Vi på Solhaga har en kompis som heter Mikael Jidenholm, det är han som driver Ugglarps Grönt ute vid havet rakt västerut från Slöinge. Det är fantastiskt att ta del av hans värld, där minsta lilla frö är som ett helt universum. Nördigt, på ett bra sätt. Framför allt det enda sättet om man ska bli så bra att finkrogar både här och utomlands ringer och vill diskutera val av råvaror till sina menyer.

Då och då dyker han upp i bageriet med spännande påsar som han har ägnat timmar åt att producera. Skulle man räkna innehållet i pengar blev det säkert dyrare än knark.

Barkknäcke
Jag trodde att barkmjöl bara var en ren nödåtgärd som användes under kriget eller i andra svältsituationer. Men se där tog jag fel. Mikael berättar att barkmjöl länge har använts som smaksättning i bröd, till exempel i Estland.

Det går inte heller att bara gå ut i skogen och bryta loss vilken bark som helst. Nej, det ska vara späd bark, gärna från tall. Först kokar man den, sedan torkas den och mals till ett brunt pulver med ganska besk smak. Av detta gjorde jag två olika knäckedegar med olika halt av barkmjöl.

Barkknäcke, 17%
100 g vatten
110 g grahamsmjöl
30 g barkmjöl
100 g rågsurdeg
9 g honung
4 g jäst
4 g salt

Den här degen jäste inte så bra, knäcket blev för platt. Dessutom tyckte jag att smaken blev för besk. Då provade jag det här i stället:

Barkknäcke, 8%
100 g vatten
160 g vetemjöl
50 g grahamsmjöl
20 g barkmjöl
100 g rågsurdeg
9 g honung
4 g jäst
4 g salt

Nu gick det bättre. Degen hade mycket bättre konsistens och jäste som den skulle.

Till vänster den bra degen. Till höger den beska degen.

Jag kavlade ut, naggade och bakade av. Resultatet blev helt ok, jag tyckte bättre om knäcket med 8% barkmjöl. Mikael tog med sig några påsar när han skulle träffa Deromes styrelse, för att visa vad man också kan göra av skog. De tyckte dock att 17%-knäcket var godare.

Och här kommer lite bilder från i somras då Mikael tog med mig, Gustav och Bea på en smakrunda ute vid havet.

Vi började i salladslandet med att smaka på massor av olika sorters sallad.

En riktig tuffing med härlig beska.

Sedan gick vi över till jordgubbsodlingarna där vi provsmakade säkert tjugo sorter, den här heter Thulana och är en av de mest populära.

Efter jordgubbarna bar det iväg på ett skumpigt flak neråt stranden, där Mikael visade oss allehanda ätbara grödor.

Gulmåra till exempel.

Strandkål kan man plocka med sig hem och lägga i wokpannan.

Strandkvanne har en mycket speciell smak, den hade NOMA i Köpenhamn använt till en av sina förrätter.

Strandsälting, ett mycket trevligt gräs med smak som påminner om citrus och koriander.

På vägen tillbaka tog vi en tur förbi de exklusiva åkerbären…

… och så ett sista stopp i morotslandet där det fanns späda rötter i alla möjliga färger och smaker.

Det blev macka när vi kom hem: Dansk råg med matjessill, gräddfil och strandsälting. Fantastiskt gott!