Jag har inte bloggat så mycket om vårt nya projekt Solhaga kök & salonger. Det har tagit mig lite tid att smälta processen, som har varit något av det absolut roligaste men också svåraste jag gått igenom. Efter många turer är nu nedre våningen av vårt hem en fantastisk liten gourmetrestaurang dit människor kommer för att uppleva allt vi kan hitta på utifrån spannmål och säsongens råvaror. Men nu – här kommer det superlånga inlägget om hur förvandlingen gick till. 

Det var någon gång i slutet av förra sommaren, som Solhagas platschef Nelli frågade om vi kanske skulle ta och starta restaurang inne i huset nästa sommar? Hon erbjöd sig att jobba deltid vid sidan av sina ekonomistudier i Uppsala med planering, personal och inköp så att jag inte skulle behöva dra hela lasset själv. 

Att säga ja var lätt och självklart. Med tiden har vi i familjen fått acceptera att Solhaga inte längre är bara vårt och tankarna har funnits där ett tag. Platsen vill utvecklas, och jag var sugen på en ny utmaning yrkesmässigt. Det har ju blivit en tradition för mig att dra igång något nytt ungefär vart femte år. 2011 var det bageriet, 2016 Borgmästargården. Och nu – mitt i en pågående pandemi, vad gör man då när det kliar i fingrarna? Man gräver där man står. Det handlades och fikades som aldrig förr under pandemiåret 2020, så det fanns resurser att satsa med. Vad fint det vore, att få ge tillbaka det vi fått och skapa en ny pärla där människor kan ha det festligt när restriktionerna äntligen släpper.

Vi kastade oss in i allt det roliga och började planera för hur det skulle se ut, vilket porslin vi skulle ha och vilken mat som skulle serveras. Långa lyxfrukostar med extra allt, kvällsmenyer med överdåd och överraskningar där vi utforskar spannmålet och brödet på oväntade sätt. Och vin! Klart att vi också skulle ha serveringstillstånd för att göra upplevelsen fulländad. 

Under hösten tog jag tag i renoveringen av nedre våningen. Här är stora salongen, där vi låtit medaljongtapeterna från 50-talet vara kvar trots att de är lite slitna. Det är husets pampigaste rum, och vi har haft det som sovrum på somrarna eftersom där är så tyst och svalt.

Ante och jag åkte till Engelska tapetmagasinet och hade med oss bitar av tapet från de andra rummen. Vilken utmaning att hitta den fjärde pusselbiten i en så brokig mix! Jag var beredd på att det skulle ta timmar, och eventuellt sluta med skilsmässa. Men vi fick pricksäker hjälp av Elisabeth, som slog upp boken Signature Wallpaper II från GP & J Baker. Den här, sa hon. Mönstret heter Hydrangea Bird och är ritat 1917 av William Turner, som var en känd textildesigner. Inspirerad av en bit kinesisk tapet från 1700-talet ritade han de här fasanerna, i ett blommande exotiskt träd. Vi föll direkt, och bestämde oss för att blunda för prislappen. (De andra tapeterna är Hovdala blomma och Jugendros från Lim & Handtryck, och Seaweed av William Morris.)

Solhaga är verkligen ett lapptäcke av olika tidsepoker. När vi renoverar försöker vi så långt det går att respektera husets ålder, och backa tiden till förra sekelskiftet. Här mellan köket och lilla salongen satt en alldeles för modern dörr, som jag länge velat byta ut. Svårt att hitta en dörr i rätt format, men tur då att vi har Peter som helt enkelt byggde om en gammal dörr så att den passade. 

De smala och raka listerna i stora salongen byttes ut till mer tidsenliga. Allt skulle målas med tre lager linoljefärg innan tapetsering och jag passade på att fräscha upp lister och dörrar i de andra rummen också med ett lager antikvitt. 

Början av hösten är alltid en slitsam period, man är trött efter högsäsongen samtidigt som det fortfarande är mycket att göra i bageriet. Vi hade otur med sjukdomar och annat så jag var ensam bagare hela september samtidigt som jag renoverade hemma på kvällarna.

Men vilken känsla när den nya tapeten kom upp och vi kunde fira jul i stora salongen! Jag gillar att det är så stora repetitioner i mönstret, som att sitta i en skog.

Vi passade också på att byta den gamla elen och sätta in vackra porslinsbrytare från Sekelskifte.

Nelli jobbade på distans från Uppsala med budget och inköp, men kom ner ibland för att stämma av i verkligheten, här med Selma och Sanna. Så här ser det ut när vi har möte, arbetet i bageriet pågår parallellt. Väldigt stor del av året handlar om att planera för kommande högsäsong, och just den här hösten var det extra speciellt. Att plussa på med en helt ny verksamhet kräver väldigt mycket struktur och planering om vi ska kunna leverera på den nivå vi drömmer om. Att dessutom hantera en oberäknelig pandemi gjorde ekvationen ännu svårare. 

Stora projekt även utomhus. Att låta gästerna kliva rakt in i huset från en lerig gräsmatta kändes inte riktigt bra, så vi grävde upp hela framsidan och gjorde om till en grusträdgård under hösten. Med belysning av träd, fasad och buskar för ljumma augustikvällar… Mer om trädgårdsförvandlingen kan du läsa i det här inlägget.

För att få godkänt av Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen krävdes större förändringar i köksregionen. Den gamla spisen behövde bytas till något mer kraftfullt. Och titta på brädgolvet… helt utslitet efter tolv år av fötter och tassar som passerat sedan förra köksrenoveringen.

Jag var först lite bedrövad över att behöva ge upp det här med trägolv. Vi fick lägga in en slitstark och hygiensäker vinylmatta, Forbo erternal black oak, men det blev faktiskt mycket finare än jag trodde. Spisen ersattes med en specialbyggd rostfri bänk med infälld induktion från HNA Storköksservice, en liten Rational-ugn och en kraftigare fläkt. Alldeles bakom har vi kaffebryggare och tevattenbehållare med vattenkoppling. Och som ni ser har matplatsen till vänster ersatts med en liten loungeyta där man kan slå sig ner och ta en avec efter maten i en Bel air rostbrun fåtölj från Soffadirekt och prata en stund dem som jobbar i köket.

Tvättstugan alldeles intill köket förvandlades till diskrum med en restaurangdisk i bänkformat från Smeg, och en ordentlig fläktkåpa över. Vi gjorde en budgetvariant, istället för att kakla satte vi plexiglasskivor direkt på tapeten. 

Roligare att lägga pengarna på den inredning som syns utåt! Det tar sin tid att planera och genomföra ett sådant här projekt, för det är långa beställningstider på möbler, mattor och maskiner. Alla färger och material ska passa ihop, här fick vi lite hjälp på vägen av min vän Pia-Cally som jobbar på Kanozi arkitekter i Göteborg.

Vi ville att salongerna skulle ha ett modernare uttryck, och inte bli för mycket som man tänker sig en gammaldags salong. Loppismöbler i all ära, men de håller kanske inte riktigt för trycket. Vi fastnade för den här stolen, Cross Chair i ljus oljad ek från Takt CPH. Och en fin grönblå linneservett från Linneverket som passade fint till alla tapeter.

Alla projekt har sina toppar och dalar, 2021 började inte riktigt så bra som jag hade tänkt mig. Mitt i allt det roliga bröts mitt högra ringfinger när vår labrador Benny ryckte hårt i kopplet under en promenad. Med handen i gips var det inte helt enkelt att driva bageri och planera restaurang. En smärtsam rehabprocess väntade, men jag höll hela tiden fokus på allt det positiva och satsade allt på att göra mina övningar duktigt varje dag. Hanna och Sanna lärdes upp till bagare på rekordtid, och vi fick hjälp av alla möjliga snälla personer som ryckte in. 

Alla maskiner och möbler var nu beställda, här har soffa Bel Air från Soffadirekt precis kommit på plats i lilla salongen. Då kom nästa dråpslag. Miljö & hälsa tyckte att vi borde kolla med bygglovsnämnden om det behövdes ett bygglov för restaurangen. Inte då, tänkte jag, vi har ju redan fått bygglov för ändrad användning när vi startade bageriet för tio år sedan? Men jo. Det behövdes ett bygglov för ändrad användning av bostadshuset också. Som skulle ta minst tio veckor. I panik skrev jag ihop en ansökan som gick igenom efter ett par vändor med papper fram och tillbaka. Men när vi väl hade fått bygglovet blev grannarna oroliga och vi fick göra en del justeringar för att alla skulle känna sig trygga. 

Jag kan utan tvekan säga att våren 2021 var en av mina värsta perioder som företagare. Vilken nagelbitare att först ta alla sina pengar och göra en megastor investering, och sedan behöva vänta i månader på besked om vi överhuvudtaget skulle få starta någon restaurang. Och tanken på att bli ovän med grannarna höll på att knäcka mig, jag mår nästan orimligt dåligt när andra människor blir ledsna på grund av något jag gör. Det var alldeles för sent att stoppa processen, vi var helt enkelt tvungna att köra på och fortsätta beställa glas, bestick, porslin och alla hundratals pinaler som måste på plats i tid. Det bara måste gå. 

Med bygglovet följde en massa andra punkter, för att få startbesked skulle vi lämna in ventilationsritning, brandskyddsritning och annat som jag aldrig hört talas om. Det svåra är när man själv inte har sakkunskap och vet exakt vad myndigheterna vill ha. Jag fick bakläxa flera gånger, och då tycker jag ändå att jag har ganska bra koll på läget, kan skriva och formulera mig och göra ritningar själv. Vi byggde ju fritidshus förra året, så helt grön är jag inte.

Det största problemet var ventilationen. Inte visste jag att det krävs 10 liter luft per person och sekund i en restaurang, men nu blev jag smärtsamt varse detta faktum. För att ventilationen skulle bli godkänd enligt modern standard skulle vi alltså behöva ta ner de fina spänntaken i stora salongen och ersätta med gigantiska rör och aggregat som drar in och ut luft ur lokalen. Helt otänkbart. All möda och alla pengar vi lagt ner, skulle det vara för ingenting? Nu var det svårt att sova om nätterna. 

Men eftersom huset har kulturhistoriskt värde slapp vi undan med att ”bara” göra fjorton ventiler i väggarna på undervåningen. Ni ser den vita plattan till uppe till vänster om gardinen? Som väl är gick dessa fint att tapetsera över, på högra bilden blev den helt osynlig. Det blev en del extra kostnader vi inte räknat med för brandskydd och ventilation, men som sagt. Fokus på målet och inte ge upp. En större investering betyder också större chans att lyckas, och i mitt huvud var det hela redan en succé. 

Allt började falla på plats med möbler och utrustning, sammetsstolarna Beetle dining chair (nyans rusty red) från Gubi kanske ni känner igen från Borgmästargården? Tycker att de är både tidlöst vackra i sin form och väldigt bekväma. Alla glas och bestick har vi köpt från Vega. Bordslampan på bruna byrån med fransar heter Fringe, av Hans-Agne Jakobson som ritade lampan 1965-1966. Den moderna kristallkronan längre bort har vi köpt på Antikstället här i Slöinge, som de flesta andra lampor vi har här hemma. 

I början av maj bestämde vi oss för att försöka öppna tidigare än vi tänkt – redan till Kristi Himmelsfärd. Lite ont om tid men vad tusan. Vi längtade alla så mycket efter att få möta publiken. 

En annan sorts kaos tog nu vid när alla våra privata saker från nedre våningen skulle flytta upp på vinden. Tur då att jag redan hade gått igenom hela vårt hem och kört sju fulla lass till tippen, och att mitt brutna finger hade gjort en så mirakulös återhämtning nu när det var dags för varenda pryl i vårt hem att byta plats. Och tur att vi ska vara med på Slöinge Loppisrunda den 24-25 juli, då vi kan sälja allt vi inte fick plats med…

På nedre våningen packades det upp och monterades möbler. Av erfarenhet vet jag att sådant alltid innebär en rad mer eller mindre seriösa katastrofer. En gardin var för lång, en bänkskiva för kort, det var helt fel färg i burken som bardisken hade målats med. Nödutgångsskylten visade sig lysa starkare än solen (omysigt på restaurang), bordsskivorna blev repiga direkt och alla bordsunderredena från Italien var skeva som ni ser på bilden. Varpå den den italienska fabriken förklarade att en lutning på 2-3 grader är ”acceptable” och jag hamnade i en mycket tråkig diskussion med företaget som levererat borden.

Jag önskar ibland att jag hade ett hårdare skal, men jag försöker tänka i dessa lägen att det också finns fördelar med att inte ha det. Vid flera tillfällen under våren har jag bett mina närmaste att vänligt men bestämt stoppa mig nästa gång jag vill starta eller bygga något… varpå de svarar att jag snart har glömt det och att det ändå inte går. Att stoppa mig alltså. 

Sereveringstillståndet visade sig också vara en svår nöt att knäcka. För att få servera alkohol måste man även servera rejäl mat, och då räcker det inte som vi hade tänkt, med en fullfjädrad och generös meny som alla gäster har bokat in sig på. Nej, det måste finnas tre förrätter, tre varmrätter och tre desserter att VÄLJA på. Kommunen har tydligen varit frikostiga med att dela ut tillstånd tidigare, och fått en del kritik för det. Vi hamnade alltså i en sits där lagen skulle tolkas till sin yttersta spets, och där hårdare villkor gäller än för våra restaurangkollegor i Falkenberg som jobbar med precis samma typ av koncept. 

När vi väl hade fått ihop en meny menade tillståndsenheten och Miljö & hälsa att vi inte skulle klara av att laga all denna mat eftersom bageriet redan har en omfattande produktion. Så vi fick först ett nej, med bara en vecka kvar till öppning och alla vin- och drinkglas på plats i skåpen. Vilken komplett mardröm! Vi fick skriva om, förklara våra rutiner i detalj och visa hur smart vi hade tänkt igenom allt – och då gick det. Snälla, kunde inte allting bara bli lite lättare nu? 

Jo, det kunde det! Äntligen kunde vi bjuda in Nico från Vinstereo och andra leverantörer på provning i bageriet. Vi satsar på en del naturviner från mindre producenter som odlar ekologiskt och regenerativt, där smakerna överraskar på samma sätt som i våra menyer.

I kontrast till allt det fyrkantiga krånglet med myndigheterna har jag också fått uppleva ett kreativt flow utan dess like det senaste året. Jag har hittat en kombination av människor som kompletterar varandra på det där sättet som gör att magi uppstår. Mattias är en av de nya, och kommer faktiskt härifrån Slöinge. Tidigare har han jobbat på Svalbard som sous chef på världens nordligaste fine diningrestaurang Huset, och sedan på restaurang Koks på Färöarna som har två Michelinstjärnor. Tillsammans med Hanna som också är kock och jobbar här sedan innan, har han planerat och förberett för allt som ska lagas. Här är det olja av ramslök som han själv var ute och plockade under våren. 

Hanna var med när vi startade Borgmästargården, och innan har hon bland annat jobbat i Stockholm på AG och Rolfs kök. På hemmaplan har hon varit på Falkenberg Strandbad som pastry chef och var även med i starten av hotellets satsning på restaurang Köket, med innovativa avsmakningsmenyer. 

Tuplaner och träd stod i sin finaste blom och solen bröt fram både i sinnet och i verkligheten när vi öppnade med fullsatt restaurang på Kristi Himmelsfärd.

Och vilken himmelsfärd det blev. Vår allra första huvudrätt, smörbakad kummel med ramslök, palsternacka och chips på torkad och friterad gröt. Serverad på det mest ljuvliga handgjorda porslin i serien Noise från Västergården i Göteborg. Om du vill läsa mer om hur en kväll i salongerna kan te sig, finns ett inlägg här från när Ante och jag gick på vår egen restaurang häromkvällen. 

Vi fick också tillfälle att själva få prova konceptet privat fest i salongerna, när vår Max tog studenten. Är så glad att vi kunde samla storfamiljen till en vacker och stämningsfull kväll med mat, musik, tal och många kära återseenden efter all denna tid av distans. 

Så mycket kärlek och uppmärksamhet vi har fått redan, här här Nelli och jag i SVD mat & resor. Nu fortsätter äventyret, vi har byggt oss en scen där nya historier ska berättas. En möjlighet att göra ännu mer tillsammans med alla producenter vi har omkring oss. Jag är så obeskrivligt stolt och glad, tack till ALLA som varit med det senaste året, bland andra:

Nelli – utan henne hade det inte blivit av! Mina fantastiskt kreativa kollegor Hanna, Sanna, Mattias, Selma, Rosa och hela sommargänget på Solhaga. Peter och Jan ”JB”, byggnadsvårdssnickare som hjälpt oss ta hand om Solhaga i alla år. Susan på Harplinge Blomsterodling som hjälpt oss med design och växtlighet både inne och ute. Pia-Cally på Kanozi arkitekter. Jonas, Amadeus, Albin och Jörgen på Boketuns Bygg. Berny som tapetserade. Jörgen som målade och Fredrik som lade golvet. Mats på BMT eltjänst. Stefan på Äspelunda VVS. Peter och Kaj på Caverion. Getinge Mattcenter för snabba leveranser. Martin på Presto brandskydd. Anders och Anders på Maskintjänst i Boberg och Conny och Håkan på Trädgårdstjänst i Bjäre. Micke och Mija på Ugglarps Grönt. Våra tålmodiga grannar. Alla på Falkenbergs Kommun som hjälpt och stöttat oss i processen. Och så Ante och familjen såklart. Samt alla vänner, leverantörer, gäster och följare som hejat på oss hela vägen. Ni är guld allihop!

Slutligen ett extra varmt tack till min mentor Birgitta och hennes man Ulf. Utan all denna visdom och stöttning hade jag inte varit där jag är. Det är helt sant, det.