonstans ska det också vara med jugendfasad.

Och en jättefin julkrubba hade de också gjort. Här ser Jesus dagens ljus i ett urgröpt bröd, och med hembakta små krokodiler och andra djur runtomkring.

I det här lilla familjebageriet kunde man titta rakt in i produktionen, det var trevligt. Och så sålde de färdig pizzadeg, det kanske vi borde börja med?

Och här kommer lite tips på några andra ställen som vi verkligen tyckte om. Ni får ursäkta den dåliga bildkvalitén, men vi hade bara mobilerna att fota med.

Betlem på Carrer Girona, 70. Absolut bästa måltiden, fantastiska tapas. Bäst var salladen med varm getost och små bitar av bröd med kryddig råbiff. Otroligt smakfull inredning, utan att vara det minsta pretentiös.

Pla, Bellafila 5. Restaurang i gamla stan, ligger otippat längst bort i en mörk gränd. Både mysig och trendig med dragning åt det kostmedvetna hållet. Personalen förklarade att det inte fanns någon som helst gluten i maten, ingen laktos, samt inte heller några sulfiter i cavan som vi inledde middagen med. Inte för att vi egentligen hade haft något större problem med detta, men tanken var fin.

Bosco på Carrer dels Capellans 9. En bar med enklare mat i de gotiska kvarteren. Hit gick vi flera gånger för att det var så hemtrevligt och coolt, på ett lågmält sätt. Favoriterna på menyn var secret pork och selection of cheese. Och bara en sån sak som att de spelar riktig musik, till skillnad från den urbana flöjtjazzen som än idag skräpar ner ljudmiljön på många ställen som tror att det låter fräckt (nu känner jag mig som en riktig gnällkärring men jag menar det verkligen).

På Carrer de Sant Domènec del Call i gotiska kvarteren hittade vi några fina ställen:

Salterio. Pytteliten och familjär bar/restaurang i nordafrikansk stil där man även kan dricka riktigt kryddigt te ur samovar.

La virateria del call. Bara skylten är ju helt underbar. Och på insidan en enda lång gastronomisk parad av katalanska köttdelikatesser, ostar och viner.

Caelum. Café och butik med delikatesser tillverkade i katalanska kloster. När man går över tröskeln ser man genom gallret rakt ner i källarvalvet där man kan sitta och fika om man lyckas ta sig ner för den otroligt branta trappan.

På söndagen var många butiker stängda, men vädret var perfekt för promenad. Från Metrostationen Espana gick vi upp mot Arkeologiska museet och upp i parken Jardins de Laribal.

Där var det 20°. Tur att jag tog med solglasögon.

Mirómuseet visade sig också vara stängt, så vi tog linbanan upp till Castell de Montjuïc, där det blev lunch i solen på borggården. Inte någon gastronomisk höjdare, men en av de bästa upplevelserna ändå. Jag fick gröpa ur så mycket vaniljkräm jag kunde ur den här för att överhuvudtaget kunna äta den.

Sista kvällen i gotiska kvarteren efter en lyckad konferens. Man skulle också kunna säga att den här resan var en fyra dagar lång after work. En chans att reflektera på avstånd över allt som har hänt, prata igenom viktiga saker och hämta kraft inför allt det som ligger framför oss. Imorgon blir det baka av. Moa och jag ska rulla semlor, och på onsdag öppnar bageriet igen. Å, vad det ska bli roligt!