Tiden går och den här hösten fyller min blogg fem år. Ni vet den där frågan som brukar ställas på anställningsintervjuer? Var ser du dig själv om fem år? Jag tycker själv att jag har ganska bra fantasi, men det som låg framför oss då hade jag aldrig kunnat föreställa mig. När jag lade ut mitt allra första inlägg den 1 september 2009 var det här ett ganska skabbigt uthus där vi förvarade cyklar och allsköns skrot och prylar. Nu är det ett etablerat och prisbelönt bageri och ibland kan jag fortfarande undra hur det egentligen gick till.

Jag tänkte fira mitt femårsjublieum med att starta en ny kategori här på bloggen – nämligen trädgård. Detta har varit en av mina favoritsysslor ända sedan lågstadiet då jag började rensa ogräs på infarten till mitt barndomshem i Jörlanda. Jag fick tio kronor i timmen, men jag tror nästan att jag hade gjort det gratis, för jag trivs så bra med att gå omkring och tänka medan jag pysslar. Ante är också med mig i trädgårdsbubblan, det har blivit vår plats för egentid både var för sig och tillsammans. Efter ett par års stora satsningar på bra jord och massor med plantor har vi kommit så långt att det plötsligt finns oändligt mycket att berätta om. Nu kommer det visserligen inte att hända så mycket på just det området eftersom vi är en bra bit in i november, men kylan dröjer och jag har hunnit fånga många fina saker på bild de senaste veckorna.

Till exempel den här dahlian som jag spontanköpte på Löddeköpinge Plantskola häromsistens. Happy Single Princess heter den. Jag har precis grävt upp knölarna och tagit ner dem i källaren för vintervila.

I de tre kommande inläggen tänkte jag ta er med på en liten vandring runt husen. Vi börjar med entrésidan, den officiella delen där vi har vårt trädgårdscafé på somrarna. Jag har precis packat ihop möblerna och klippt gräset för allra sista gången.

Bageriets östra sida mot trädgården. Längs grusgången har vi satt en låg ligusterhäck, lite längre fram en magnolia och ett äppelträd. Planket byggde vi för att markera gränsen till det privata, utan att behöva sätta upp en sån där tråkig skylt som det står privat på.

En favoritdetalj är hundkroken, där fyrbenta gäster får sitta och vänta medan matte eller husse köper bröd. På sommaren brukar vi ställa ut vattenskålar här.

Oansenlig kanske, men jag gillar murrevan som har små lila blommor på sommaren. Den växer spontant lite överallt i trädgården, som på den här trappstenen.

Det var allt lite vemodigt att packa ihop cafémöblerna och köra iväg dem för vinterförvaring. Jag längtar redan till nästa sommar då det blir fullt av liv och rörelse här!

In i det sista har jag låtit min fina doftpelargon Ardwick Cinnamon stå kvar på verandatrappan. Men idag åker den ner i källaren för vintern.

I den bortre änden av trädgården har vi ofrivilligt varit tvungna att göra en större förändring. Men som det så ofta är med förändringar kan de leda till något ännu bättre även om de är oväntade. Här stod gamla syrener och vajade med sina lila blommor om våren, men ett svampangrepp gjorde att vi fick ta ner dem allihop. Jag åkte till Löddeköpinge plantskola, tittade på träd och fastnade för kvitten. Inte så vanlig i Sverige, men otroligt vacker med sina nästan runda blad och mörkbruna stam. Kvitten var en självklar växt i de gamla klosterträdgårdarna och frukten lämpar sig väldigt bra att göra sylt av, eftersom den innehåller mycket pektin. Smaken lär påminna om päron och passionsfrukt, och jag längtar redan!

Träden är ännu ganska taniga och syns knappt på bild, men det är fem stycken som står i en ovalform, marken under ska täckas av ormöga som blommar med små blå blommor på våren. In mellan träden går en liten skiffergång för barn som vill smyga sig in runt rhododendronbusken, bort till björken som är så rolig att klättra i.

Så på den där frågan om var jag ser mig själv om fem år kommer svaret här. Jag ser mig själv sitta med en god kopp kaffe i den här kvittenlunden, ätandes ett bakverk där dess frukter ingår. Vi får väl se om träden tar sig så att det kan bli verklighet.