Den här bilden är väldigt typisk för mitt 2018. Det blev året då jag satsade på att fokusera min energi till färre saker, och försöka återhämta mig efter ett omskakande 2017 med mediastorm och utmattning. I hela mitt liv har jag varit en person som tackat ja till det mesta, med fullsmockad kalender och tusen järn i elden. Men nu drog jag mig tillbaka och vände mig inåt för att reparera, bygga upp och utveckla. En viktig och värdefull erfarenhet, visade det sig.

Mental utrensning manifesterar sig ofta i fysisk form, året började därför helt logiskt med att vi renoverade hela bageriet och butiken från golv till tak. Nelli och Rosa målar.

Det blev så fint, med nya bord och lite fler fikaplatser.

Ett annat viktigt steg för mig personligen, var familjens sportlovsresa till Branäs med min bror Kaspar och barnens kusiner Eben och Lo. Jag har inte åkt skidor sedan bageriet startade, av rädsla för att bryta mina viktiga bagarben. Men ska jag leva mitt liv på det sättet? Ska Max och Myra aldrig få lära sig åka utför? Nej, det går ju inte. Allt gick bra, och snart gör vi om det.

Under den tidiga våren började jag på allvar reflektera allt mer över det här med matsvinn. Hur jag än skruvade på volymerna som kördes till ICA varje morgon tycktes det alltid bli 25% kvar vid dagens slut. Som slängdes. Det ledde till att jag tog ett av de viktigaste besluten någonsin i mitt företagande – att helt stå på egna ben och bara sälja bröd där svinnet tas tillvara. Alltså bara på Solhaga och Borgmästargården. Jag räknade och räknade, skulle vi klara av att tappa 14% av våra intäkter, bara sådär? Samtidigt som vi också satsade på mer kostsamma råvaror och mer ekologiskt?

Ibland måste man göra det man tror på, även om det känns läskigt. Vi slutade leverera till den 1 maj, och nu vid årets slut visar det sig att vi tog igen de 14 procenten ändå. Vi landade på samma omsättning som 2017, och samma råvarukostnad i procent som tidigare. Vi skiftade helt enkelt svinnet mot bättre råvara, jag är så otroligt stolt över det!

Från och med nu tävlade vi med oss själva i hur kreativa vi kunde vara med smulor och spill. Ett exempel är Unnabullen som görs av deg som blir över när vi gör wienerbröd och croissant, här med kanterna från uppskärning av  brownie med hasselnöt. Summan av kardemumman blev att vi slängde mycket mindre och minskade våra sophämtningsavgifter med 44%.

Allt bröd som blir över skivas upp till grillmackor, eller torkas så att det kan malas i vår nya ströbrödskvarn. Numera använder vi strö i nästan alla våra degar, och på så sätt går allt överblivet bröd tillbaka in i produktionen. Här är Hanna Karlsson som började jobba hos oss under hösten, hon är superduktig kock och kallskänka som var med när Borgmästargården startade, och efter ett par år på Falkenberg Strandbad har hon landat hos oss på Solhaga. Är så glad för det!

Utforskande av alternativa råvaror stod också på agendan. Råsaft på äppelkart gick bra att koka sylt med, istället för att använda citron. Efter den torra sommar som kom, känns det ännu mer viktigt att inte ta för givet det överflöd vi har vant oss vid. Utan att vifta allt för mycket med foliehatten tror jag på allvar att vi behöver tänka mer i dessa banor.

Något av det största som hände var att vi fick tillökning hemma. Drömmen om en hund blev sann när bruna labradoren Benny flyttade hem till oss i slutet av april.

Vi fortsatte ta hand om vårt hem. Solhaga fick en ansiktslyftning strax innan högsäsongen, Peter och JB som snickrat och byggt på Solhaga sedan vi tog över, rev bort fasadbrädorna på framsidan och tog fram den gamla liggande fasaden som var intakt under. Dessutom återskapades de gamla snickerierna med speglar runt alla fönster. Mer om det här.

Jag som inte hade tänkt sticka ut hakan gjorde ett undantag när den nya lagen om personalliggare trädde i kraft den 1 juli, till många företagares stora förtvivlan. Det blev återigen tydligt vilken politisk dynamit som kan bo i en liten bagarblogg som min. Det här inlägget lästes av tiotusentals, citerades flitigt på twitter och under debatt i riksdagen. Finansminister Magdalena Andersson lovade att se över lagen ”så att Sara som bakar och alla andra kan vara lugna”. Tyvärr gick det inte att göra något, lagen gäller och det är bara att leva med det.

Under sommaren växte Solhagas servering till nivåer som nästan inte gick att hantera utan ett riktigt kök. Ett extra tack till min Ante (i bortre änden av lokalen) som fick hoppa in och jobba hela sin semester i serveringen. Stamkunder som bara ville köpa bröd vände om när de såg hur långa köer det var. Detta blir en av våra stora utmaningar nästa år, jag tror att vi måste ta bort allting om kafé ur vår marknadsföring. Vi är ett bageri där man också kan fika. Inte ett kafé där man också kan köpa bröd. Vad tror ni om en extra snabbkassa i fönstret vid kassan för dem som bara vill köpa med?

För att markera vår identitet som bageri tänkte jag att det var en bra idé att i sista sekund anmäla sig till SM i mathantverk i oktober.

Tävlingen var också ett bra sätt att få respons på det vi gör, prisutdelningen följs upp med intressanta seminarier där bidragen ställs ut och diskuteras. Vi tävlade i sju kategorier, och det blev en osannolik utdelning. Här är jag och bagerichef Elin med våra tre guld och ett brons. Det var stort, för när vi går här hemma och bakar det dagliga brödet finns inget att jämföra med och vi är så otroligt självkritiska hela tiden.

Den 25 augusti fick vi gå på ett alldeles otroligt och makalöst vackert bröllop. Johan och Rina på Lis Mejeri gifte sig, och det hela var slutklämmen i konditor My Feldts tv-program Mys Bröllop, som handlar just om hur hon fixar det här bröllopet. Allt var hemligt, ända tills för ett par veckor sedan då det sändes på TV4 sjuan, finns även på CMore, missa inte!

Men vänta här nu, var det inte det här året jag skulle vara introvert? Under hösten var jag ganska mycket ledig, vilket betyder att jag bara jobbade mellan 80 och 100 procent. När man är egen känns detta som att göra ”ingenting”. Jag hann bland annat måla om köket, som även fick nya fina skivor i portugisisk standsten. Mer om köksrenoveringen här.

Salongen kläddes med nya tapeter, William Morris mönster Seaweed. Mer om renoveringen i detta inlägg.

En tråkig sak det här året är att jag har haft ganska mycket ont i ryggen, det kom efter att jag fick influensa i mars. Jag har fått undvika tungt jobb och har tyvärr inte kunnat jobba i trädgården som jag brukar. Det positiva är att jag blivit bättre tack vare de många promenaderna med Benny. Det här med att hundägare måste ut i alla väder, jag älskar det! Med tjock jacka på, och vinden bitande i ansiktet, gärna lite duggregn också. Stressnivåerna sjunker och många viktiga tankar blir tänkta. Ofta har jag fått med mig vänner på promenaderna, vilket gjort att många viktiga ord har blivit sagda dessutom.

Under hösten har jag jobbat en dag i veckan på Borgmästargården, det känns fint att ha kvar en fot i det praktiska där också. Skala morötter och rulla chokladbollar med Annsi. Just det här är en viktig anledning för mig att inte låta företagen växa sig för stora – då tappar man kontakten med hantverket. 2019 vill jag fortsätta vara precis här, i kök och bageri. För det är där det händer. Jag har alltid tänkt så, att storheten ligger i det dagliga slitet, i de små små detaljerna, omgiven av alla dessa helt enastående personer jag får jobba med.

Jag lärde mig också något viktigt av det här året, hur fantastiskt det var att inte ha för mycket inbokat. I tomrummen fanns det så många spontana guldkorn som jag inte velat vara utan. Det är inte farligt att tacka nej och ställa in, det är nödvändigt.

Önskar er allt gott under 2019, tusen tack för att ni är med mig här på bloggen och följer mig på resan. Vi ses nästa år!