Något av det finaste med Slöinge är gemenskapen som finns mellan oss som driver olika slags verksamheter i byn. När Anna och Daniel på Slöinge kafferosteri öppnade sommarkafé var det många som ställde frågan – men vad ska Sara säga? Det är ju konkurrens! Jag säger att konkurrens är bra, jag har skrivit om det förut. Det är så fint att titta på ordets betydelse från latinets con-currare, att springa tillsammans. Vi springer samma lopp, vi drar varandra och alla vinner. Utan varandra är vi ingenting.

Kafét är öppet 10-16 varje dag från juni till augusti. Jag brukar själv gå hit för att få vara lite ifred med en kopp, för just nu är trycket högre än någonsin på Solhaga. Äppelgården har stängt i år av familjeskäl, och det märker vi av. Mitt på dagen kan det vara lång kö, och platserna räcker inte till. Vi behöver helt enkelt minst fyra kaféer i Slöinge när det är högsäsong. SIA-glass är ett fint alternativ för glassälskare, och för den som vill förlora sig fullständigt i specialkaffe är Slöinge Kafferosteri det självklara stoppet. Särskilt om man vill ha en lite lugnare miljö.

Så mysigt att slå sig ner här inne en mulen dag.

I butiken kan man köpa nyrostat kaffe och goda teer.

Och det roligaste av allt – prata kaffe med Daniel. Fråga honom om kaffe och det kan bli ett mycket långt samtal. Han tycker att jag ska prova Luiz Lopez, single estate från Colombia, och jag säger inte emot.

För den som är van att dricka traditionellt svart och starkt kaffe blir den syrliga ljusrosten ofta en överraskning, därför är det så bra att få en introduktion av Daniel som verkligen kan förklara hur han rostar och brygger. När han öppnade rosteriet hade vi ett ljusrostat kaffe på Solhaga, men vi fick faktiskt byta till en något mörkare rost på grund av publikens reaktioner. Många tyckte att det var för svagt och såg ut som te. Jag brukade själv dricka Zoegas skånerost, att gå över till ljusare rost var som att upptäcka kaffe som en helt ny dryck. Det kräver att man är öppen och lägger bort sina förutfattade meningar om hur kaffe ska vara.

En del tycker att det är synd att vi tog bort det ljusrostade kaffet på Solhaga, så det är med stor glädje  jag skickar dem till rosteriet istället. Där kan man få välja mellan olika sorter, handbryggda av Daniel eller barista Andreas som också jobbar här. Här provsmakar Daniel det handbryggda kaffet för att säkra absolut högsta kvalitet innan jag får börja sörpla i mig.

Bönorna är ekologiska och handplockade, importerade direkt från odlaren av Daniel och Anna. Just det här kaffet har blommiga toner med smörkola och aprikos.

I termosarna finns tre sorters bryggkaffe att välja på. Augustas till vänster är det som vi nu har på Solhaga. Det finns espressomaskin också, för den som vill ha en krämig cappuccino eller latte. Till kaffet  kan man äta hembakt sötebröd.

Det finns kaffeprylar att köpa för den som vill mala och brygga som ett proffs hemmavid. Nytt för i år är att Anna har börjat göra sweet kombucha i lite större skala, den har vi på Solhaga också.

I det här fiket sitter man på kaffesäckar. Är mycket bekvämare än det låter faktiskt!

Daniel och Anna kallar den hippiehörnan.

Jag slår mig ner och bara njuter. Det fina med ljusrostat kaffe är att det är minst lika gott när det svalnat. Har man en gång upptäckt smaknyanserna i det här kaffet kaffet är det väldigt svårt att backa till det traditionella svarta kaffe som de flesta är vana vid.

Läser om Daniel och Anna i tidningen Land…

…tills Ante kommer förbi och vi sitter ner allihop och pratar en stund om ditt och datt.

Det går fint att sitta ute också, där det är möblerat med gamla dörrar och pastellfärgade pinnstolar. Se, där borta på andra sidan Järnvägsparken skymtar vårt Solhaga. Nu har vi tankat lite energi och går hem för att fortsätta jobba.