Här sitter jag och summerar året som snart har gått. Det är nu i slutet av november jag kan ana årets resultat och göra planer för nästa. Fundera på vad framgång är, för det är inte alltid som siffrorna berättar hela historien.

Jag tycker nog att 2018 har varit Solhagas mest framgångsrika år hittills. Inte för att vi har ökat vår omsättning. Inte för att vi har varit nominerade till Årets Bageri i White Guide Café och tagit fyra medaljer i SM i Mathantverk. Men för att vi har lyckats med ett större skifte bakom kulisserna.

Tidigt i våras fattade jag ett beslut, om att sluta leverera bröd till ICA, kommer ni ihåg? Jag satt i leveransbilen och lyssnade på ett reportage om Svalbard, hur klimatet har förändrats i allt snabbare takt. Hoppade ur bilen hemma på Solhaga och tänkte att nu räcker det. Som liten människa på jorden, hur hanterar jag en så stor fråga? Jag kom fram till att vi bara ska sälja bröd på ställen där vi har full kontroll över svinnet, även om det innebär att vi kapar 14 procent av våra intäkter. Kanske måste vi alla vara beredda att backa för att komma framåt.

Jag var alltså inställd på att 2018 skulle bli ett betydligt sämre år rent ekonomiskt, men så ser det inte ut att bli. Hittills ligger vi till och med lite över förra året i försäljning – trots kapade leveranser.

Samtidigt satsade vi också på bättre råvaror, vilket egentligen borde ha ökat våra råvarukostnader i procent av omsättningen. Men så har det inte heller blivit, trots att det ekologiska mjölet från Berte Qvarn kostar nästan dubbelt så mycket som det konventionella. Och ännu ett snäpp högre ligger kultursorterna från Limabacka som vi använt oss mycket av. Grädde, smör och ekoägg har också blivit dyrare – men trots allt detta ligger vi alltså kvar på ungefär 22 procent i råvarukostnad.

För mig är detta större än medaljerna. Att vi fått kontroll över svinnet – ingenting slängs. Här är fem viktiga steg vi tagit i år.

1. Vi säljer på färre ställen, och bara där vi har kontroll över vad som händer med resterna. På Borgmästargården finns samma rutiner som på Solhaga för att ta vara på allt. Och på onsdag ska vi för första gången vara med på REKO-ring Falkenberg på Rådhustorget.

På onsdag firar Falkenbergs REKO-ring ettårsjubileum, och det känns så bra för oss att vara en del av det. En folkfest varannan onsdag, där små producenter och konsumenter möts. Vi som är producenter tar bara med exakt det som är beställt, allt är i säsong och det blir inget svinn.

Om du bor i Falkenberg, gå till Reko Ring Falkenberg på Facebook och gå med i gruppen. Man beställer genom att kommentera på de olika producenternas inlägg med vad som finns. Bor du längre bort finns det REKO-ringar runt om i landet på en mängd ställen, bara att leta upp och börja handla. Det är så här vi måste hjälpas åt för att skapa ett mer hållbart köp och sälj.

2. Ingenting får slängas. Här i Falkenberg får man betala en avgift för varje kilo sopor som slängs, i år har vi minskat våra sopkostnader med 44% jämfört med förra året. Vi har nästan gjort det till en sport i bageriet. Bröd och bullar som blir över eller är defekta till utseendet torkas och mals till strö i vår senaste investering ströbrödskvarnen, och går raka vägen in i nya degar. Kanter och rester av alla de slag hamnar i olika fyllningar. De här mandelcroissanterna som görs på överblivna croissanter får till och med ett tredje liv i en fyllning, och lussekatterna från i förrgår blir till saffransströ. Vi skänker en del till välgörenhet också.

3. Smartare sortiment. Vi bakar färre av de bröd som innehåller råvara från fjärran land, som Frukt & nöt. Våra gäster vet att de måste beställa om de helt säkert ska kunna köpa det. Däremot bakar vi mer av det bröd som vi vet att vi kan ta tillvara efteråt. Levain och Fyra frö skivas dagen efter och läggs i frysen, för att sedan bli grillmackor. På det viset har vi oftast något kvar i hyllan vid dagens slut, men allting kan inte finnas alltid. De flesta förstår och tycker att det är bra, även om det någon enstaka gång kan bli besvikna miner.

4. Kunskap från ax till smula. Vi tipsar våra kunder om hur de kan använda gammalt bröd därhemma, för att varenda liten bit ska komma till nytta. Som att använda smulor istället för nötter i en pesto. Eller göra müsli av rågbrödet. Väldigt ofta får vi tips tillbaka, som vi kan inspireras av och föra vidare. Jag har massor av inlägg på lager som jag bara inte hunnit skriva ännu.

5. Alternativa råvaror. För det första att alltid välja det som odlas lokalt och är i säsong. Men också undvika importvaror som citron. När jag kokade sylt i somras ersatte jag citronen i receptet med äppelkart som jag körde ner i råsaftcentrifugen. Jag har ett par andra experiment på gång framåt jul som jag snart kommer att berätta om. Ska bara provbaka lite först!

Jag är så stolt över det vi har lyckats med, och nästa år fortsätter vi på samma linje.

Jag har ingen utbildning alls i företagsekonomi, men som ni märker så älskar jag siffror! Eller kanske inte siffrorna i sig, utan känslan av att stå med ena benet i staplarnas värld och det andra i bageriet. Se sambanden och hur de olika världarna påverkar varandra. Vi brukar ha genomgång varje månad och prata om varför siffrorna ser ut som de gör. Sedan kan jag vara trygg med att de andra fattar självständiga och kloka beslut i vardagen.

Solhagas historia i staplar. Efter starten 2012 var jag enormt trött och hade en tidig 40-årskris, då stod vi still. Sedan gick det snabbt uppåt. 2016 hade vi som flest anställda och sex olika leveranser varje morgon – två ICA-butiker, Borgmästargården, Falkenberg Strandbad, Korshags och Laxbutiken. Men tyvärr blev det tydligt att glädjen, kreativiteten och lönsamheten krympte i takt med att administrationen och personalstyrkan växte. Det var också här vi gick igenom vår största kris, då fackförbundet Livs hotade med blockad om vi inte tecknade kollektivavtal. 2017 skalade vi ner till en nivå där det blev roligt igen. Där jag kunde vara med i bageriet istället för att sitta på kontoret. Staplarna för 2018 har jag själv ritat in på bilden. Jag tror inte att Solhaga ska vara större än så här, det är på den här nivån vi mår som bäst.

Nästa år ska jag alltså göra allt för att bolaget inte ska växa. Tillväxt får bara ske om den bygger på en vettig hushållning med både ekonomiska och mänskliga resurser, annars får det vara tycker jag. Frågan är aldrig hur vi ska göra för att sälja mer, utan hur vi ska göra saker bättre. För det är helt andra värden som kan göra oss till vinnare.