Det är mycket som är under konstruktion i mitt liv just nu, bland annat den här bloggen. Jag har inte varit så aktiv som ni kanske har märkt, och det beror på att det varit en del tekniska problem det senaste året som jag inte riktigt hunnit att ta tag i. Helt plötsligt har någon hacker ”kompletterat” mina texter med långa vetenskapliga utläggningar om potenshöjande piller, var det verkligen nödvändigt?

Tur att jag är gift med en webbyrå, som kan hjälpa mig att flytta alltihop till en ny plattform. Har inte hunnit göra alla inställningar ännu, så ursäkta om det ser lite rörigt ut! Till att börja med måste jag rensa igenom över 800 inlägg från främmande textmassa. Jag tänker att om jag betar av cirka 30 per dag kommer det att ta mig en månad… men det blir roligt att läsa igenom allt från början till slut. Min plan är att hitta nya sätt att kategorisera, tagga och använda allt innehåll som jag skapat här de senaste tio åren.

Jag har väldigt ofta en gnagande känsla av att vilja blogga mer. I min dator ligger långa listor med idéer och mappar med bilder som ännu inte publicerats. Det är lite frustrerande, för detta är något av det roligaste jag vet. Att uttrycka mig i text och bild, hålla kontakt med alla er som bakar hemma och är nyfikna på hur livet ser ut här på Solhaga. Ofta blir det stories på instagram istället, det lilla formatet ligger närmare till hands.

Men kanske får jag acceptera att allt har sin tid. Att det kan vara läge att göra som Benny och bara lägga sig och softa när andan faller på. Det har varit så för mig i ganska många år att familjen ofta fått komma i andra hand efter Solhaga, Borgmästargården och alla projekt som hänger ihop med jobbet. Nu när båda bolagen rullar så bra tar jag chansen och tackar nej till det mesta som dyker upp. Barnen har hunnit bli tonåringar och jag vill finnas där precis så mycket som de behöver. Jobba övertid kan jag göra när de flyttar hemifrån.

Men lite bloggande borde gå att klämma in. I skrivande stund sitter jag med en kopp kaffe och skumtopp på Borgmästargården medan jag väntar på att Myra ska spela färdigt med stråkorkestern i Falkhallen. Det är så livet är och ska vara just nu.

Jag jobbar en del i bageriet, men inte så långa dagar. Jag ser till att vara ute länge med Benny varje dag, prioritera sömn, träning och bra mat. Jag trevar mig fram för att hitta livsstilen som gör att det blir hållbart hela livet.

För så känner jag verkligen, att jag vill jobba med det här i resten av mitt liv. Det är så obeskrivligt roligt att driva Solhaga. Det är varierat och utmanande, och det ger mig en känsla av att allt är möjligt om jag vill.

Men som sagt, ibland behöver man också vila. Vet att jag inte är ensam om det, hoppas att ni också tar hand om er därute. Jag skulle uppskatta otroligt mycket om ni ville höra av er och berättar vad ni vill läsa mer om. Lovar att blogga så mycket jag hinner, vi ses snart igen!