För mig har detta varit den lugnaste december jag kan minnas och jag mår bättre än på väldigt väldigt länge. Någon gång i höstas ringde varningsklockorna igen när min rygg inte blev bättre, och jag insåg att det var dags att sakta ner på tempot igen.

Samtidigt såg jag andra omkring mig som rusade på i samma tempo. Vi är fem tjejer som har en liten frukostklubb, men vi fick inte till en enda träff under hela hösten för att alla var så upptagna. Och ett par helger med vänner som jag sett fram emot att träffa ställdes in – för att mammorna i familjerna var så nära utmattning att det fick bli nödbromsen. Är det så här vi ska leva våra liv? Jag vill inte vara med om det mer, tänkte jag.

Sedan dess har jag gjort allt för att undvika stress och onödigt långa arbetspass. Tagit långa promenader med Benny, sovit ordentligt och varit snäll mot mig själv. Haft dagar helt ensam och tagit mig tid att läsa böcker och pyssla hemma, istället för att pressa mig till allt möjligt som jag egentligen inte orkar med. Prioriterat att träffa människor jag tycker om.

Mitt bästa knep för minskad julstress var att jag redan i november räknade ut hur många dagar det var kvar till jul. Och då menar jag inte kalenderdagar, utan dagar som jag var ledig på och kunde fixa. Klappar är inköpta och inslagna sedan länge, så nu kan jag bara njuta resten av tiden till julafton.

Ett säkert tecken på min låga stressnivå är att det kokas klenäter i bageriet. Typiskt ett sådant bakverk som inte är nödvändigt alls, utan bara ett tecken på att julmyset nått upp till maximal nivå. Eftersom vi ligger i fas med all annan produktion är det fritt fram att leka.

Jag kollade upp var ordet klenät kommer ifrån, och det visar sig en synonym till klenod som betyder litet, dyrbart och fint arbetat föremål. Och det är precis vad det är, det kräver sin finess att få till det. Klenäter har bakats i södra Sverige sedan 1500-talet och är också mycket vanliga i Danmark. Själv är jag nybörjare, men lyckades riktigt bra med det här receptet.

Klenäter
75 g smör
300 g ljus sirap
175 g grädde
190 g ägg
625 g vetemjöl
12 g bakpulver

Blanda rumsvarmt smör, sirap, grädde och ägg. Blanda vetemjöl och bakpulver i en egen skål innan du tillsätter det.

Blanda i cirka 5 minuter. Det är viktigt att degen är smidig, tillsätt lite mer grädde om den känns torr. Plasta in och låt vila ett dygn.

Kavla ut till 5 mm. Skär ut rektanglar på cirka 7 x 5 cm. Som ni ser sprack den här degen i kanterna, den visade sig vara för torr, så vi fick stoppa ner den i blandaren igen och mjuka upp med lite mer grädde. Annars går det nämligen inte att vränga den i nästa steg utan att den går sönder.

Nu gick det bättre. Skär ett snitt i mitten på varje rektangel och vräng den in genom hålet. Forma till lite snyggt.

Värm rapsolja i en fritös till 180–190°C och fritera klenäterna till lagom gyllene färg.

Här börjar det kännas klart.

Vänd i kanelsocker och servera så snart de svalnat.

Serveras helst helt färska. Just den här kvällen serverade jag dem som tillbehör till glass faktiskt!

Även om jag tagit det lugnt har det hänt massor denna december. Per och Christina på Steninge Vandrarhem bjöd in till nätverksfrukost för att berätta om att de byter namn till Steninge Kuststation, och kommer att satsa ännu mer på mat och events det kommande året.

Och vilken frukost de bjöd på. Saffransplättar, overnight oats med fina tillbehör, smoothie med grönkål och mango, nybakat bröd med goda pålägg. Under årets varma månader kan man boka in sig på frukost där, det kan jag varmt rekommendera.

Det bästa med att inte ha så mycket inbokat är att det går fint att tacka ja till spontana infall. Som när Ulrika på Berte bed ´n breakfast frågade om vi ville komma över om två timmar och äta upp resterna efter gårdagens julbord. Jag tog med lite bröd, och så drog vi dit.

Vilken mat alltså, lagad med så mycket omsorg. Vi var här med hela Solhaga på julbord för några år sedan, vilket jag skrev om här. Också något jag varmt kan rekommendera!

Lagom till lucia tog vi in granen. Jag är så stolt att jag lyckades välja en lite mindre och smalare i år, det är så svårt att bedöma hur stor plats den tar när man är utomhus. Jag väljer alltid för bred och för hög!

Fast det här med hundvalp och julmys… Benny hade inte bara tuggat på sin leksak utan även på en halmbock. Från och med nu får han inte vara ensam i julgransrummet. Det hänger ju riktiga äpplen i granen, och det gillar han.

Promenaderna alltså. Ofta får jag med mig sällskap av vänner som också har något så när fria arbetstider. Som Anita.

Så blev det min tur att fixa julmys åt borgmästar-tjejerna Tilda, Annsi, Mia och Annelie. Till fördrinken blev det krustader med brie och kvittensylt. Rostad kavring med julskinka, senapsmajonnäs, kryddpicklad rödlök och picklade senapsfrön.Och så årets julbröd med brie, morotsmarmelad, hasselnötter och granatäpple.

Så mysigt vi hade det. Tände ljus i granen, lekte juklkappsleken och skrattade massor åt viktiga och oviktiga saker.

I mitt paket låg en väldigt snygg tandborste från Hay och lyxtandkräm med kanelsmak. Tjejerna tyckte att den borde funka perfekt som selfietandborste.

Nu ikväll var det dags för årlig julkonsert med Falkenbergs kulturskola. Så mäktigt med så många duktiga barn på scen. Myra var med och spelade både cello och flöjt.

Jag vet inte hur jag ska beskriva det, men även om det har varit intensivt och mycket i december har jag gått igenom allt med lugnet i behåll. Sova är viktigtast av allt, så nu tar jag min selfietandborste och går och fixar mig inför natten. Vi ses imorgon, då ska jag berätta om julskinkan jag hämtade idag. Sov gott!