Imorgon drar det igång för tredje året i rad – Falkenbergs Matdagar. Vi har haft en fullspäckad dag här på Solhaga med uppslagning av stora mängder bröd, packning av bil och diverse andra förberedelser. Det är många detaljer att tänka på, men efter sju år med bageriet har jag checklistor i excel som täcker upp precis allt som kan behövas när man väl står där i tältet. Gaffatejp, häftapparat och plasthandskar, extra förlängingssladdar, handsprit, redskap, skyltar, hålslag, häftmassa, prisnålar och paraply om det skulle spöregna på samma sätt som förra året. Ja, ni känner ju mig, kontrollbehovet är enormt och allehanda katastrofscenarier har redan spelats upp flera varv i mitt huvud. Men jag tycker nog att jag har lärt mig att leva med det på en lagom nivå.

Imorgon kväll ska jag stå på scen för första gången sedan jag blev utmattad i april förra året. Jag lovade mig själv då att inte planera in några offentliga framträdanden förrän tidigast hösten 2018, och det löftet har jag hållit. Jag har varit så rädd att paniken skulle komma över mig, men nu är det dags. Extra roligt att det blir tillsammans med Sandra Mastio och Lisa Lemke, en av den personer som inspirerade och peppade mig att starta bageriet. På Rådhustorget finns en kockscen, där ska vi baka och laga mat från klockan 18 till 19 och prata om något som ligger mig väldigt nära – att rädda brödet. Man kan säga att det blir Solhagas tema detta år, vilket tyvärr passar extra bra efter en sommar med torka och stigande råvarupriser att vänta. I framtiden kommer vi inte att kunna slänga mat på det sätt vi gör nu, så det är väl lika bra att vi slutar med det, tänker jag.

Jag kommer att baka den här äppelkakan, som min granne Hiltrud bjöd på när jag fick vara med på ett möte med Slöinge Hembygdsförening. (Vi pratade om Slöingerundan och hur man skulle kunna utveckla den med alla historiska fakta om Slöinge som hembygdsföreningen vill bevara för eftervärlden. Hur fint är inte det?)

I min tappning byter jag ut hälften av sockret och hälften av mjölet i receptet mot vetebrödsströ. Vi råkade köra en vetedeg för länge häromveckan, vilket gjorde att bullarna sprack och blev så fula att de inte kunde säljas. Men inte kan man slänga så fina råvaror, och smaken är det ju inget fel på. Så vi lade dem på tork och malde sedan i ströbrödskvarnen.

Det händer ju titt som tätt att saker går snett. Vi hade en omgång kolakakor också som blev för mjuka. Men det finns ingen anledning att vara ledsen, för nu blir smulorna fantastiskt gott och segt täcke på allt möjligt som vi bakar.

Äppelpaj på räddade bullar och trasiga kolakakor
Till en springform 22 cm i diameter

125 g smör
1 dl socker
1 ägg
1 dl vetemjöl
3,5 dl vetebrödsströ
1/2 tsk bakpulver
en nypa salt
1–2 syrliga fasta äpplen
söndersmulade kolakakor till topping (mitt recept finns här)

Rör rumsvarmt smör och socker poröst. Tillsätt ägg och rör ihop till en jämn smet. Blanda mjöl, strö, bakpulver och salt i en egen skål. Vänd ner i smeten och rör så kort som möjligt.

Skär äpplena i tunna klyftor. Jag lägger dem i kallt vatten för att de inte ska oxidera. Kärnhusen kan med fördel mixas med frysta ärtor och ingefära till en uppiggande grön smoothie.

Smeten blir ganska fast med vetebrödsströ, jag gjorde en stor sats och tryckte ut den i en stor kapselplåt i ett ganska tunt lager. Sedan trycks äpplena ner. Den här ska jag bjuda på till alla som kommer och lyssnar imorgon.

Här har vi hemmabagarvarianten. Toppa med smulade kolakakor. Mitt recept innehåller mycket ingefära vilket blir otroligt gott ihop med äpplena.

Bakad i 190°C i ca 20 minuter.

Lite florsocker lyser upp.

Tack vare ströbrödet får kakan en annan struktur, den blir både seg och saftig på samma gång. Jag serverar med yoghurtvisp, en blandning av Wapnö matyoghurt och vispad grädde. Lite lätt sötad med vårt eget myntasocker. Hoppas att vi ses imorgon och på lördag!