Den här veckans helgbröd är ett mustigt bröd med nötig smak, bakat på en skållning av rostade havregryn och krossad dinkel (jo, vi har fortfarande lite kvar som ska bakas upp). Om man inte rostar havregrynen smakar det inte så mycket, men nu blir det en fin nötig smak och en liten behaglig sötma från skållningen.

Dag 1 – skållning
100 g rostade havregryn
100 g dinkelkross (går bra med vetekross eller rågkross)
400 g vatten
Häll det kokande vattnet över havre och dinkel. Rör om, plasta över och låt stå över natten. Glöm inte mata vetesurdegen.

Dag 2 – bortgörning
360 g vatten
800 g vetemjöl
240 g dinkelsikt
240 g vetesurdeg
20 g jäst
32 g salt

Knåda allt utom salt i cirka 10 minuter. Tillsätt salt och knåda ytterligare 5 minuter på lite högre hastighet. OBS! En av mina bloggläsare tyckte att degen blev ganska hård, så var uppmärksam på om du måste tillsätta lite vatten.

Låt degen vila i en inoljad plastlåda i cirka 2 timmar, vik ihop en gång under tiden. Häll ut degen på mjölat bakbord och dela i tre bitar. Rundriv bitarna och låt dem vila i 15 minuter under bakduk. Forma sedan till limpor, spraya den släta sidan med vatten och doppa i havregryn (dessa behöver inte rostas). Lägg med skarven uppåt på bricka eller duk som du mjölar lite lätt med vetemjöl.

Låt jäsa i rumstemperatur i ett par timmar, eller i kyl över natten. Värm ugnen till 275°. Vänd upp bröden på en brödspade eller liknande.

Sätt in bröden i ugnen samtidigt som du sprutar in vatten. Sänk till 225° och baka av i cirka 30 minuter, eller till en innertemperatur på 98 grader.

Annars har det varit en lugn vecka, vi tillbringade helgen hos mormor Hanna utanför Köpenhamn.

Hon tycker att det är dags att flytta från radhuset till något mindre, så vi hjälpte henne att homestyla inför visning i söndags. Det var bara att plocka undan lite, för hon har så mycket fina saker.

Min favorittavla med hästar, målad av den danske konstnären Jørgen Glud, som mina morföräldrar kände.

Lamporna av Ursula Printz Mogensen, också vän till familjen.

I går fick jag vara med Myra i skolan hela dagen. Vi tränade på klockan, lekte älvor på rasten, åt fisk med jättegod sås. Sista lektionen lärde Eduardo oss hur man ritar älgar genom att först skissa med geometriska figurer.

Och så var det dags för något som jag har längtat efter så länge – sjunga. Jag som har växt upp med körsång har haft en alldeles för lång paus sedan jag slutade i Mölndals Kammarkör där jag varit med i fjorton år. Nu har både Moa och jag gått med i Oratoriekören i St Nikolai, Halmstad. Vi ska sjunga Karl Jenkins Requiem den 23 och 24 mars. Fantastisk musik!