Dags att kliva innanför dörren på Solhaga, för idag ska ni få följa med och se vad som har hänt på nedre våningen under de här fem åren. Redan här vill jag säga till alla tidigare Solhaga-bor att det här inlägget inte på något sätt vill racka ner på hur det var innan. Allt har ju sin tid. Se det istället som en kärleksförklaring till ett hus som vi har försökt förbättra med den största ödmjukhet och respekt för historia och hantverkstraditioner.

Välkomna in i köket, nu är det husvisning i februari 20o8. De andra på visningen gick omkring med rynkade pannor och suckade tungt, men vi var eld och lågor. Här finns det potential, man behöver ju bara…

Vi behöll alla stommar och skåp, men höjde upp dem på sockel och målade om dem. Det moderna fönstret byttes ut till ett större i gammal stil som fönstersnickare Tore i Heberg hann göra färdigt till oss precis innan han så hastigt gick bort. I övrigt tog vi bort tapetserad masonit från väggarna och målade underliggande brädor med linoljefärg i en något ljusare grågrön nyans än luckorna. Inte särskilt dyrt eller komplicerat, och det kändes bra att ta vara på det som redan fanns.

2008. Ett lapptäcke av olika tidsepoker, ganska skamfilat på sina håll. Dammsugaren är åtminstone praktiskt placerad i mitten, en egen variant på centraldammsugare kan man säga.

Under plastmattan i matsalsdelen dolde sig den finaste fiskbensparkett. Resten av golvet var lite dåligt så det byttes ut till vanliga plankor som vi betsade i mörk nyans och oljade med Osmo vaxolja. Vår Rangemaster spis och fläkt köptes direkt från England. Två ugnar att baka i, och fem gaslågor att laga mat på, jag är så nöjd med den! Vi höjde taket en decimeter också, under furpanelen fanns det pärlspont som målades i vitt.

På visning 2008. I vardagsrummet mot trädgården låg en klassisk trestavsparkett i ek, väggarna var tapetserade med småblommigt från 70-talet. Stora panoramafönster från 50-talet släppte visserligen in mycket ljus, men passar inte huset så bra egentligen.

Efter förvandlingen. Vi hittade dörrar och fönster på Nackagårds Snickeri och Byggnadsvård i Sörby, med färgade originalglas. Det är nästan det finaste på hela huset. Golvet visade sig vara oisolerat, så vi bröt upp alltihop och lade breda furuplankor som ska få slitas naturligt. Kaminen med förnicklade detaljer är från 1880-talet och kommer från Norge. Tapeten känns gammal, men är en av Boråstapeters nyare kollektioner, Anna heter den. Att sitta i det här rummet är som att flyttas tillbaka i tiden. När man öppnar dubbeldörrarna mot trädgården på varma sommarkvällar blir det helt magiskt.

Och när man öppnar björkskåpet är det 2013 igen, med allt vad det innebär av modern apparatur.

Vår filosofi med inredningen är att det ska få märkas att huset är från år 1900, men också ett pussel som har fått ändras med tiden beroende på vilka som levt här. Att återställa till original är svårt, bättre att hitta en stilblandning som fungerar. Här befinner vi oss i gamla finrummet som numera är stora gästrummet.

Sängarna var det enda vi köpte nytt när vi flyttade in, alla andra möbler är second hand. Troligtvis lades parketten lades på 30-talet, och tapeterna kan nog vara från 50-talet.

Karin och Malte Andersson bodde här i många år. Här firas det i finrummet, kan det vara bröllopsdag kanske?

Aldrig mer, tänker jag när jag ser den här bilden från köksrenoveringen 2009. Det är läggdags och Myra är på väg till toaletten. Tur ändå att vi bodde kvar i Göteborg medan det värsta pågick.

Fast det var roligt också ibland. Här gör Ante en serie självporträtt med tema mönster, våren 2008.

Här sätter jag punkt för idag, imorgon tar vi trappan från köksingången upp till övervåningen. Så här såg den ut 2008 då väggarna var täckta med masonit och sjögrästapet, under fanns en fin och bred pärlspont som numera är målad med grågrön linoljefärg. Och nere i hallen ligger fina klinkers från Marrakesh design, plattan heter röd trädgård. Ses imorgon!