Höstsolen lyser över Solhaga, det har växlat mellan kyligt och varmt de senaste veckorna. Det är så fint med kontrasterna i trädgården precis i övergången mellan sommar och höst. Se bara på min favoritros Souvenir de la Malmaison mot kornellens djupröda höstfärg.

Den här sommaren har vi inte gjort så mycket i trädgården, jobb och hundvalp har tagit all tid. Däremot har vi nog aldrig varit så mycket i trädgården just av samma anledning. Här har vi en annan favoritkombination – chokladblommorna som omfamnas av en klematis Anita på brunnslocket. Just det här stället var en problemzon i trägården innan, vi klurade på hur vi skulle dölja den fula utedelen till värmepumpen sedan vårt lilla växthus blåst sönder i en storm. Men det var bara att skaffa en klematis, den tog över hela scenen som ni ser. Ännu finare hade det varit om jag städat bort Bennys hundleksaker till höger innan jag tog bilden, men nåväl. Lite vardagsrealism får också plats.

Ett år lyckades jag få chokladblommorna att övervintra, jag tog ner dem i källaren. Ska försöka i år igen.

En annan sorts kontrast är den mellan det ordningsamma och det vilda. Längs pilstaketet i kryddträdgården har vi en välklippt ligusterhäck som får möta en pipranka vid porten. Och se så fint med det rödbladiga trädet mot höstfärgerna bakom. Häckarna har vi faktiskt tagit hjälp med att klippa ett par gånger under säsongen, jag tycker att det blir mycket bättre gjort än om jag gör det själv.

Här har vi suttit i skuggan när det var som varmast. Medan nässlor och annat ogräs tog över korianderodlingen. Men det gör inget, för jag har aldrig njutit så mycket av vår trädgård som den här sommaren med Benny. Innan var det mest en transportsträcka, något som skulle passeras och kanske möjligtvis fotograferas eller arbetas med. Nu är det som en förlängning av huset, som att vi fick en massa nya rum att vara i.

Jag var duktig i våras med att rensa ogräs från gångar och rabatter, så jag tycker ändå inte att det känns så eftersatt. Bara lite vildvuxet. Murgrönan har krupit långt in på grusgångarna.

I veckan gjorde jag årets första och enda insats med spade – jag delade och grävde ner några aklejor som en kund var så snäll och skänkte oss.

Det är många som frågar om vad det är för växt, piprankan på hörnet av bageriet. Jag gillar kombinationen med den klättrande murgrönan.

Piprankan har växt så mycket att vi måste hjälpa den att klättra vidare. Jag bad Ante sätta upp den och det kanske inte riktigt blev som jag hade tänkt mig. Jag ska göra om det någon dag och fästa den lite högre upp, för just nu kommer nästan inget ljus in i butiken från det hållet.

I rabatten framför bageriet har den rosa höstanemonen snart blommat över.

Vi har vita också som växer i ett stort fång inne på gården.

Verandan i höstfärger. Vi har fortfarande många fikagäster som vill sitta här och mysa i solen. I lördags var det nästan samma tryck som en junidag.

Hortensian fortsätter att blomma.

Inne på gården kan man fortfarande plocka ett och annat bär från odlingen. Aroniabuskens höstfärger brinner mot det gröna.

Syrliga fasta äpplen finns i överflöd, perfekt för bageriet. Jag fick det här äpplet analyserat av en expert under Falkenbergs matdagar, och hon kom fram till att det måste vara ett Sickelsjö vinäpple.

Hela tiden måste jag gå tillbaka och titta på den här. Kan inte se mig mätt på den.

Det finns en till som har blivit vildvuxen. Världens snällaste och finaste Benny, som knycker rågbröd från skärbrädan och älskar att leka kurragömma. Här är vi på ett av favoritställena, i bokskogen strax nedanför bageriet.