När ska ni bygga ut Solhaga? Ska det bli kafé i stora huset? Ni måste ha fler bord! Kan ni inte börja baka ljus råg igen? Kommentarer och idéer från alla möjliga håll centrifugeras i mitt huvud medan jag trampar mina stigar. Det är under promenaderna med Benny som allt detta sorteras och faller på plats i mitt huvud. I naturen finns många av svaren på vad som egentligen är viktigt och vart fokus ska flyttas. Igår gick vi en lång runda och ungefär så här går mina tankar inför året som kommer.

Tillväxtstrategi: Krympa för att växa på rätt sätt
De senaste åren har jag haft som strategi att krympa Solhaga, att minska omsättningen och satsa på att göra precis rätt saker. För en hög omsättning har inte nödvändigtvis med varken lönsamhet, hållbarhet eller kvalitet att göra, och det är mycket viktigare för mig. För att nya saker ska kunna utvecklas, måste andra tas bort. När vi slutade med leveranserna till ICA kunde vi göra andra saker med vår tid, vilket gjorde att omsättningen ändå landade på rekordhöga 7 mkr 2019. Det är en perfekt lagom storlek på företaget som gör att jag kan ha kontroll över administrationen och samtidigt vara närvarande i bageriet.

Så tråkigt att Karin och Signe inte fick plats. Men jag kan helt enkelt inte se hur vi ska kunna växa mer utan att kompromissa och riskera att kvaliteten sjunker. Frågan är, hur gör vi då för att bromsa tillväxten när kurvorna pekar uppåt?

På egna ben – utan leveranser
Den största förändringen blir att helt sluta med leveranser av färskt bröd. Vi har trappat ner de senaste åren och bara haft Borgmästargården kvar som leveranskund. Men nuförtiden bakas det en del bröd på plats där, och det är helt enkelt inte rimligt att köra från Solhaga varje dag med såpass små mängder. Det är första gången sedan starten 2011 som vi står helt på egna ben och säljer bara här på Solhaga i Slöinge. Däremot fortsätter vi samarbetet mot svinn. Borgmästargården kommer precis som tidigare att använda fryst bröd från Solhaga till frukostar, luncher, grillmackor och fattiga riddare. Och när det blir plats ledig i hyllan hos dem finns rum för  att fylla upp med egna grötblandningar och andra nyheter. Bra för alla!

Utveckling av sortiment och samarbeten
För Solhagas del innebär det att vi blir mycket friare i sortimentet, eftersom det inte längre behöver vara exakt förutbestämt vad som ska bakas till leveranser varje dag. Det är en bra grogrund för utveckling, och redan nästa vecka rör vi om rejält i brödhyllan när vi får bagarvänner på besök. Vi tog ju hem fyra medaljer i SM i Mathantverk 2018, och en av guldmedaljerna delade vi med hantverksbageriet Hjulsjö 103 som ligger i Bergslagen (bilden lånad från deras hemsida). I slutet av nästa vecka kommer de ner med fina råvaror från sina lokala odlare, och då ska vi baka tillsammans. Fredag, lördag och söndag 10-12 januari finns deras bröd i hyllan. Finns det fler bagerier därute som skulle vilja göra ett liknande utbyte så hör av er!

I övrigt kommer vi att satsa just på utvecklingen av Solhaga som bageri, i synnerhet söta bakverk. Efterfrågan på växtbaserat blir allt större, snart ska ni få receptet på vår nya kaffebrownie som är gjord på dadlar, kakao och kaffe från Slöinge kafferosteri.

Solhaga som plantskola
Att våga skala bort har har gett oss en helt annan typ av tillväxt som jag tycker är mera intressant. Där människor växer, deras kunskap och självförtroende, och därmed också det kreativa som gör Solhaga till precis det jag vill att det ska vara. Ett par gånger under åren har jag i organiserad form haft elever som jag lärt upp under tiden vi jobbat – med allt från bokföring och personaladministration till försäljning och marknadsföring. Tilda var den första, och det slutade med att vi blev kompanjoner. Nelli var den andra, och till slut var det hon som lärde mig saker. Precis så som förhållandet gärna ska utvecklas mellan mentor och adept. Det här året ska vi fortsätta med det, alla som jobbar här ska få lära sig mer om sådant som intresserar dem, både av mig och inspiratörer som kommer utifrån.

Bevara smultronstället
Jag vill absolut fortsätta hålla kontakt med våra följare via Instagram, Facebook och den här bloggen, men vi slår inte på några stora trummor i övrigt. Under förra året höll vi väldigt låg profil för att dämpa tillväxten. Till exempel väljer vi att inte skylta med White Guide Café, eftersom tillräckligt många redan vet att man kan fika här, och vi kan helt enkelt inte göra serveringen större. Lokalerna och utrustningen räcker inte till om vi ska behålla hantverket och kvaliteten.

Varje dag kommer nya människor till bageriet, nästan alla har fått det rekommenderat av någon de känner. När tio personer berättar för tio bekanta blir det hundra potentiella besökare. När sedan hundra i sin tur berättar för tio är det tusen. När dessa tusen berättar vidare… ja ni förstår matematiken. Den här effekten har varit så tydlig, och nu brukar vi ibland skoja med gästerna om att de får hålla det hemligt om de vill att Solhaga ska finnas kvar som ett smultronställe. Jag fick den finaste komplimangen av en kund från Göteborg, hon berättade att de alltid stannar till här för en fika på vägen söderut. Och att de varje gång överraskas av att kvaliteten fortfarande är på topp. Det är inte många ställen som lyckas med det när man växer så mycket, sa hon. Precis så önskar jag att alla ska få uppleva det.

Nästa nivå Falkenberg
Jag har haft paus i allt nätverkande i ett par år och mest hållit mig på hemmaplan. Men nu har jag tackat ja till ett projekt som heter Nästa nivå Falkenberg, där hundra personer från olika håll i kommunen valts ut till att delta i utvecklingen av vår stad. När jag tittar på deltagarlistan är det många namn jag redan känner, och andra som är vagt bekanta. Det blir fyra träffar under våren, och då har jag som mål att först och främst prata med alla dem jag inte redan känner. Förra gången jag var med i ett liknande projekt blev resultatet att vi fick en lokal och kunde starta Borgmästargården. Vem vet vad som händer denna gång?

En koja i skogen
Det allra viktigaste som ska hända för egen del 2020 är att vi äntligen ska få ett fritidshus. Jag skrev det här inlägget för snart fyra år sedan om att vi letar efter en tomt i närheten. Ganska snart efter det fick vi köpa en skogsdunge med björkar och utsikt över ängar och berg. Här sitter jag och fikar bland vitsipporna i våras, då vi fortfarande väntade på bygglov. Det ligger bara tjugo minuter härifrån, så vi kan åka dit bara över dagen om vi behöver några timmar ifred.

Det har varit en lång process med sju sorger och åtta bedrövelser att få till det här huset, därför har jag inte vågat tro på att det verkligen skulle bli av. Än mindre skriva om det. Men nu byggs det äntligen och ska vara klart för inflyttning i juni. Vi kallar det lite på skoj för vår koja i skogen. Det här gör också att vi kan låna ut gårdshuset på Solhaga till sommarjobbare, vi ska bygga ett extra sovrum på vinden därute så att två personer kan bo där. Att hitta bostad i Halland till rimligt pris över sommaren är inte det lättaste, men nu är problemet löst.

Många har hört talas om vårt bygge och frågar om det nu blir kafé i stora huset. Svaret är absolut nej. Solhaga är vårt primära hem, och det hus som vi alltid kommer att ha kvar i släkten för julfirande och annat socialt liv. Kanske vill något av barnen ta över, när Ante och jag pensionerar oss och flyttar till skogen… men det är en fråga för 40-talet och inget vi behöver tänka på nu.

Slipa på diamanten
Om man ska sammanfatta alla mina planer så handlar det om att slipa på diamanten, som Ante brukar säga. Strunt i tillväxt och att synas överallt. Hellre bli bättre än större. Jag känner hur strävan efter att vara offentlig nästan har försvunnit. Jag är så nöjd med det jag har här. Att få vara i bageriet, med människorna där. Baka och prata med våra gäster. Tona ner mig själv och fokusera på att vara rådgivare åt andra med drömmar. Det storslagna finns i de små detaljerna, jag behöver inte mer än så. Så länge barnen bor hemma går de först, det är inte så många år till. Och efter det vet jag att det kommer en tid för nya projekt. Tack för att ni är så många som tittar in och läser, även om jag inte hinner uppdatera så ofta. Det får vara så, att allt har sin tid.