Idag är det min födelsedag. Jag firar med att skrota runt hemma i de nya fina fårskinnstofflorna jag fick på sängen i morse, gå igenom bilderna från förra året och planera inför det som kommer. Många verkar ha utnämnt 2016 till ett riktigt skitår, och visst kan jag hålla med. Men när jag tittar tillbaka på mina bilder ser jag ett väldigt fint år. Så fyllt av engagerade människor och goda krafter att jag känner gott hopp inför nästa. Det bästa man kan göra i en mörk värld är att sprida så mycket ljus man kan på den lilla plätt där man befinner sig. Om alla gör så kan vi nog hjälpas åt att få ordning på 2017.

Slöinge Hembygdsförening gav ut en fantastiskt fin bok om Slöinge under 1900-talet, och där finns jag med. Boris som var en av de drivande krafterna fick tyvärr aldrig vara med om resultatet. Den här bilden tog han när bageriet precis hade öppnat. Det som händer just nu är också historia, det får vi aldrig glömma, sa han. Och visst är det skillnad på hur bageriet såg ut då…

… och hur det ser ut nu! Och vem vet vad som händer om ytterligare fem år?

Solhaga fyllde fem i februari, och vi firade med stor fest i bageriet. Globalize Foodtruck fixade maten och på bilden syns många av våra goaste bagerivänner. konstnär Anne Lang, Magnus Carlsson och Elenor Störby som fotar och stylar bland annat åt Lisa Lemke med Hjalmar i famnen, och där längst uppe till höger två favoriter – Mikael Jidenholm på Ugglarps Grönt och Per Stenström på SIA Glass. 

Sent på eftermiddagen den 28 januari kom samtalet från Västsveriges bagare och konditorer om att vi vunnit utmärkelsen Västsveriges bästa semla. Tilda och jag fick ta fram extra semmelbullar direkt, för från och med nu sålde vi som aldrig förr. Semlorna blev nummer tre på försäljningstoppen 2016 efter frallor och kardemummabullar!

I maj var vi nominerade till Årets Bageri tillsammans med riktigt fina bagerier som vi beundrar mycket. Vinnare blev välförtjänta Bageri Petrus vid Mariatorget i Stockholm. 

Solhaga fortsatte alltså att växa i omsättning, i år passerade vi 7 miljoner kronor, vilket motsvarar 392 157 stycken om man växlar in dem till sommarens hårdvaluta – kardemummabullar. Här är Johan mitt i högsäsong med denna storsäljare bland söta bakverk.

Våren var en enda lång förberedelse för vårt nya stora projekt – öppningen av Borgmästargården Kafé & konditori i Falkenberg. Det var moodboards och möbelmässa, här är jag och vår stylist Elenor i Stockholm där jag blixtförälskade mig i Arne Jacobsens Mayor Sofa, som idag är ställets praktpjäs och signaturmöbel. 

Hela våren byggde vi, drömde och planerade. Tilda, Annsi och jag som är lika delägare i denna pärla. 

Öppningsdagen den 18 maj, Annsi i full fart och bakom disken två av våra favoriter bland matvänner i Falkenberg – Johan Blidberg från Lis Mejeri och Daniel Eråker från Slöinge Kafferosteri. Och sedan dess har det rullat på med så många underbart fina gäster, många av dem ser vi faktiskt nästan varje dag. Som en liten familj har det blivit. 

Och under hösten fick jag nytt jobb! Som kallskänka faktiskt på mitt eget ställe när vår Hanna slutade för att gå vidare till Strandbadens nya satsning Köket. Och oj vad jag trivs med det. Att få vara i produktion igen, med snabba fötter och skapande händer.

Matstaden Falkenberg växer så det knakar, det här året fick vi en hel drös nya kollegor och leverantörer. En av dem är Kullagårdens Glutenfria Vedugnsbageri som visserligen ligger i Varberg, men ändå. Så roligt att vi kan köpa lokalt ekologiskt glutenfritt bröd med så bra kvalitet. Anki Hvalgren har haft en fantastisk utveckling och satsar nu fullt ut på bageriet.  

Underbara Rådhustorget no 1 – jag älskar stället. Inredningen, personalen, maten, drycken. Annsi, Tilda och jag på invigningen, och delägare Anna som skyndar förbi i nedre hörnet. 

Ekbackens fågel. Alexandra Cronqvist heter tjejen som satsar på egen uppfödning i liten skala, och vi köper hennes produkter till både Borgmästargården och Solhaga. Ebackens pastejmacka blev en höjdare – med otroligt god leverpastej, bakade och picklade gulbetor från Ugglarps Grönt. 

Ungefär samtidigt som Borgmästargården öppnade Aska BBQ i Skrea Backe. Dessa fantastiska entreprenörer man får jobba med alltså! Bland annat de där två till höger: Marcus Nordgren (som även jobbar som bagare på Solhaga ibland) och Lisa Lemke.

Pine Ridge Brewery. Lilla bryggeriet på Skrea backe som nu måste bygga ut och leta nya lokaler för att deras öl är så gott. Fredric Johansson som är en av grundarna höll en mycket uppskattad ölprovning på Borgmästargården i november. 

Detta var också året då Johan Blidberg lämnade oss på Solhaga för att satsa fullt ut på sitt Lis Mejeri tillsammans med sambon Rina Ratell. Är så glad att ha fått jobba ihop med honom, och ännu gladare att vi nu har ett nytt favoritställe där vi äter så ofta vi får chansen. Till exempel firade vi Antes 50 år med en hejdundrande fest med meny från olika årtionden av Antes liv. Här skakar Johan och Rina om puckon som ska serveras till en sjuhelsikes lyxig halv special.

Ja, det här året har verkligen Falkenberg seglat upp som en bubblare på Sveriges matkarta. Matdagarna i september med köksbesök ute hos oss mathantverkare och stor matfest på torget blev en hejdundrande succé. 

På det personliga planet har jag det här året övervunnit en stor rädsla som jag vet att jag delar med många – att prata inför andra människor. Alla bakkurser jag har hållit har gett en viss rutin. Alla små föredrag på hembygdsföreningar, årsmöten och andra sammankomster. Vid Valborg fick jag tala vid vårbrasan i Slöinge, ett hedersuppdrag som gjorde mig ofantligt nervös. Och i november fick jag berätta min historia och om min affärsfilosofi på Marknadsföreningen i Hallands återkommande event Frukostklubben. Jag sov inte en minut den natten för att jag oroade mig för hur det skulle gå. Och mycket riktigt – inför 300 åhörare brakade tekniken ihop fullständigt, men på något märkligt sätt gjorde det inget. Jag körde på, och aldrig har jag fått så många uppriktiga och varma reaktioner efter ett framträdande. Det var tårar och kramar, helt otroligt att få vara med om. Ett av årets finaste minnen, och en påminnelse om att aldrig vara rädd hur det än går. 

Ja, när allt brakar ihop är det bara att köra på, det fick jag verkligen erfara mot slutet av året. Ingenting blev som jag hade tänkt mig. Saker i bageriet gick sönder på löpande band, här fick jag rycka ut och hjälpa Elin en tidig morgon vid elavbrott i bageriet. Håller grejer bara i fem år, eller vad är det fråga om? Kommer hela bageriet att liksom explodera och gå upp i rök 2017? Sedan hände annat som gjorde att alla planer ställdes helt på ända, jag kommer att berätta mer längre fram om vad som hände. I sådana lägen tänker jag på min mormor Hanna som jag saknar så mycket. Hon som alltid var konstruktiv och gjorde det bästa av varje situation. Det tänker jag göra 2017. 

Vi avslutade året med att äntligen få lite semester på Guadeloupe, Karibien, men istället för en massa glassiga bilder på palmer och vit sand ger jag er här mitt allra bästa minne. Vandringen uppför vulkanen La Soufrière i piskande regn och blåst, femton grader och svaveldoft. Jag och Max blev sjuka efteråt, men det var ändå värt det. Vi fixade det tillsammans även om det var tufft, och med den erfarenheten i bagaget reste vi hem för att ta oss an 2017. Och här kommer mitt nyårslöfte – att det ska hända betydligt mer på den här bloggen framöver. Allt gott till er alla, vi ses!