Dags för ett nostalgirecept! Häromdagen lyssnade jag på Meny med Tomas Tengby i Sveriges Radio P1, och programmet handlade om att fritera. Jag blev så inspirerad att jag genast rotade fram min fritös ur gömmorna. Sedan dess har jag friterat allt möjligt, bland annat svartkål, grönkål och färgglad blomkål från Ugglarps Grönt. Och så en av mina favoriter bland retro-bakverk, nämligen struvor. Om du går på loppis kan du ha turen att hitta järn i olika vackra former.

Friterade bakverk har förekommit ända sedan forntiden, det finns historiska belägg från 1200-talet f Kr i Egypten men metoden är troligtvis äldre. På medeltiden friterades det en hel del här i Sverige, eftersom det var ont om ugnar. Klenäter och struvor förekom redan på 1500-talet.

Om du inte har en fritös går det såklart bra med en kastrull med olja i, men var försiktig. Ha ett lock till hands och gärna en termometer som kan mäta temperaturen på oljan, den ska vara runt 180°C. För att kolla om oljan är varm ta en sked med lite smet på och släpp ner i oljan. Om den färgas gyllenbrun på en minut bör det vara klart att fritera struvorna.

Struvor
1 äggula
2 msk socker
1 dl mjölk
1 dl grädde
2 dl vetemjöl

Rör ihop allting till en jämn smet, häll den i en hög skål, så att det blir lätt att doppa struvjärnet.
Värm frityroljan till 180°C i gryta eller fritös. Låt struvjärnet ligga i oljan och bli varmt.
Låt järnet rinna av innan du doppar det i smeten. Du doppar inte hela, utan bara nästan ända upp till kanten på själva formen.

Håll struvjärnet över den varma oljan så att smeten stelnar.

Därefter sänker du ner den i oljan.

Så småningom lossnar struvan från järnet, låt den fritera till gyllenbrun färg, vänd gärna ett par gångar. Samtidigt värmer du järnet till nästa struva. Låt struvan rinna av på ett papper och vänd sedan i strösocker.  Servera med sylt och vispad grädde.

(Källa historiska fakta: Dick Harrisson, SVDs historieblogg)