Aldrig har jag väl bloggat så lite som den senaste tiden. Men jag lever och mår bra! Jag får helt enkelt skylla på bageriet, trädgården, bygget och HÖGSÄSONGEN. Den där som jag längtar efter med en blandning av skräck och förtjusning. Som jag ägnar månader åt att förbereda på olika sätt.

Den är inte riktigt här ännu, men det märks redan nu att vi har mer att göra. Det har liksom smugit sig på. Vi har börjat leverera bröd varje dag till Falkenbergs Laxrökeri, beställningar trillar in och idag har vi bakat croissanter och pain au chocolat på sammanlagt 12 kilo smör inför en större leverans på torsdag.

Recept på croissantdegen finns i det här inlägget.

Vi skär våra croissanter i trekanter som är 32 centimeter långa, med en bas på 9 centimeter. Pain au chocolat skär vi i rutor på 16 x 8 cm. Det betyder att det blir en del spill över som man skär bort. Och ni kan ju tänka er vilka högar med spill det blev just idag. Men det är inget att vara ledsen över, för spillet kan man använda till att göra unnabullar. Från början var detta en intern angelägenhet för oss på Solhaga. Vi tog helt enkelt resterna av croissantdegen, knödde ihop det till en hög, kavlade ut och bredde på sjuka mängder fyllning och annat gott, rullade till snurror och bakade av lagom till fredagsfrukosten då vi så att säga unnade oss.

Men så har hemligheten läckt ut, bland annat stod det om vår unnabulle i Hallandsposten. Så numera får även allmänheten ta del av denna monstruöst lyxiga bulle med extra allt i.

För mig finns det något vackert i den här fula unnadegen. En filosofi att ta tillvara på resterna, och göra något festligt av det.

På med smörfyllning bestående av 2 delar smör, 1 del farinsocker och 1 del strösocker. Jag gjorde en annan variant också med 1 del vaniljkräm, 1 del mandelmassa och 1 del smör. Snåla inte!

Man tager vad man haver. Tranbär och mörk choklad till exempel.

Rulla ihop och skär upp i bitar. Lägg i form, jäs upp, pensla med ägg och baka i 220°C i 10–20 minuter beroende på storlek. Avsluta med lite glasyr eller florsocker. Jag brukar ta båda.

Maj har varit kontrasternas månad. Sorg efter mormor, men också glädje över allt som lever och frodas omkring mig. Tidigt morgonslit i bageriet och sena kvällar på mitt lilla kontor, med hastiga avbrott för sanslös lyx och flärd.

Champagneprovning med Robert, Sofia, Håkan och Amanda på The Burgundy i Gamla Stan, Stockholm. Foto: Sommelier Totte Steneby som guidade oss igenom några makalösa flaskor.

Gästspel av Ölbaren i Åre, på restaurang Kåken. En galen upplevelse med ett trettiotal rätter. Bland annat hästnigiri, bläcfiskvälling med pizzasallad, friterat torskskinn, stekt grisblod och inte minst…

… mördarsnigel! Tänk att jag bara någon dag tidigare legat på knä bland stockrosorna hemma och förbannat dessa slemmiga varelser, för att sedan åka sextio mil till en lyxrestaurang och äta upp dem. Jag kan säga att jag mest bara… svalde liksom. Kände inte riktigt efter vad det smakade.

Nej, tacka vet jag Prostens Pizza i grannbyn, där vi hade vår sommarkickoff i lördags. Karin, Louise och Sandra blir serverade av finaste Lisa Lemke.