I min lilla serie om den stora trädgårdsförvandlingen har vi nu tagit oss runt bostadshuset, till baksidan som är vår egen privata trädgård. Så här såg det ut precis innan vi började gräva hösten 2013. En stor öppen yta med full insyn från Järnvägsgatan. Ante och jag hade satt dit några stackars syrenbuskar som vi tänkte skulle växa upp och skydda från insyn. Men då kom vår trädgårdsvän Mette in i bilden och styrde upp. Man kan inte plantera växter utan att ge dem bra jord, vatten, näring och skydd från gräset, menade hon. Här skulle krävas mer radikala grepp om vi snabbt ville skapa oss en hemlig oas.

Två år senare kan vi konstatera att hon hade rätt. Vi grävde ur ett stort område, fyllde på med komposterad jord och planterade 100 stycken murgröna Green Carpet som är ett fantastiskt fint alternativ till gräsmatta. Fem stycken rödbladig Spirea Diabolo har nu växt sig så höga att vi kan sitta helt ifred där inne. De två syrenbuskar som överlevt fick flytta till framsidan.

Karta över baksidan. Den stora öppna ytan är numera indelad i några olika rum. Häcken längst till vänster är en formklippt spirea, den fanns när vi flyttade hit. Den lätt svängda häcken i mitten är en liguster, som delar ytan i två mindre rum.

1. Huvudentrén. Vi kallar den så, fast den aldrig används. Husen runt Järnvägsparken byggdes för att kunna fungera som butik, vi tror att den var tänkt som butiksingång med sina fina snickerier ovanför.

En favoritblomma. Lila allium blommar i juni.

Jag gillar kontrasten med starkt lila mot den mörka spirean.

Efter blomningen byter allium skepnad till en helgrön skapelse. Också fin mot den mörka bakgrunden.

Blommande spirea dialbolo i juli

2. Hemlig vrå, bakom spirean. Det finns stunder under de fem högsäsongerna med bageriet då jag verkligen har behövt vara ifred. Fast just den här sommaren har jag faktiskt inte behövt sitta i min hemliga vrå en enda gång. I öppningen stod en gång en stilig rönnsumak som blåste omkull i en storm. Men som ni ser är den på väg upp igen.

3. Innersta rummet. 2013 hade vi stora öppna ytor och raka linjer. Praktiskt på sätt och vis men inte särskilt mysigt.

Efter. Den låga häcken mot grannen är den enda raka linjen som är kvar, rabatten har fått mjuka former. Till vänster en ligusterhäck som delar av den stora ytan. Längst in ett ormhasselsnår med kaukasisk förgätmigej som marktäckare. Därefter nävor, pioner, smultron och kärleksört.

Det här rummet är som finast på hösten. Den stora kornellen till höger skiftar till rött.

Kärleksört, två olika sorter.

4. Äppelträdgården. För att det ska kännas som att nya rum öppnar sig i trädgården har vi försökt skapa smalare ingångar, som ett slags dörrar, av växter. Här är det vita höstanemonen Honorine Jobert som leder oss in till äppelträdgården. Buskaget med korneller är placerat exakt så att man kan sitta borta på bänken utan att synas från gårdsplanen.

Hängmattan mellan äppelträden, där man ska kunna ligga och titta upp på äpplena som mognar. Det händer aldrig, men drömmen lever.

Hasselört och astilbe i rabatten bakom hängmattan.

Kransveronikan är nästan två meter hög. Här växer också höstflox, aklejor, liljor och daggkåpa.

Den lilla jungfunävan vid kransveronikans fot blommar nästan hela sommaren.

Nästa inlägg blir det näst sista i min före- och efterserie, jag har sparat de allra bästa platserna till sist. Ses snart!