Jag tänkte sätta punkt för den här sommaren genom att berätta lite om hur jag har haft det. Nu är det faktiskt över en månad sedan ni hörde från mig. Vi hade lyckats komma loss ett par ljuvliga dagar på Brännö, men efter det var det slut på slappandet om man säger så. Jag tyckte att jag hade planerat den här sommaren så perfekt. Ante, barnen och jag skulle ha lite ledigt mellan varven och så hade jag massor av jätteduktig personal. Jag hade bara inte räknat med vi skulle öka med över 30 procent i juli. Helt plötsligt var vi liksom 30 procent för få människor.

Här tänkte jag låta er följa med bakom kulisserna en ganska vanlig dag mitt i brinnande högsäsong.

02.46. Jag har precis vaknat, hoppat rätt ner i de nogrannt framlagda bagarkläderna och vacklat ut i bageriet, för idag är det jag som har avbaket.

02.48. En selfie framför ugnarna innan jag drar igång. Det är ungefär 35 grader varmt nu, och värre ska det bli.

02.58. Så snart jag har fyllt alla åtta ugnar med frallor och ljus råg tittar jag på avbakslistan som är en liten del av min stora härva av olika exceldokument som länkas till varandra och där det räknas ut hur mycket som är beställt, hur mycket som måste bakas och här alltså exakt hur mycket av olika sorters bröd som måste vara klara 06.30 då Solhagabilen ska rulla iväg med bröd till Korshags (f d Falkenbergs Laxrökeri), Falkenberg Strandbad, ICA Skrea Strand och Laxbutiken i Heberg.

 04.15. Levain på väg ut och fyra frön på väg in. Sådär håller det på.

04.37. Frukt & nöt kan se färdig ut, men man vet aldrig säkert förrän man har tempat om den verkligen har nått sina 98°C. Några minuter till blir det.

 05.10 får jag sällskap. Pernilla är på plats i trågarhörnet och håller på att väga upp dagens första deg, levain. De närmaste två timmarna ska hon blanda nästan ett halvt ton deg. Om man räknar lite på det kan man konstatera att vi lyfter över ett ton varje dag om man tänker på hur denna deg sedan ska processas på olika sätt. Man blir väldigt stark om man sköter sig och tänker på ergonomin.

06.03. Idag är det Tilda som ska köra leveransen. Hon passar på att fylla butiken först.

06.20. Sedan hjälps vi åt att packa leveransen som ska iväg 06.30. Hela bageriet är fullt med bröd nu.

07.45. Femhundra bröd och ungefär lika många bullar är klara. Estelle gör mackor och jag får äntligen dricka dagens godaste kopp kaffe.

07.55. Pernilla är klar med trågningen och efter en kort frukost går vi direkt på uppslagningen. Det viktigaste är att få in all levain i kylen innan den jäser över. Det går så fasligt fort i värmen.

07.58. Levainfrallan. Jag rullar ihop degbiten utan att trycka ur luften, och lägger den med skarven neråt på en mjölad träbricka. När jag bakar av den nästa dag vänder jag den igen och lägger på plåt. Då spricker den upp sådär fint som ni ser till höger.

11.45. Dagen går i ett rasande tempo. Nu är Linnea med och bakar också. Jag hinner inte ta några bilder, för det är bråttom med alla degar. Här är det baguetten som ska formas. Några nyper vi av på mitten och doppar i vallmofrön till nästa dags mackor.

12.13. Då och då får vi en skymt genom draperiet av det där underbara och fantastiska som alla pratar om. Tur att det är öppet mellan butik och bageri så att vi ofta får höra kundernas kommentarer om hur mysigt och gott det är, för jag blir lika lycklig varje gång. Och orkar hålla igång lite till.

12.45. Myra och hennes kompisar har plockat bär i trädgården och gjort smoothies. Jättegott, och med ett stort äppelkart som pricken över i blev det ju en fröjd för ögat också.

13.05. Trångt i trågarhörnet i slutet på ett långt arbetspass. Sandra blandar surdeg, jag städar golvet och Karin diskar. Detta brukar jag tänka på när människor säger att det verkar vara så mysigt att ha ett bageri. Jo men välkommen till verkligheten!

13.15. När man är som djupast nere i skiten är slutet som närmast, därför är det nästan alltid med glädje och lättnad jag lägger mig på knä för att ge golvbrunnarna en omgång klorin. Låter det konstigt kanske? Men ska vi ha ett helvete kan det lika gärna vara ett rent helvete, som jag brukar säga.

13.25. Det bästa med att ha ett bageri är att människor från alla möjliga håll dyker upp på spontanfika. Just den här dagen får vi besök av Christopher, min gamle vän från tiden på Nösnäsgymnasiet i Stenungsund.

15.14. Allting rullar på och vi har fullt med fikagäster i trädgården.

15.17. Tilda och Estelle fixar fikabrickor för servering.

15.30. Vi som har slutat jobba avslutar dagen med att åka upp till Prästgården 101, där Anne Lang (till vänster) i tre år har drivit en av de finaste butiker jag vet. Med konst, gamla saker och kläder – allt utvalt och sammansatt på det ljuvligaste vis. Louise och Mathilda hänger med för att fynda, för nu ska butiken stängas. Till min stora sorg ska tilläggas, men jag förstår samtidigt. Ibland måste man vidare helt enkelt.

Mitt bästa och sista fynd från Prästgården 101 blev en vevgrammofon med tillhörande skivsamling för 600 kronor. Redan nästa dag drog jag på mig en loppisklänning som jag fyndat hos vår granne Susanne samma morgon, ställde mig utanför butiken och spelade skivor. Det är faktiskt den enda gången på hela sommaren som jag på riktigt varit ute och träffat våra underbart fina kunder. Så fantastiskt roligt, och en fin kontrast till mjöliga svarta kläder.

Men trots det hårda slitet och värmen måste jag säga att det har varit den absolut bästa sommaren på Solhaga. Jag får liksom nypa mig i armen varje dag, är det här verkligen mitt ställe? Jag är så fruktansvärt stolt över mig själv och alla fina som har jobbat med mig i sommar: Linnea, Sandra, Therese, Pernilla, Tilda, Karin, Mathilda, Matilda, Lina, Estelle, Matilda, Ebba och Filippa. Och så Ante såklart, som alltid finns där. Världens största tack till er!

Här kommer några andra utvalda bitar ur sommarens fotoalbum:

I slutet av sommaren fick vi säga farväl till en av våra Matildor. Hon ska nämligen bli sambo med Solhagas tidigare bagerichef Gustav som numera bor i Karlstad och börja jobba på hans nystartade bageri Artisan Bread. Dock tycker Myra (enligt teckningen iallafall) att en bebis vore en bättre idé. Vi får väl se hur det går med den saken, i vilket fall önskar vi all lycka i fortsättningen.

Man kan ju hoppas att det blir som för mig och Ante, som den 17 juli lyckats vara gifta i femton år. Kristallbröllopet firades på Solhaga, bland annat med portvin i fina nya glas som vi fick av min mamma.

Sébastien Boudet tittade förbi på en lång fika och passade på att signera lite böcker. I december kommer han tillbaka och håller kurs, om du är intresserad av att vara med kan du boka via hans hemsida www.brodpassion.se.

Kort avbrott för familjeangelägenheter. Jag, mamma och mina syskon åkte till Danmark för att dela upp arvet efter vår fina mormor Hanna. Det gjorde ont.

Samtidigt gläds jag över att just hennes skärbrädor, knivar, gafflar och en massa annat nu kommer till användning i vårt nya hus här på Solhaga. Jag tror att hon skulle ha gillat det också. Just nu är vi mitt uppe i att slipa på de sista detaljerna. Lister ska målas och trädgården fixas iordning. Anders & Anders jobbade hela förra helgen med att gräva upp och lägga om, flytta buskar och ta hit jord från Ugglarp, för snart ska det planteras ännu mer.

Imorgon ska vi ha kickoff därinne i nybygget, dricka bubbel och planera den fantastiska höst som ligger framför oss. Vi ses i september!