Det finns ingen högtid som kan göra mig så nostalgisk som påsk. Inte ens jul faktiskt. Påsken var högtiden då vi packade ihop oss i bilen och åkte till mormor och morfar i Danmark. De bodde i en lantligt belägen gammal skola i Egtved på Jylland, där de drev ett förlag med tryckeri och diverse musikalisk kursverksamhet. Det var stora luncher med hela det danska smörgåsbordet och härliga middagar på kvällarna. Promenader på eftermiddagarna i det böljande danska vårlandskapet. Rätt som det var kunde påskharen dyka upp och plötsligt var det fullt med små godisägg överallt i trädgården. Och så målade vi ägg.

Det finns en enorm samling med ägg från årtionden tillbaka, målade av oss alla i familjen. Så här såg det ut hemma i Jörlanda där jag växte upp. Ägg i långa rader.

Påsk på Solhaga 2010, när mormor Hanna fortfarande var med. Här är äggmålningen i sitt slutskede.

Max 2010. Ni ser på blicken att vi tar det här med äggmålning på allvar i vår familj.

Vi målar alltid på vita urblåsta ägg, när jag var liten brukade mormor och mamma blåsa ur äggen genom att göra hål i både toppen och botten. Det är fruktansvärt jobbigt, det känns som om huvudet ska sprängas när man håller på. Men numera finns den här smarta manicken att köpa på Panduro, med den går det att tömma ett ägg genom bara ett enda litet hål. Allt innehåll sparas sedan till omelett.

När mormor gick bort för några år sedan fick jag flera askar, det är som en skatt. Ofta målade vi med motiv som var aktuella just då. Påsken 2004 då Max var 1,5 år gammal målade jag de ord han kunde säga.

Ett projekt med Mölndals Kammarkör, 2005 gjorde vi en föreställning med musik från Johannespassionen och Jesus Christ Superstar.

Ett av mina finaste ägg. 1992 var vi på Kreta hela familjen. Här ser vi hur de gamla grekerna målar ägg. Jag minns att jag verkligen fick jobba för att få till den rätta antika looken.

2008 hade vi varit på Cezanne-utställning på Louisiana, jag försökte härma.

Jag tycker att mammas och mormors ägg är helt fantastiska, kolla bara på den här påskfåglen som min mamma Bodil gjorde 1989.

Det här är nog mitt favoritägg, det är mormor Hannas från 1993. Älskar färgen och kombinationen av guld och svart.

Barnens ägg var alltid av lite enklare karaktär, men jag tycker de är så fina med glada abstrakta färger. Max ägg 2008.

När Ante kom in i familjen 1996 utvecklade han det konceptuella ägget. Väldigt typiskt honom att försöka göra något som var olikt det vi tidigare sett.

En annan som gillade att gå utanför ramar var min pappa Daniel, det här är det enda ägg jag har efter honom. Han var tonsättare, och givetvis är det en kanon som pryder hans ägg från 1986.

Jag minns en påsk när han skulle spexa till det lite, han klädde ut sig till ”pås-karlen” istället för påskharen. Han kom gående i stor kappa och pälsmössa, bärandes på en plastpåse med godisägg. Den sortens ordvitsiga göteborgshumor var väldigt typiskt honom, han var så otroligt nöjd att han kom på det där.

Mamma Bodil 2010.

Mamma är så bra på att måla, de här påskbilderna tar jag fram varje år.

Mormor Hanna 1996.

Mitt äldsta sparade ägg, från 1986.

Fint i all enkelhet.

Påskpyntat på Solhaga. Det behövs inga fjädrar, det räcker så fint med äggen tycker jag.

Ante klippte en rejäl gren från kornellen, den är så fin med sina röda kvistar. I släktträdet till höger har jag hängt mina allra käraste dyrgripar.

Min samling av marmorägg är också fin. Det är lite meditation att sitta och vända och vrida på dem.

Men den här påskens finaste ägg måste ändå vara naturens egna. De här fick jag av Annelie som jobbar på Borgmästargården, det är hennes egna höns som har värpt. Vilken otroligt fin present, jag blev så glad. Funderar på vad jag ska göra med dem. Tror absolut att jag måste använda de gröna till att måla på. Men det får bli på påskaftons eftermiddag, för fram till dess är det fullt ös i bageriet för min del.

Och tänk att påskharen redan har varit i bageriet och lagt ägg vid vallmobröden. Handstilen är misstänkt lik chefens, men det kan ju vara en ren tillfällighet.