Om jag bara fick ta med ett pålägg till en öde ö skulle det vara riktigt smör. En del räknar in även Bregott under den ettiketten, men där går min gräns. Det är bara riktigt smör som gäller. Lägstanivån är det guldiga paketet, extrasaltat. En gång tog jag med en Solhaga levain till en buffé, och det enda som fanns att bre på var Becel. Jag började nästan grina. Det var som att äta prinsesstårta med ketchup.
Ett tag ville Max att jag skulle sjunga sorgliga sånger för honom på kvällarna. Då blev det nästan alltid den här:
Tula hem och tula vall, tula långt åt mossen.
Kål fick jag när jag kom hem,
kål fick jag i påsen.
Mjölken var båd gul och blå, osten såg jag lite å’.
Smöret smakte jag aldrig.
När jag kommer till den sista raden är det sådär sorgligt att jag själv nästan börjar darra på rösten. För mitt inre ser jag den stackars vallflickan som är så fattig och ensam i mossen. Och aldrig fick hon smaka något smör. Det är helt enkelt det sorgligaste jag kan tänka mig näst efter gamlingar som är ensamma på julafton.
Gissa om jag då blev helt överförtjust och till mig i trasorna när vi kom hem till Sofia och Andreas denna helt vanliga torsdagkväll och fick äta en middag där det serverades inte mindre än två sorters lyxigt smör. Till vänster ett franskt, med mild smak och rejäl sälta. Till höger ett svenskt från Vallmobackens smöreri utanför Alingsås, lite syrligare i smaken. Lika goda – fast helt olika. Och under smöret hade vi ett vetesurbröd och ett rågsurbröd från Koopmansgatan Bröd & Bakverk Boulanger i Majorna, Göteborg. Där har Sofia jobbat minsann, jag blir helt avundsjuk när hon berättar om det. Min favorit är rågsurbrödet till höger på bilden som var perfekt saltat och hade ett lite segt och fuktigt inkråm. Detta är just nu det bästa brödet i Göteborg om ni frågar mig.
Rätt Sara!
Förutom smör skall en kyl innehålla riktiga produkter som t e x grädde, creme fraiche och feta ostar. Inga lättgrejer.
Kan bara hålla med i brödbedömningen. Den där rågsurdegen saknar jag enormt sedan jag flyttat över berget till Linné. Jag brukade promenera ner och köpa det varje lördagmorgon när jag bodde i kvarteren.
Håller helt med. Riktigt smör is da shit! Varför det är så svårt att förstå varför utvecklingen har gått så långsamt kommersiellt.
Om man t ex vill ha ekologiskt smör i vanlig handel finns bara ett: Arlas normalsaltade. Själv vill jag främst ha osaltat, antingen för att jag vill salta själv, eller för att jag ska ha det i maten. Så det är bara att välja oekologiskt eller saltat.
Lika märkligt är det när Lindahl och Valio nu gjort entré på denna marknad länge verkat vara ett hårdare monopol än apoteket. Då gör man det med oekologiska, normalsaltade varianter. Så mycket för att försöka göra något annorlunda. Dessutom försöker man likna Arlas smör så mycket som möjligt – ofattbart!
Fram för mer lokalt producerat smör med riktig smak. Ett tips tills dess är Hugo Ericsson i Saluhallen som har ett par trevliga varianter.
Ska ge Koopmansgatans rågsuris en chans till, sist tyckte jag att det var rätt torrt och smaklöst. Är själv Alvar&Ivar-frälst. Men på det igen!
Åh, så rätt du har!
Jag kommer aldrig att begripa hur man kan kan stå i timmar och göra kroppkakor enligt alla konstens regler och sedan servera dem med lingon och- Milda culinesse!
Smör ska vara smör och jag hoppas, hoppas att våra lokala mejerier inser detta och satsar på härligt, guldgult lokalproducerat smör med massor av smak!
Jag har just hittat ett sånt där smör här uppe. Mmm, smakade som det hemgjorda vi hade på 60-talet. Onödigt gott, särskilt om man har förhöga kolersterolvärden. Men GOTT. Var i Gbg köper man det?
Vad härligt att det finns fler som jag. Som Idépappan tipsar om är det Hugo Ericssons ostaffär i Saluhallen som gäller för oss smörfantaster. Lovar att ni kommer tillbaka och tipsar om ni hittar några andra smörställen!
Det finns en anledning till uttrycket… ”den med smör på…”
Fast, vad är bakgrunden till uttrycken ”sluta smöra”, ”han var så smörig”, ”smörsångare” som för övrigt på engelska heter crooner vilket ju inte ett dugg har med smör att göra.