Jaha, och hur gick det med släktkalaset i helgen egentligen? Utåt sett som på räls, men inombords spårade det ur. Det är ungefär ett halvår sedan nu som jag blev sjukskriven för utmattning och jag måste säga att det hittills gått väldigt bra för mig med årterhämtningen. Jag har klarat av att jobba heltid i bageriet, de dagliga sysslorna är som terapi och jag är på det hela taget väldigt nöjd med livet.

Men det är just precis när det börjar gå bra som det kan bli farligt. Man tror att saker och ting har återgått till det normala, att man till exempel klarar logistiken kring ett kalas med sexton gäster där buffé, filmvisning och tårta ska klämmas in på två timmar. Och så kommer bakslaget som ett brev på posten.

Vi skulle alltså samla hela släkten för att fira Max som fyllt 15. Jag som alltid varit de stora kalasens mästerfixare stod osminkad med håret på ända timmen innan gästerna skulle komma. Försökte få ihop pajer och prinsestårtlängder samtidigt som övriga upptifter skulle delegeras till Ante som i något slags avledande stressmanöver hade börjat stapla ved (inte riktigt rätt prio om man säger så men han försökte iallafall göra något).

Pajerna blev jättegoda, och klara med minsta möjliga marginal. Nu tänkte jag ge er receptet på en av dem, samt en fantastiskt god kallmarinerad rostbiff. Om man bara planerar lite bättre än vad jag gjorde, kan de här två recepten vara räddningen för många större kalas i framtiden. Med facit i hand borde jag gjort pajerna dagen innan och sedan värmt dem innan servering.

Marinerad rostbiff
En sak sak jag iallafall gjorde rätt var att rusta mig med en rejäl rostbiff i god tid innan kalaset. Den här gjorde jag på ekologiskt kött från Mostorps Gård, och den blev så vansinnigt bra att jag inte hann fotografera den, plötsligt var det bara fyra skivor kvar. Dessutom går den att förbereda hela två dagar innan.
Gnid in köttet med salt och peppar. Sätt in i ugnen på 140°C och stek till en innertemperatur på 59°C, använd termometer. Det kan ta olika lång tid beroende på köttets form och storlek.
Medan köttet svalnar, gör en marinad på olivolja, två vitlöksklyftor och färska örter. Jag använde lite av min örtolja som jag gjorde häromdagen med persilja, oregano, timjan, citronverbena och spansk körvel.
Lägg köttet och marinaden i dubbla plastpåsar och förslut noga. Placera i kylen och vänd någon gång under tiden så att köttet tar så mycket smak som möjligt. Skiva tunt strax före servering och toppa med kapris och citronskivor.

Paj med pumpa, jordärskocka och Wapnö vacca-ost

Pajskal
180 g vetemjöl
20 g emmer fullorn
100 g smör
4 g salt
30 g vatten
Blanda allt så kort som möjligt i matberedare. Om det behövs, låt vila i kyl en stund. Jag kavlade ut direkt, det gick bra. Klä en pajform, ca 20-25 cm i diameter. Nagga botten med en gaffel och förgrädda i 225°C i cirka 15 minuter.

Fyll skalet med:
150 g butternutpumpa i tärningar
150 g jordärtskockor i bitar
150 g Wapnö vacca-ost (går även bra med fetaost)

Häll över äggstanning:
3 ägg
2 dl mjölk
salt och peppar

Toppa med ca 100 g riven ost.

Och gärna ett dekorativt lock på resten av degen. Jag älskar den här lilla mojängen som kan göra gallerlock, kommer inte på vad den heter just nu. Gallerlocksrulle?

Den blev så god att vi tänkte testa det här med lunchpaj i bageriet framöver.

Festens huvudperson var nöjd, och det var ju ändå det viktigaste. Jag visade bilder och filmer från Max femtonåriga liv. Som ettåring var han så söt att han fick bli blöjmodell, här är en baksidesannons på Vi Föräldrar 2004.

Vis av lärdomar från helgen har ordet nej kommit till användning igen. Jag stryker och ställer in, det blir till exempel inget mer styrelsearbete i Företagarna Falkenberg, inga julbord eller nätverksträffar. Det är bara barnens aktiviteter som är kvar i kalendern och det känns precis som det ska. Symboliskt nog fick jag även en förfrågan om att vara gäst i P4 Halland nästa vecka och prata om det här med utmattning. Det blev nej där också. Ni får träffa mig här på bloggen istället, det känns lugnare vid tangentbordet än bakom en mikrofon i direktsändning.

Det måste alltid finnas en viss reserv för oförutsedda katastrofer, för de lurar bakom varje hörn. Idag var det min lediga dag och jag såg fram emot en förmiddag med kaffe och tidning hemma, och blogga lite om ovanstående paj. Men vid 10-tiden blev det strömavbrott i hela Slöinge, med besked om att strömmen skulle komma tillbaka först klockan 14. Dödstyst och kolmörkt i bageriet. Men sälja bröd kunde Nelli göra ändå, tack vare att vi garderat oss med en iPad med simkort och iZettle som inte heller behöver ström.

Rosa och Elin fick återgå till gamla tider. I dagarna blir det wienerbröd, handkavlade i stearinljusets sken.

Det blir även pissregnsjästa levainbröd, för kylrummet vågade vi inte öppna av rädsla för att släppa in varmluft. Sån tur vi har med vädret ändå. Hade motsvarande strömavbrott kommit mitt i sommaren hade vi varit rökta.

Den som är nyfiken på riktigt superlågtempererade långbakta rågbröd kommer också att få sitt lystmäte imorgon. Bröden gick in på 280°C precis innan strömavbrottet, och Nelli försågs med en komihåglapp eftersom det blev dags för bagarna att gå hem. Minst 96°C temperatur måste bröden vara när de tas ut.

Typiskt att det hände just idag när extra många projekt skulle avverkas. Men vi fixar det ändå, imorgon ses vi extra tidigt i bageriet och får det sista på plats. Sedan tar jag nämligen med mig det här lilla Solhagagänget och checkar in på Falkenbergs strandbad för ett dygn med konferens, spa och middag. Vi ska summera året som har varit och planera för det som komma skall. Ser så mycket fram emot det!