Den här helgen är det fest i byn. För tredje året i rad arrangeras Slöinge loppisrunda – i vårt lilla samhälle hade inte mindre än 34 loppisar öppet – helt galet! Plus alla som ställde ut i parken, vet inte hur många det var totalt. Jag var ledig, så efter en frukoststund med Johan, Rina och deras lilla Marigel, gick vi en liten runda. Vi startade nere hos våra grannar Lina och Jocke i villa Sandfall (värda förresten att följa på instagram, @villasandfall). Här samsades flera olika småloppisar på gårdsplanen.

Den yngsta måste ha varit lilla Alva, fem år, som hade sin egen loppis med kläder, skor och böcker. Det ska böjas i tid…

Johan hittade genast en bricka av den typ som det alltid finns för få av på Solhaga. Så den högg jag direkt, tillsammans med två tekoppar i blommigt porslin. Kaffekoppar finns det alltid många, men tekoppar hittar man sällan i gammal modell.

Jag sprang snabbt upp till Solhaga och lämnade brickan och kopparna. Denna dag är serveringen under extra hårt tryck, så det var ett välkommet fynd.

Vi fortsatte mot Järnvägsparken. Ovant att se så många bilar parkerade överallt och människor som går längs vägen. Vilken folkfest!

I parken var det fullt med små loppisbord och filtar för alla som bor utanför gångavståndet. Jennifer från Hellagården hade en fin samling av saker till både barn och hästar. Från Nicoles bord fick jag med mig ett orientaliskt skärp med klirrande metallbrickor för endast trettio kronor, som jag genast satte på mig. Det skulle visa sig ganska snart att det var ett bra köp…

Ludde från Slöinge Kafferosteri hade egen butik med dricka och bakverk. Jag köpte hemgjord saft och chokladboll. Så gott!

Vi fortsatte till Anita och Per på Trädgårdsgatan, där inte bara loppisen var sevärd utan även de egna odlingarna. Johan som till vardags är husmor på Lis Mejeri spanade med vant öga in de växtliga fynden.

Lökblomman fångade allas beundran.

Anitas ateljé var också öppen, jag tycker så mycket om hennes konst.

I garaget hittade jag dagens bästa fynd – åtta små ankor att sätta placeringskort i. Började genast fundera på vilka jag vill bjuda på middag.

Vi fortsatte ner längs samma gata till Malin och Jimmy, vars underbara trädgård jag aldrig varit i förut. Så roligt med de här dagarna då alla portar öppnas och allting lever upp.

Alla dessa saker som ska hitta nya hem. Visst är det fint hur det som en människa rensar ut kan vara en annans lycka?

En dansk deckare till exempel. Den måste ju vara till mig, för hur många kan läsa på danska? Hannah som sitter bakom boken ville inte att jag skulle betala, det räckte om jag körde lite magdans, tyckte hon. Så jag svängde bara lite på höfterna så att det rasslade om mitt orientaliska skärp – och affären var i hamn.

Ante som letat efter ett par solglasögon i typ hela sitt liv hade helt plötsligt förälskat sig i dessa blå för endast tio kronor. Eftersom batteriet i min telefon höll på att dö betalades brillorna med ytterligare en magdans, vilket Myra tyckte var så fruktansvärt pinsamt att vi fick gå vidare. Själv var jag otroligt nöjd med att skärpet nu nästan hade betalat sig själv.

Vilket år är det egentligen? Hos våra grannar Björn och Marie i gamla skoaffären tycks tiden ha stått still.

Man vill köpa hela butiken, och jag menar alltså även själva lokalen som har originalinredningen kvar.

Marie och Hilda berättade att många tycker att de borde öppna butik på riktigt i den gamla skoaffären. Vem vet vad som händer i framtiden? Till dess är det iallafall öppet en gång om året.

Ante hittade en finskjorta.

Jag hittade Maries pappa Bertil som jag inte träffat på länge. Han var en gång glasmästare i Askim, och den som fiskade fram de vackra etsade glasen från 50-talet som vi nu har i Solhagas butik precis bakom disken till höger.

Att gå på loppis handlar inte bara om att köpa, för mig blir det som ett filosofiskt betraktande av tidens gång. Jag tänker på människor och deras levnadsöden, fantiserar om vem lästerna tillhörde. Föreställer mig vilka samtal som fördes i denna telefon. Spekulerar kring vilka julklappar som slogs in till julen 1953.

Vi travade hemåt till nutid och verklighet, nöjda med våra fynd och alla fina möten. Till ett Solhaga som hade slagit alla tiders kassarekord, vilka kämpar som jobbar därinne i värmen. Guld värda allihop!

Imorgon söndag är det dags igen, välkomna ska ni vara till Slöinge mellan 10 och 15! (OBS! Punkt 24 utgår på grund av sjukdom.)