När jag tittar igenom alla mina foton från 2019 ser jag att det har funnits påfallande mycket att fira, både i det stora och det lilla. För vår del har det varit ovanligt många större fester och upptåg, särskilt där man klär ut eller upp sig rejält. Kan det vara något slags slutet-av-årtiondet-stämning?

Nyårsdagen firar Ante och jag alltid vår årsdag med pizza och rödvin. Denna gång firade vi 23 år tillsammans. Jag lägger ut bilden även om han inte är nöjd med sin frisyr just här. För mig är han alltid fin.

Magnifikt firande i spegelsalen på Grand Hotel i Stockholm när vår vän Håkan fyllde 50. Vi slog på stort med roomservice och räkmacka innan festen, och min vän Sofia the Star kom in och mannekängade den flotta rökrocken hon själv designat åt födelsedagsbarnet. En minnesvärd kväll, så långt från vår vardag man kan komma.

Här har vi en till som vet hur en rock ska bäras upp! Ulrika på Berte Bed n Breakfast bjöd in mig en kall januarikväll för att fira sin nya bastu precis vid forsen nedanför Berte Qvarn. Stor magi i det lilla formatet.

Årets klädköp! Min vän Karin fyllde 50 och bjöd in till tidsmaskerad på Överås Slott i Örgryte och man fick klä ut sig till vilket årtal man ville i dåtiden eller framtiden. Jag firade genom att flyga så långt bort från verkligheten jag bara kunde och klickade hem den mest överdådiga klänning jag kunde hitta på lightinthebox.com. Tog dessutom chansen att bära den igen på min syster Susannas 40-årsfest i november, då klädkoden var MYCKET. Hoppas det blir fler tillfällen under 20-talet, älskar att den är så galen. Har jag förresten berättat att jag under många år samlade på glamour? Har flera lådor med glitter och paljetter på vinden, som en fin kontrast till min väldigt oglamourösa vardag…

Benny fyllde ett år, och han firade med att äta upp Myras blockflöjter. Lillmatte har ju dessa härliga tuggpinnar i munnen, så varför ska inte jag liksom? Men jag måste säga att han verkligen har mognat på det sista, sånt här har han faktiskt slutat med nu.

Kan en begravning vara ett firande? Ja, kanske på sätt och vis. Min älsklingsfaster Maria fick ju leva till 98 år med sitt varma, levande och humoristiska sinne i behåll. Hon var nöjd med sitt liv och vi var glada att hon fanns. På själva internationella kvinnodagen lade vi henne till vila. Jag hade plockat de vackraste julrosorna och vinterbär från vår trädgård.

Andra kvinnor som betyder mycket för mig är frukostklubben med Lisa, Emma, Elenor och Rina. Vi ses på Borgmästargården när andan faller på, och skrattar mest hela tiden även om det ser ganska allvarligt ut på just den här bilden.

En annan festlig klubb att vara med i är Steninge Champagnetennissällskap som ses varje år i maj, för att iklädda vita kläder från cirka 1900 spela tennis med träracketar inmundigandes bubblig dryck. Det går alltid jättedåligt i tävlingen för mig, jag avskyr att förlora och har dåliga tävlingsnerver. Men tack vare champagne brukar humöret ändå vara på topp.

En som däremot har tävlingsnerverna i styr är Tilda, som tog hem en silvermedalj i Gröt-SM med sin fina borgmästargröt med kaffekaramell. På det stora hela har Borgmästargården haft ett strålande år. Jag fokuserar ju bara på Solhaga numera, så jag betraktar mest på avstånd hur Tilda och Annsi hittar på det ena konceptet efter det andra. Pastakvällar, ginprovning, söndagfrukost, schweizeri, det bara bubblar av kreativitet.

Dessutom blev Borgmästargården tvåa på White Guide Cafés lista över bästa kaféerna i Sverige. Vi firade såklart, med middag på Rådhustorget no 1 i Falkenberg. Tilda, jag Annsi, Annelie och Mia.

Årets tema på Solhaga var att jobba mycket med att ta till vara så mycket som möjligt av svinn och sådant som går att plocka i naturen just för tillfället. Att sätta ganska strikta ramar har varit så fantastiskt utvecklande. Elin och jag var ute en tidig eftermiddag i maj och plockade kajplök i utkanten av Slöinge. Längtar redan till nästa säsong.

Numera finns rutiner i bageriet för att ta vara på allt från brödskalkar till browniekanter. Om det till exempel finns bryggkaffe kvar vid stängning häller vi upp det i en kanna, för att det nästa dag ska användas som degvätska i Slöingebrödet eller cappuccinobullen.

Förra årets investering ströbrödskvarnen gick dock sönder strax före högsäsong, så vi fick blöta ner torkade brödskivor istället. Det gick precis lika bra. Flera av våra bröd innehåller nu runt 5-10% återvunnet material.

Men detta årets investering – brödskärarmaskinen – gjorde verkligen sitt jobb. Jag fattar inte hur vi har kunnat klara oss utan den. Det blir så perfekta skivor, och vi har med lätthet kunnat producera helt absurda mängder grillmackor utan att bli trötta i armarna.

Ante och jag blev så fint uppmärksammade, Slöingerundan fick bidrag av Falkenbergs sparbank och Solhaga fick 20 000 kr till utbildning från Georg Stenströms minnesfond.

Det är så roligt att Falkenbergs Skafferi växer också, och får fler medlemmar. Ni följer väl @danlarn på instagram? I våras invigde Daniel Larsson sin bakstudio i Falkenberg tillsammans med hustrun Caroline, där håller han nu kurser i brödbakning. Eftersom vi inte får plats med kurser på Solhaga längre hänvisar vi alla dit som vill utveckla sina kunskaper inom hantverksbröd.

En annan ny kollega var Allan på Slöinge Bigårdar, som bor här på vår gata. Det märks att vi har fler bin som flyger runt i byn, vilken rekordskörd av kvitten som växte ur dessa blommor senare på hösten. Och hans fantastiska honung med karaktär från olika platser i närheten har blivit väldigt populära i butiken. Så roligt.

Det här året öppnade också våra vänner Marcus Nordgren och Lisa Lemke sitt nya ställe Skrea Matbruk (tidigare Aska BBQ). Så otroligt fin pasta och goda desserter! Vi firade med hela Solhagagänget när högsäsongen närmade sig slutet.

En annan sak som firades var att Ante och jag varit gifta i 20 år den 17 juli. Jag drog på mig brudklänningen och så bjöd vi goda vänner på en riktigt överdådig långfrukost på innergården. Vi måste hitta på fler anledningar att ha fler frukostar, för det här var så festligt. För mig som har tidiga vanor är det så fint att umgås på dagtid jämfört med sena middagar och nattsudd.

Sommaren var intensiv men allting flöt på. I vanlig ordning trollade vi med knäna, ni ser på bilden att det är många processer som pågår samtidigt på en liten yta, särskilt innan klockan 10 då allt bröd ska vara färdiguppslaget. Elin förbereder fikabricka medan jag formar baguetter, Bea gör mackor och Sara slår upp fyra frö. Det kräver ett otroligt fokus och rutiner som är uppstyrda in i minsta detalj. Ibland förstår jag inte själv hur vi får ihop det.

Vi fick öppna en extra kassa i fönstret när köerna var som längst. Nästa sommar måste vi nog ha den öppen hela tiden under de intensiva veckorna, för tillströmningen av kunder lär inte bli mindre. Jag har funderat mycket på var det ska sluta, för nu tror jag inte att vi har fler knep att ta till.

Solhaga blev också inspelningsplats för TV-serien Falkenberg Forever, som visas på SVT någon gång under året. Under en hel dag hade vi skådespelare och kamerafolk både i bageriet och i trädgården där gästerna fick sitta knäpptysta och iaktta skådespelet. Trångt men roligt, och vad spännande det ska bli att se! Serien är skapad av Johanna Runevad som är från Falkenberg, och hon spelar dessutom huvudrollen.

I början av augusti kom getingarna, och med dem kom även kunder som var ungefär lika ilskna och fyllde våra skärmar och telefoner med arga brev. Som tur var fick vi även en massa medhåll av kloka följare. Men jag kände direkt att nej, det här orkar jag inte med. Tidigare år har vi till och med fått ettor i recension på Facebook för att vi inte ”gjort något åt getingarna”. Så vi bestämde oss för att stänga uteserveringen. En del gäster envisades med att fika iallafall, men fick ge upp efter en stund.

Jag måste säga att det var en lättnad att ha serveringen stängd, för då fick vi även färre getingar inomhus.

Hösten 2019 firade den här bloggen tio år, vilket jag inte har gjort något större spektakel av. Däremot är jag väldigt stolt över den resa jag gjort under de tio åren, och att jag nu kan dela med mig av erfarenheter till andra. I januari blev jag officiellt rådgivare inom bageri för Eldrimner – nationellt resurscentrum för mathantverk. Under året har jag haft kontakt med ett 20-tal personer som kontaktat mig med frågor om allt från utbildning och praktik till planlösning och avloppsfrågor. En timmes rådgivning är gratis, men jag märker att det lätt blir lite mer, det är ju så roligt att följa dessa drivna och entusiastiska personer. Bilden ovan är visionen om något alldeles fantastiskt som jag hoppas blir verklighet inom några år…

I oktober samlade Eldrimner mathantverkare från hela Sverige till sitt årliga konvent i Gävle. Jag deltog tyvärr bara via Skype, och höll föredrag med bildspel och allt på ett seminarium om lönsamhet i mathantverksföretag. Det fick bli hemifrån eftersom jag numera undviker situationer där jag måste stå på scen. Ända sedan allt det där med debatterna om kollektivavtal och personalliggare har jag helt enkelt blivit rädd för rampljuset. Nuförtiden tar det orimligt mycket tid och energi att förbereda och genomföra ett framträdande eller hålla en kurs. Kanske är det något jag borde jobba med, för jag vet ju att jag har mycket att ge. Flera hörde av sig efteråt med förfrågningar, men jag ska iallafall försöka sammanfatta innehållet i ett eget inlägg så småningom.

Vi fortsatte byggnadsvårdsprojektet på Solhaga med att ta fram originalfasaden även på sydvästsidan. Det är inte riktigt klart ännu, vi ska måla detaljerna kring den nya dörren bara. Sedan kommer bilder!

Ett fantastiskt år när man bläddrar igenom bilderna, allting ser så festligt och framgångsrikt ut. Jag är nästan förvånad själv. För de starkaste minnena för mig handlar om saker som inte syns. Det är svårt att skriva om det utan att lämna ut min familj. Men i stora drag handlar det om mobbning och utsatthet. Därför har bloggande och sociala medier fått vila ganska mycket det här året, jag har omvärderat och lagt mitt fokus där det som mest behövdes.

Vi satsade allt för att året ändå skulle bli så bra som möjligt för familjen. Sportlov med kusinerna i Branäs. En magisk resa till Sardinien i juni, bilden ovanför är från Agriturismo Testone där vi bodde över en natt och blev serverade den mest fantastiska mat bara från gården. Det blev också en tur till Danmark i juli, och höstlov på Kanarieöarna.

2019 har varit mitt absolut tyngsta år som förälder, och när saker väl föll på plats under hösten kom allting ikapp. I bilen på väg till min frisör fick jag en helt oväntad attack av panikångest. Jag kunde inte andas, händerna domnade på ratten och jag fick stanna flera gånger längs vägen för att jag helt enkelt inte kunde köra. Och väl framme fick jag klippa av mitt långa hår, för det har liksom gått sönder av stressen. Ser ni att det är mycket tunnare på höger sida? Förmodligen för att det är den jag sover på. Tänk att man tål att jobba nästan hur hårt som helst och lyfta säck efter säck, deg efter deg. Men att den känslomässiga bördan kan vara den som sliter mest.

Jag har fått lägga mycket tid den här hösten på aktiv återhämtning. Äta bra och komplettera med kosttillskott. Träna kondition tre gånger i veckan och någon form av yoga nästan varje dag. Benny vill gärna vara i närheten, och de långa promenaderna med honom har också varit läkande. Så när decembermörkret sänkte sig över hela min omgivning kände jag mig precis tvärtom – ljusare, gladare och mer energisk än på många år.

Håret växer bra igen, men jag trivs så bra med min nya frisyr att jag tror att jag behåller det så här ett tag. Allt känns väldigt lovande inför det nya året, det händer roliga saker jag ska berätta om snart.

Det blev verkligen en välsignad jul till slut, jag är så tacksam för allt som är bra. Vi har hämtat oss, och gjort det bästa vi har kunnat av allt som kommit i vår väg. Det är nog det enda löfte jag tänker ge inför 20-talet. Jag lovar att göra mitt bästa, och om jag inte räcker till alla gånger får det vara okej. Nu ska vi smita över till grannarna och fira lite nyår. Stor kram till er alla, önskar er allt gott det nya året!