Idag firar vi här på Solhaga, inte bara för att det är valborgsmässoafton. Det är nämligen även exakt tio år sedan Ante och jag hyrde en golvslip och åkte ner till vårt nya hus i Slöinge för att påbörja renoveringen av en riktig pärla, byggd år 1900. Idag tog jag en bunt gamla bilder och gick runt och försökte ta samma bild på exakt samma ställe. Så här ska ni få följa med på en tidsresa. 2008 dukade Ante upp den allra första middagen i vardagsrummet. Vi satt där och såg en massa människor passera utanför fönstret, och vi undrade så vart de skulle. Vi visste ju inget om valborgstraditioner i Slöinge på den tiden. Ante hade trampat på en rostig spik när han drog loss en plastmatta och var alldeles matt. 2018 är han alldeles matt efter att ha sprungit med disk hela dagen i bageriet. Ja, det är mycket man inte kan föreställa sig om framtiden. Var är vi om tio år?

Ni får ursäkta bildkvaliteten från 2008. Men oj vad nöjda vi var med resultatet när vi slipat och oljat fiskbensparketten från 30-talet med Osmo hårdvaxolja.

2018 kan vi konstatera att de är oerhört stiliga och välbevarade, både mannen och golvet.

Här kommer bilder som jag tog på den första husvisningen den 15 februari 2008, då vi bestämde oss för att Solhaga skulle bli vårt sommarhus. Det var som ni ser ett ganska tufft utgångsläge. De andra spekulanterna gick runt och suckade. Vi låtsades vara lika bekymrade, i förhoppning om att ingen skulle förstå hur mycket vi ville ha det här huset. Lägg märke till golvet, en plastmatta med träimitation täcker hela köksgolvet. Och kolla furutaket! Det var sänkt med säkert tio centimeter.

Tio år senare. Tänk att någon limmade plastmatta direkt på parketten. Furutaket revs ner, och bakom fanns det jättefin pärlspont som nu är vitmålad.

Flagnande tapeter 2008.

2018 är väggarna tapetserade med tapeten Jugendros från Lim & Handtryck.

Vi backar in i vardagsrummet 2008. Tapeten är väl lite pikant nostalgisk på sätt och vis. Men nej.

2018 är väggarna sedan länge klädda med Anna från Boråstapeter, dock något sönderriven av katterna. Tror att det här rummet står på tur att tapetseras om.

Vardagsrummet 2008. En eklektisk mix av olika tidsepoker. Fönster från 50-talet, tapeter 70-tal, hörnsoffa 80-tal och trestavsparkett i ek från 90-tal. Ingenting kändes riktigt Solhaga, så som vi tänkte oss det.

2018 har vi en lite mer harmonisk stilmix. Vi har bytt den sammetsröda hörnsoffan mot Chippendalegrupp från Hebergs Auktioner. Och något av det vi prioriterade att göra först var att byta 50-talsfönstren mot nytillverkade i gammal stil från Nackagårds snickeri och byggnadsvård. Dubbeldörrarna är från 1800-talet, med originalglas i olika vackra färger. En av de finaste detaljerna på huset.

2008. Vi kikar in i nästa rum. Eller nej, det hänger ett draperi i vägen.

2018 är insikten och mönstermixen lite bättre. Hela huset är möblerat med vintage och gamla släktklenoder. Där inne står till exempel min farfar Adolfs gamla gungstol.

2008. Det här rummet har verkligen fantastiska tapeter, vi tror att de är från 50-talet eftersom mycket av gamla tidningar vi hittat under golven tyder på att mycket i huset gjordes om just 1954. Vi bestämde oss för att behålla dem.

2018 är det ett av husets mest magiska rum, det är här Ante och jag sover på somrarna eller låter gästerna bo när vi är många i huset. Jag tycker själv det är som att bo på hotell, och jag älskar att det största rummet i huset fick bli vårt sovrum.

2008. Vi har gått ett varv runt undervåningen nu och befinner oss i hallen till den fina ingången från gatan. Fantastiska gamla tapeter här också. Härifrån tittar vi genom lilla sovrummet in mot köket.

2018 kallas det här rummet för rosenrummet, på grund av de små rosa porslinsrosorna i den fina lampan. Det är mitt arbetsrum, eller gästrum när det behövs. Jag tänkte berätta mer om detta i ett annat inlägg snart, jag har fotat det utan den fula crosstrainern som egentligen totalt förstör rummet. Men jag låter den stå där av praktiska skäl. Den funkar bra som konditionsträning för mig, som tycker att löpning är för hårt för bagarfötter.

Så här såg det ut när man tittade upp på övervåningen 2008. Det blev barnens gemensamma rum.

Plastmattan revs bort, och under hittade vi ett gammalt trägolv som var så slitet att vi var tvungna att måla det. 2018 är det Myras krypin. Rummet har delats i två, ett sovrum och en pysselhörna.

Förutom de två sovrummen var vinden inte inredd när vi tog över huset. Idag är allting ombyggt. Takkupor ger ljus och rymd, och vi har byggt förvaring längs sidorna. Men golvet är kvar, det rör vi aldrig, även om man kan få stickor i fötterna av att gå på det. Lite får man tåla.

Sovrummet mot gården 2008, här hade vi precis rivit loss plastmatta från golvet.

2018 är det vårt vintersovrum. Eller bara mitt eget om jag ska upp väldigt tidigt och måste sova ostörd.

Nu går vi ut. 2008 tyckte jag att bara den här entrédörren var värd de 1,2 miljoner som vi fick betala för huset.

2018 har det fått en mycket vackrare färgsättning, vi har målat med linoljefärg från Ottossons färgmakeri. Grågröna foder, kittvit fasad och mörkt järnoxidröd på dörren. Staketet är falurött, numera vackert täckt av både marktäckande och klättrande murgröna.

2008. Det gamla stallet hade med tiden blivit trädgårdsbod och garage. Karin och Malte som bodde här hade en elfirma, och på 50-talet byggde han ut detta uthus med ett garage, åt höger. Vi blev helt störtförälskade i stenläggningen med gammal gatsten.

2018 har vi en skyddad innergård med blomstrande prydnadskörsbär och en ganska dominant studsmatta som barnen är på väg att växa ifrån. Och vi har inte bara ett uthus, utan två! Gårdshuset till höger byggdes 2014, eftersom vi behövde frysrum, omklädningsrum, tvättstuga, lager och gästlägenhet.

2008. Å vad kära vi blev i huset, både Ante och jag. Den här underbara verandan… eller åtminstone skulle den bli underbar så småningom, det kunde man ju se direkt även om den var sliten och sned.

Och så blev det. 2018 med en magnolia på väg att slå ut, vita tulpaner i blom, hortensia som precis vaknat, och löjtnantshjärta och pioner på väg upp ur jorden.

2008 fanns det inte ens något fönster, eftersom där hade suttit en dörr. Risigt värre. Taket av plåt visade sig ligga nästan löst, det var tur att det inte blåste av i höststormarna något av de första åren.

2018 har vi tak i rheinzink och behöver aldrig mer tänka på att lägga om det. Mitt nästa projekt är att tvätta, måla om och fräscha till verandan.

Men inredning i all ära. Den mäktigaste förvandlingen är ändå den här. Från det gamla slitna uthuset med trasig stenugn…

…till en plats som betyder mycket för många. Här är butiken precis efter renoveringen tidigare i år då vi fick besök av bagarkollegorna Andreas och Tommy från Lilla Sur i Göteborg. Och numera har vi koll på valborgsfirande i Slöinge, jag fick till och med äran att hålla vårtalet för ett par år sedan. Det börjar om fem minuter bortanför tennisklubben, så nu måste jag skynda mig. Ha en fin valborg, vi ses!