Som företagare vill man ju gärna vara framgångsrik och ha rediga planer för framtiden. Ta sig framåt, ligga i framkant och vara framsynt. Men vad är det för sorts framgång vi strävar efter? Det har jag funderat över det senaste dygnet på Falkenberg Strandbad tillsammans med Karin, Nelli, Elin och Rosa, som är de fyra som är i tjänst på Solhaga just för tillfället. Ibland behöver man samla sig, byta miljö, bada i svinkallt vatten och se sig själv utifrån. Och Strandbaden som ligger bara en kvarts bilväg bort med utmärkelsen Europas bästa luxury spa resort kändes som den perfekta platsen för några som verkligen förtjänat en paus.

De senaste åren har jag jobbat med ett slags karta över företagets olika delar, den hjälper oss att strukturera utvecklingsarbetet. Diskussionerna kan annars lätt spreta iväg åt olika håll, men om man fokuserar på en sak i taget är det lättare att komma på idéer och se hur delarna hänger ihop. Här är pratbubblorna vi tog oss igenom:

• Vision & värderingar
• Försäljning
• Budget
• Produkter & tjänster
• Medarbetare
• Bageriet
• Marknadsföring & kommunikation

Vissa saker tar vi i detalj och andra mer övergripande. På det här sättet lämnas inget åt slumpen och det blir lätt att sätta fokus på exakt rätt saker. Nu har vi satt konkreta mål och ramar som vi kommer att följa upp om ett år igen. Kartan ritas om, alla vet vart vi ska och hur det kommer att påverka vår vardag. Det blir lättare för mig som chef att släppa ansvar till de andra, jag vet att de kommer att fatta rätt beslut i varje situation utan att jag är där och petar.

Åt vilket håll ett företag utvecklas är en balansgång mellan att följa trender och önskemål från publiken, och samtidigt gå sin egen väg. Jag har skapat och byggt Solhaga Stenugnsbageri, ändå lever det sitt eget liv genom medarbetarna, våra gäster och alla ögon som betraktar oss utifrån. Framgången hänger på hur vi själva styr, men också hur vi hanterar saker som ligger utanför vår kontroll. En av de saker som har förändrats mest över åren och som blivit en utmaning för oss är Solhaga som fikaställe. Från början är det byggt som ett bageri utan tanke på kaféverksamhet, men efter utmärkelser i White Guide och segern i Mack-SM 2015 är det markant fler som vill fika. Varför är det inte större här inne? är det många som frågar. Så efter trettonhelgen nästa år stänger vi bageriet några dagar för att göra om. Vi ska ta bort hyllor och göra plats åt så många fikagäster vi bara kan. Och hela bageriet och butiken ska målas om från golv till tak, för efter sju år behövs det verkligen.

Efter första mötespasset var det dags att skämma bort oss med några timmar i Strandbadens fantastiska spa. Vi gjorde först en Ivory-ritual, med fotbad, ångbastu, ismassage, hamam-skrubb, lerinpackning och oljeinmsörjning. Efteråt slöade vi i sängarna framför brasan och i de olika poolerna både inne och ute. Det var fint att vara tysta ihop efter allt prat. Och det bästa av allt – vi badade i det iskalla havet.

Först värmde vi oss i bastun, sedan slängde vi morgonrockarna och bara sprang rakt ut. När det var knähögt dök vi i, och sedan snabbt upp med fötter som bly och huvudet så kallt att jag nästan mådde illa.

Och tänk att jag fick bli lite extra bortskämd tillbaka. Den här presenten var från alla som jobbade i somras. Bubbel som Nelli tagit hem ända från Sydafrika, fina produkter från Årets Företagare i Sverige Maria Åkerberg, och Lisen Sundgrens fina bok om mat och huskurer från naturen. Massor av inspiration till kryddträdgården nästa sommar! Jag blev så rörd att mascaran var nära att åka av strax innan middagen.

Om ni kommer till Strandbaden någon gång, missa inte att äta middag i deras avslappnade fine-dining-restaurang Köket. Här är det Knutur Kristjansson som chefar vid spisen och vi fick en av de godaste middagar jag någonsin ätit. Den började med havskräfta från Kattegatt med pumpagröt. Vet inte hur, men på något sätt lyckades han få det att smaka saffran. Matkonst var det.

Efter andra rätten som var med bryssekål från Ugglarps Grönt, kålrotsjuice, löjrom och fläderkapris var det dags för rätt nummer tre – en piggvar från Björkäng med isländsk ”plokkfiskur”, rågbröd och grädde. Knutur berättade att piggvaren är extremt fint just nu, men också så sällsynt att leveransen varje vecka faktiskt är lite osäker trots att han har första tjing på fångsten. Vi är glada att vi fick smaka.

Det blev även ekologisk griskind från Ragnarssons (en av de trevligaste och bästa uppfödarna jag träffat), med skocka, rödkål och tranbär.

Desserten – yoghurt från Skrea Ost med kanderade rödbetor, karamell på lager och lakrits. Jag bara dog! Och jag är så stolt över Falkenberg och de fantastiska producenterna här som kan skapa en matupplevelse av den här kalibern.

Vi dröjde oss kvar i köket med Knutur efter middagen för att höra lite mer om vissa detaljer. Bland annat var vi nyfikna på den magiska jordärtskocksirapen som fanns med i en av rätterna. Man gör helt enkelt råsaft på jordärtskockor, silar, reducerar, silar igen tills man får en trögflytande sirapsliknande massa. Vi fick varsin tesked som final på hela upplevelsen, och det smakade sensationellt av lakrits. En råsaftcentrifug står nu med på listan över utvecklingsverktyg det kommande året.

Precis när jag kom tillbaka till bageriet ringde en säljare och frågade om vi ville köpa en rapport för 2900 kr plus moms, med en sammanställning av siffror på bageribranschens alla företag. Jämförelser av tillväxt, kreditvärdighet och olika nyckeltal. Tydligen låg Solhaga bland de topp 10% som det går bäst för i branschen och det låter ju fantastiskt bra.

Men hur mycket säger egentligen siffror om hur framgångsrik man är? Jag ser siffrorna som ett verktyg för att läsa av riktningen, aldrig som ett självändamål. Har vi lyckats med det vi ville? Vilka tendenser ser vi? Hur ska vi fortsätta framåt? Svaret hittar vi sannolikt inte i kassaskåpet, jag tror mer på att gräva guld i den här skålen med dukkah. Egyptisk nöt- och kryddblandning med korianderfrö från vår egen odling, som vi ska ha på veckans skafferimacka. Den som ge någon en smakupplevelse att minnas och berätta om för sina vänner. Utan alla dessa små mikroögonblick av lycka blir det inga feta nyckeltal att briljera med. Jag skippar rapporten och lägger pengarna på en ny kaffekvarn så att vi kan servera ännu bättre kaffe istället. Och tiden på att blogga om den goda mackan med dukkah. Mer om den i nästa inlägg!