Vi äter allt mindre kött i den här familjen, men någon jul utan skinka blir det absolut inte. Det gäller att välja sina köttbitar med omsorg. Igår var det dags för den årliga utflykten tillsammans med min vän Sofia the Star för att hämta årets exemplar. En tradition vi tar på största allvar.

Tidigare år har vi klätt oss i pärlor och päls och åkt till Ralf på Gudmundsgården. Minnesvärda ögonblick.

Men i år tänkte vi prova något annat och var som ni ser på bilden mer fokuserade på innehållet än utseendet. Vi begav oss till Hallands enda ekologiska grisbonde – Gun Ragnarsson i Tvååker. Vi hade beställt varsin rejäl nitritfri julskinka. Nitrit är ett konserveringsmedel som bland annat bevarar köttets rosaröda färg. Men mig gör det inget om den blir lite grå, bara den är god och utan tillsatser.

Hur tillagar man då denna rara bit på bästa sätt? Gun tycker att det blir allra bäst om man ugnsbakar den, så jag tänker följa hennes recept i år.

Ragnarssons ugnsbakade skinka
Ta av plastpåsen men låt nätet sitta kvar, och lägg skinkan i kallt vatten i en timma.
Lägg skinkan i en ugnsfast form med svålen upp.
Stick in en köttermometer så att spetsen kommer mitt i den tjockaste delen.
Sätt in skinkan mitt i ugnen på 100°C, viktigt att det inte är varmare!
När termometern visar 70°C är den klar. Riktigt saftig, men Gun menar att den blir ännu mer perfekt ett par grader senare, vid 72. Ska försöka pricka in det.
Räkna med att det tar 1,25-2 timmar per kilo skinka, men det kan också bero på ugn.

Griljering à la Solhaga
1 dl grovkornig senap
1 msk dijonsenap
1 msk honung
2 äggulor
1–2 dl ströbröd, av riktigt bra bröd såklart

Sätt ugnen på 225°C.
Rör ihop senap, honung och äggulor.
Ta bort nätet och svålen på den färdiglagade skinkan.
Stryk på griljeringen och försök få så mycket ströbröd du kan att fästa.
Baka i 10–15 minuter. Gärna på grill, men vakta noga så att den inte bränns.

Vi hade turen att få hälsa på inne i stallet just innan grisarna skulle flyttas. Jag fick ta en selfie med den här lille krabaten som var född bara för någon timme sedan. Vi fick veta massor om hur grisarna har det.

När kultingarna blivit tillräckligt stora får de flytta med sin mamma till ett rum med halm och gott om plats att böka och leka. Här stod vi länge och bara tittade på skådespelet. Det här kallar jag julkrubba.