I bloggvärlden heter hon Huskorset, för mig är hon Tove. Hennes pappa har varit sjuk en längre tid, och till slut blev det dags för den där sista resan ner till Skåne för att säga hejdå. Jag kan sympatisera starkt med det eftersom jag själv gjorde en liknande resa för elva år sedan, när min pappa dog.

Mitt upp i allt detta kommer denna underbara Tove ihåg att jag för ett bra tag sedan bad om att få en burk av hennes plommonmarmelad med sötmandel i utbyte mot lite ekologiskt bagarmjöl från Berte Qvarn. Hon tar med en burk på resan och stannar i Slöinge på vägen hem för att lämna över den. Dagen efter att hennes pappa gått bort. Jag blev så glad att jag glömde bort att ge henne mjölet.

I morse dukade jag högtidligt med finaste marmeladskeden i silver medan jag tänkte på Tove och hennes pappa. Locket satt som berget, så jag fick gå ut i den iskalla snickarboden och sätta burken upp och ner i skruvstädet. Det var värt besväret. Till frukost blev det kaffe, en skiva rostad levain med philadelphiaost och så denna plommonmarmelad med sötmandel som var så fantastisk att jag aldrig varit med om bättre. Jag hoppas att Toves pappa hann smaka innan han lämnade jordelivet. För så god marmelad kan det omöjligt finnas någon annanstans, inte ens i himlen.