Tjugondedag Knut har passerat och semmelsäsongen är i full gång. Under våra fyra år som bageri har vi aldrig kommit med i någon av lokaltidningarnas semmeltest, jag har ingen aning om varför. Så i år gjorde vi vårt eget. Vi köpte semlor från åtta kollegor i Halmstad och Falkenberg och lade till vår egen i den långa raden.

Marcus numrerade och höll hemligt för oss andra vilket bageri som gjort vilken semla. Fast vår egen gick inte riktigt att gömma i mängden, eftersom den var den enda som hade klippt trekantigt lock…

Vi fick stor uppmärksamhet för det här på facebook, många har nyfiket frågat vem som vann. Men syftet med vårt test var egentligen inte att kora en vinnare, utan att med största ödmjukhet undersöka hur den halländska semlan mår i dagens läge. Att kritiskt granska oss själva och se hur vi skulle kunna göra vår egen semla ännu godare.

Vi smakade oss genom hela raden, pratade om semlans fyra delar var försig (bulle, fyllning, grädde och lock) och huruvida de var väl balanserade mot varandra.

Det var otroligt intressant att smaka på nio semlor i rad, då märker man nämligen hur mycket de skiljer sig åt. Utseendet brydde vi oss inte om eftersom flera blivit tilltufsade i transporten, här var det mer innehåll och smaker i fokus. Flera var riktigt trevliga, någon var för söt, en andra lite snål, en tredje med lite för mycket bittermandel.

Det skulle aldrig falla mig in att nämna några namn här, för allt handlar ju egentligen om smak. Men det märks verkligen när någon har lagt extra kärlek och omtanke på råvarorna, så mycket kan jag säga.

I morse pratade jag med Jan Hedh och frågade honom om hur man traditionellt har jobbat med semlor i branschen. Själv vet jag inte så mycket eftersom det enda bageri jag arbetat på är mitt eget. Men jag har förstått att väldigt många jobbar på andra vis av olika skäl. Rätt eller fel säger jag inget om, så länge kunderna får rätt information och en ärlig chans att själva välja.

Så här skiljer sig Solhagas semla från den genomsnittliga svenska semlan:

Bullen.
Vi bakar bullen på Wapnö standardmjölk, Arlas normalsaltade smör, grovmalen kardemumma, salt, vanligt socker, färskjäst och ekologiskt vetemjöl från Berte Qvarn. Receptet hittar du förresten här. Men på många konditorier är det tydligen ingen mjölk alls i bullen, utan torrmjölkspulver. Ett kilo pulver och nio liter vatten går snabbare att få ihop än att stå och öppna tio mjölkpaket. Istället för smör används margarin, som är billigare. Tillsatt mjukmedel gör att bullen håller sig mjuk och fin i kylen hela dagen, och kanske till och med ytterligare en dag.

Fyllningen.
Vi grovmixar ekologisk spansk mandel för att få lite tuggmotstånd i fyllningen. Vi köper ren mandelmassa på samma fina mandel, från Valdéngården. Blandar med socker, lite sirap, en droppe bittermandelolja och så en skvätt mjölk för att få rätt konsistens. Men köper du en billig semla på en bensinmack är det troligtvis så att ”mandelmassan” består helt eller delvis av malda aprikoskärnor. Inget fel på det, men jag tycker inte att det är ärligt att kalla det för mandelmassa.

Grädden.
Vi vispar små satser av Wapnö vispgrädde i vår vispmaskin, inga konstigheter. Men många bagerier jobbar med höghastighetsbehandlad grädde för en lägre bakteriehalt, vilket gör att den inte riktigt smakar som riktig grädde. Ofta späds den med vatten i gräddmaskinen ner till en fetthalt på 35%. Många tillsätter också någon typ av stabiliseringsmedel om jag förstått det hela rätt.

Monteringen.
Vi brukar göra så att vi klipper semlorna och plastar in både bulle och lock för att de ska hålla sig mjuka under dagen. Sedan spritsar vi på grädde och mandelmassa först när kunderna köper. Den håller alltså inte för transport och långa lagringstider på samma sätt som andra.

Men jag vet faktiskt inte om vår semla skulle klara sig så bra i ett test. Många konsumenter har vant sig vid ”mjuk och fin bulle”, en viss typ av smak på ”mandelmassa” och grädde, vilket gör att den här sticker ut. Den är kanske inte lika mjuk efter några timmar, vi har ju inget mjukmedel. Och grädden ska helst vara nyvispad och nyspritsad. Det som jag själv tycker är stora fördelar, skulle kanske rentav kunna bli stora minus i ett test i form av ”torr bulle” och ”sur och gul grädde”? I vilket fall som helst tycker väldigt många att det är den bästa som finns, och det räcker för mig.