Det går fort i trädgården just nu. Värmen förra veckan gjorde att allting bara exploderade, och jag hann knappt fotografera förrän det var över. Här fångade jag i alla fall vårt fina prydnadskörsbär Prunus cerasifera på innergården i sin finaste blom. Följ med på ett varv runt huset!

Magnolia Golden Star hann både knoppas…

…och blomma…

… och blomma över inom en vecka.

Här bugar löjtnantshjärtan så fint för damen på verandan.

Och vänder vi blicken utåt ser vi rundeln med tulpaner och kungsängslilja. Klematis vitalba summer snow i mitten har precis fått sina första blad. Älskar stämningen när det just har regnat i en vårträdgård.

Nej, jag har inte dragit upp mättnaden i bilden. Tulpanerna är verkligen så röda som de ser ut.

Min favorit som jag blir så glad att se varje vår – la belle epoque. Och med dropparna på… jag dör en smula.

Denna bild fick många hjärtan på instagram.

Under kvittenträden tittar ormöga fram. Tror ni att jag vågar ta bort stödpinnen? Tänk att man inte märker hur träden växer. Det är nu sex år sedan vi gjorde en större förändring i trädgården. Hösten 2013 tog vi hit grävskopor för att anlägga rabatter med riktigt bra jord. Vi planterade buskar, träd, hundratals perenner och lökar. Och efter ett par år med duktigt vattnande och rensande av ogräs täcker det fint överallt, vilket gör att trädgården behöver minimalt med skötsel. Ett måste för oss som är upptagna med annat under sommarsäsongen. Vi behöver i princip bara klippa gräs, rensa gångarna och ta bort vissna blommor.

Vad händer innanför på gården då? Jo, de rhododendron vi satte för några år sedan växer sig allt större för varje år som går. Förutom de allra minsta med röda blommor som Benny lyckats gräva upp då. Han gör verkligen sitt bästa för att sätta sin egen prägel på det här stället.

Men den här stora ger han sig inte på iallfall, den stod här när vi flyttade hit. Busken består av två olika sorters rhododendron som blommar vid olika tidpunkt. Varje år skrattar vi förresten åt historien om Antes kompis som ända fram till typ trettioårsåldern trodde att det hette ronnydendron. Bör uttalas på klockren göteborska för bästa komiska effekt.

Alldeles intill har vi doftolvon.

Den vill man gärna vara nära. Både för utseendet och doftens skull.

På väg över gårdsplanen passerar vi några skira narcisser…

…innan vi kliver in i ett av trädgårdens favoritrum. Egentligen skulle jag vilja vara en sån där som förodlar och omskolar och sår sommarblomster i stora fång som jag sedan sitter och pysslar ihop till mandalas. Jag tittar storögt på My Feldt och Krickelin som är suveräna på att skapa med växtlighet. Men tänker att det får duga med den årliga turen till Gödastorps grönt. Där köper jag vad som finns och sätter ner i bäddarna. I år har vi grön och röd basilika, oregano, timjan, gräslök, persilja, koriander, stjälkselleri, citronverbena, sockerärtor och salladslök. Bageriet kan vara självförsörjande hela året på det vi skördar när hösten kommer.

Den spanska körveln fick jag av årets ekobonde Carl Jonsson, och den tar sig fint.

Den här platsen är verkligen en oas, där vi kan gömma oss för omvärlden när det är som allra mest intensivt. Bäddarna är murade av gammalt tegel, och det håller väl inte helt hundra för frosten. Men det gör inte så mycket att bitar faller av här och där. Ser ni förresten de fina rosa blommorna på den lilla hänglönnen Ruby falls? Vi har haft trädet i fem år, men det är första gången jag lägger märke till dem. Eller har trädet kanske aldrig blommat förut?

När vi tröttnat på att vara hemma går vi ner i den lilla bokskogen som ligger i Sandfall nedanför Solhaga. Det här måste vara min absoluta favoritskog. Kanske är det mitt danska arv som gör sig påmint lite extra den magiska tiden när lövverket spricker ut som ett långsamt fyrverkeri.